”Hur jag hanterade min depression”, Vägledning för de unga, feb. 2023.
Allt förmår jag i Kristus
Ungdomar berättar hur Kristus har stärkt dem så att de kan göra svåra saker (se Filipperbrevet 4:13).
Hur jag hanterade min depression
Med början för några år sedan märkte jag att jag blev alltmer slö, saknade aptit och tappade lusten att göra sådant jag brukade tycka om. Väldigt förenklat var jag ledsen. Hela tiden. Det värsta av allt var att jag kände mig åtskild från min himmelske Fader.
Jag trodde felaktigt att min egen ovärdighet var orsaken och att om jag bara kunde vara rättfärdigare så skulle jag bli glad igen. Men efter att i ett år ha försökt fixa allt på egen hand kände jag mig övergiven. Var fanns den utlovade friden som jag sökte? Det fanns stunder då jag inte ville leva. Så småningom insåg mina föräldrar att något var fel. Jag fick träffa en specialist inom vården och började ta medicin, men inget förändrades.
I Alma 36:18–20 berättar Alma att han vände sig till Frälsaren i sin sorg. Han sa: ”O vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg! Ja, min själ fylldes med glädje, lika stor som min smärta hade varit!” När jag läste de här orden en kväll kunde jag inte låta bli att känna mig avundsjuk. Jag hade vädjat om hjälp i bön oräkneliga gånger. Med tårar i ögonen frågade jag mig: ”Varför får jag inte den glädje som Alma den yngre fick?”
Mitt svar kom stegvis, en tanke i taget. En var en bild: en målning av Frälsaren i Getsemane liggande på marken i fullständig förtvivlan och nästan helt överväldigad av mörker. Jag insåg med större klarhet att han visste exakt vilken börda jag bar, och han lät mig inte bära den ensam.
Det kom inte ett ögonblick då allt löste sig, men med professionell hjälp och nåd från Herren har jag kommit långt. Depression försvinner inte alltid. Men nu förstår jag att min sorg kommer att vändas till glädje, i det här livet och i nästa.
Anna B., Kalifornien, USA