Omvändelse

”Låt oss redan i dag börja på nytt och säga av hela vårt hjärta att vi skall överge våra synder och vara rättfärdiga.”

Ur Joseph Smiths liv

Den 14 juni 1828 lämnade Martin Harris Harmony i Pennsylvania med de 116 första manuskriptsidorna som översatts från guldplåtarna, för att visa dem för några i sin familj i Palmyra i New York. Dagen därpå föddes Josephs och Emmas första barn, en son som de gav namnet Alvin. Barnet dog samma dag, och Emmas hälsa försämrades tills hon själv var nära döden. Profetens mor skrev senare: ”En tid tycktes [Emma] vackla på tröskeln till sitt spädbarns stilla hemvist. Så ovisst tycktes hennes öde att hennes make under två veckors tid inte fick en timmes ostörd sömn. Mot slutet av denna tid blev hans ängslan över manuskriptet så stor att när hans hustru började må något bättre beslöt han sig för att, så snart hon återfått ännu något av sin styrka, åka till New York för att söka efter det.”¹

På inrådan av Emma lämnade han henne i hennes mors vård och reste i juli med diligens till sina föräldrar i Manchester i New York. Det var omkring 20 mil dit, och resan tog två eller tre dagar. Utom sig av sorg över sin förstfödde sons död, bekymrad över hustrun och djupt orolig över manuskriptet kunde Joseph varken äta eller sova under hela resan. En medresenär, den ende i diligensen, lade märke till profetens försvagade tillstånd och insisterade på att åtfölja honom på den tre mil långa promenaden från stationen till familjen Smiths hem. Profetens mor mindes att under den sista halvmilen var ”främlingen … tvungen att stötta Joseph, för hans kropp var alldeles för utmattad för att kunna bära upp honom längre och han somnade där han gick och stod”.² Genast när han kom fram till föräldrarnas hus skickade han efter Martin Harris.

Martin kom hem till familjen Smith tidigt på eftermiddagen. Han såg nedslagen och ömklig ut. Han hade inte manuskriptet, sade han, och visste inte heller var det var. När Joseph hörde det utbrast han: ”Ånej! Gode Gud, gode Gud … allt är förlorat, allt är förlorat. Vad skall jag göra? Jag har syndat — det är jag som har framkallat Guds vrede genom att be honom om något som jag inte hade rätt att be om … Hur skall jag nu kunna träda fram inför Herren? Vilken tillrättavisning förtjänar jag nu inte av den Högstes ängel?”

Allteftersom det led mot kvällen gick profeten ”gråtande och sörjande” av och an i vånda hos föräldrarna. Dagen därpå anträdde han återresan till Harmony. Han sade om sin ankomst dit: ”Jag började ödmjuka mig i kraftfull bön inför Herren … att jag om möjligt skulle få nåd av honom och förlåtas allt jag hade gjort som var i strid med hans vilja.”³

Herren tillrättavisade profeten kraftigt för att ha fruktat människor mer än Gud, men försäkrade honom att han kunde bli förlåten. ”Du är Joseph”, sade Herren, ”och du var utvald att utföra Herrens verk, men om du icke är varsam, skall du falla genom överträdelse. Men kom ihåg, att Gud är barmhärtig. Omvänd dig därför från det du gjort, som strider emot det bud jag givit dig, och du är ännu utvald och kallas åter till verket.” (L&F 3:9–10)

Herren tog både plåtarna och Urim och Tummim från Joseph för en tid. Men han skulle snart få tillbaka dem. ”Ängeln gladde sig när han lämnade tillbaka Urim och Tummim”, sade profeten, ”och sade att Gud var nöjd med min trofasthet och ödmjukhet och älskade mig för min ånger och uthållighet i bön, att jag i detta hade fullgjort min plikt så väl … att jag kunde börja översätta på nytt”.⁴ När Joseph nu fortsatte det stora verket styrktes han av den ljuva känslan av att ha fått förlåtelse av Herren och av en förnyad beslutsamhet att göra hans vilja.

Joseph Smiths lärdomar

När vi omvänder oss från våra synder närmar vi oss Gud och blir mer lika honom.

Som medlem av de tolvs kvorum skrev Wilford Woodruff: ”Siaren Joseph stod upp i Guds kraft och vederlade och tillrättavisade ogudaktighet inför folket i Herren Guds namn. Han ville säga några ord som var tillämpliga på folk i allmänhet och sade:

’Jag kommer att tala med prästadömets fullmakt och i Herren Guds namn … Trots att denna församling gör anspråk på att vara heliga står jag likväl mitt ibland människor från olika klasser och med olika [slags] karaktär. Om ni önskar gå där Gud är, måste ni bli lika Gud eller äga de principer eller egenskaper Gud äger, ty om vi inte närmar oss Gud i principer, så går vi bort från honom och närmar oss djävulen. Ja, jag står mitt bland människor av olika slag.

Rannsaka ert hjärta och se om ni är lika Gud. Jag har rannsakat mitt hjärta och känner att jag måste omvända mig från alla mina synder.

Vi har tjuvar ibland oss, äktenskapsbrytare, lögnare, skenheliga. Om Gud skulle tala från himlen skulle han befalla er att inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott, inte ha begär till, inte bedra, utan vara trogen i det lilla … Är inte Gud god? Var då även ni goda. Om han är trofast, var då även ni trofasta. I er tro visa dygd, i dygden insikt, och sök efter allt som är gott. Kyrkan måste renas, och jag predikar mot all orättfärdighet.’ ”⁵

”Ni måste vara oskyldiga; annars kan ni inte komma inför Gud. Om vi vill komma inför Gud måste vi hålla oss rena, liksom han är ren. Djävulen har stor makt att bedra. Han förvandlar saker och ting till den grad, att man bara står och gapar åt dem som gör Guds vilja … Ogudaktighet måste rensas bort ur de heligas mitt. Då kommer förlåten att rämna och himlens välsignelser strömma ner — de kommer att flöda likt Mississippi-floden.”⁶

”Må ingen tillkännage sin egen rättfärdighet, den ser andra redan. Må han hellre bekänna sina synder och så bli förlåten och kunna bära mer frukt.”⁷

”Varje hjärta måste omvända sig och bli rent. Då kommer Gud att se med välvilja på det och välsigna det på sitt eget sätt.”⁸

Det är Guds vilja att vi överger våra synder och skaffar bort det onda från oss.

”Lyssna, ni jordens ändar — alla ni präster, alla ni syndare och alla människor. Omvänd er! Omvänd er! Lyd evangeliet. Vänd om till Gud.”⁹

”Låt oss redan i dag börja på nytt och säga av hela vårt hjärta att vi skall överge våra synder och vara rättfärdiga.”¹⁰

”Tvivlaren griper efter varje halmstrå till hjälp tills han står ansikte mot ansikte med döden. Då tar hans tvivel till flykten, ty den eviga världens realiteter vilar tungt på honom, och när varje jordisk stötta sviker inser han förståndigt nog sanningen om själens odödlighet. Vi bör ta varning och inte vänta med att omvända oss till dödsbädden. Liksom vi ser spädbarn ryckas bort av döden kan såväl unga som medelålders människor plötsligt kallas in i evigheten. Låt detta därför vara en varning till alla att inte uppskjuta sin omvändelse eller vänta tills de ligger på dödsbädden, ty det är Guds vilja att människorna skall omvända sig och tjäna honom under hälsans dagar och då de har sina sinnens fulla styrka, för att försäkra sig om Guds välsignelser, och inte vänta tills de kallas att dö.”¹¹

”Sakramentet delades ut till kyrkan [den 1 mars 1835]. Innan det delades ut talade jag om det riktiga i denna institution i kyrkan och framhöll vikten av att ta det med Guds gillande. Jag frågade: Hur länge tror ni att en man ovärdigt kan ta del av denna förrättning utan att Herren drar sin Ande ifrån honom? Hur länge kan han på det sättet leka med heliga ting utan att Herren överlämnar honom åt Satans makt intill återlösningens dag? … Därför bör vårt hjärta vara ödmjukt, och vi bör omvända oss från våra synder och skaffa bort det onda från oss.”¹²

”Omvändelse är något som man inte kan leka med varje dag. Daglig överträdelse och daglig omvändelse är inte något som är behagligt i Guds ögon.”¹³

Profeten Joseph Smith skrev följande till sin bror William efter det att William blivit arg på honom och visat honom förakt: ”[ Jag har talat till dig] enbart i avsikt att försöka varna, uppmana, förmana och rädda dig från att råka i svårigheter och bedrövelser, vilka jag kunde förutse att du skulle störta dig i genom att ge efter för den onde anden, eller dina passioner som du kallar dem, vilka du bör lägga band på och tygla och lägga under dina fötter. Om du inte gör det kan du enligt min uppfattning aldrig bli frälst i Guds rike. Gud kräver att hans skapelses vilja skall uppgå i hans vilja.”¹⁴

Vår himmelske Fader är villig att förlåta dem som omvänder sig och återvänder till honom av hela sitt hjärta.

År 1835 fick Joseph Smith ett brev från Harvey Whitlock som hade avfallit från kyrkan och önskade bli en fullvärdig medlem igen. Profeten skrev: ”Jag fick ditt brev daterat 28 september 1835 och har läst det två gånger. Det ingav mig känslor som man lättare kan föreställa sig än beskriva. Det räcker med att säga att det sprängde mitt hjärtas slussar — jag kunde inte låta bli att gråta. Jag tackar Gud att du fått en önskan att försöka återvända till Herren och till detta folk, om han vill förbarma sig över dig. Jag har frågat Herren om dig och fick följande ord:

”Uppenbarelse till Harvey Whitlock.

’Sannerligen, så säger Herren till dig: Må han som var min tjänare Harvey återvända till mig och till min kyrkas sköte och överge alla synder med vilka han försyndat sig mot mig samt hädanefter föra ett rent och rättrådigt liv och förbli under deras ledning som jag har utsett att vara pelare och ledare i min kyrka. Se, säger Herren din Gud, hans synder skall utplånas under himlen och skall glömmas av människor och skall inte nå mina öron, inte heller upptecknas som vittne mot honom, utan jag skall lyfta upp honom, som ur djup dy, och han skall upphöjas på höjderna och skall anses vara värd att sitta bland furstar och skall ännu göras till en vass pil i mitt koger till att störta ondskans fästen bland dem som upphöjt sig själva för att rådslå mot mig och mina smorda i den yttersta tiden. Låt honom därför skyndsamt bereda sig och komma till er, ja, till Kirtland. Och om han hädanefter hörsammar alla era råd skall han återinsättas i sin tidigare ställning och bli frälst till det yttersta, ja, så sant Herren er Gud lever. Amen.’ ”

”Följaktligen ser du, käre broder, vår himmelske Faders villighet att förlåta synder och ta till nåder alla dem som är villiga att ödmjuka sig inför honom och bekänna sina synder och överge dem och återvända till honom med hjärtats fulla föresats, utan skrymteri, för att tjäna honom intill slutet. [Se 2 Ne 31:13.]

Förundra dig inte över att Herren har värdigats tala från himlen och ge dig undervisning varigenom du kan lära dig din plikt. Han har hört dina böner och sett din ödmjukhet och sträcker nu ut handen i faderlig tillgivenhet till din återkomst. Änglarna gläder sig över dig och de heliga är villiga att välkomna dig på nytt in i gemenskapen.”¹⁵

”Det finns ingen tid då andarna är för gamla att nalkas Gud. Alla är inom räckhåll för den förlåtande barmhärtigheten, alla som inte begått den oförlåtliga synden.”¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

När du läser om hur profeten reagerade när han förlorade de 116 sidorna (s 69–71), vilka insikter får du då om Joseph Smith? Vad kan du lära dig av hans exempel om omvändelse?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 72. När du begrundar läran i detta kapitel, ta dig då tid att rannsaka ditt hjärta enligt profetens råd. Tänk på vad du behöver göra — och vad du behöver sluta göra — för att bli mer lik Gud.
Begrunda Joseph Smiths varning för att uppskjuta vår omvändelse (s 73–74). Vilka kan följderna bli av att uppskjuta sin omvändelse?
Studera profeten Joseph Smiths råd om att vända sig till Gud och ödmjuka sig inför honom (s 73–76). Varför är omvändelse utan ödmjukhet ofullständig? Vad tror du det innebär att ”återvända till [Gud] med hjärtats fulla föresats” (s 76)?
Läs uppenbarelsen Joseph Smith mottog för Harvey Whitlock och märk Herrens löften till broder Whitlock om denne ville omvända sig uppriktigt (s 75). Vilka tankar och känslor har du när du begrundar ”vår himmelske Faders villighet att förlåta synder och ta [oss] till nåder”?

Skriftställen som hör till detta ämne:2 Korintierbrevet 7:9–10; Mosiah 4:10–12; Alma 34:31–38; L&F 1:31–33; 58:42–43