Sanningar från Frälsarens liknelser i Matteus 13

”Rikets vagnshjul rullar fortfarande vidare, drivna framåt av Jehovas mäktiga arm, och trots allt motstånd kommer de att fortsätta att rulla vidare tills alla hans ord är uppfyllda.”

Ur Joseph Smiths liv

När konstruktionen av templet i Kirtland närmade sig sitt slut började Joseph Smith och de heliga att förbereda sig för de stora välsignelser som de skulle få där. För att hjälpa bröderna förbereda sig för tempelinvigningen inleddes en kurs i äldsteskolan i november 1835. Denna skola hade grundats 1834 som en fortsättning på den profetskola som hade hållits tidigare.

Bland annat studerade Joseph Smith och de andra bröderna hebreiska, det språk varpå större delen av Gamla testamentet ursprungligen hade nedtecknats. Profetens dagbok för denna period visar att han studerade hebreiska nästan varje dag, ofta många timmar om dagen. Hans dagboksanteckningar innehåller ord som ”tillbringade dagen med att läsa hebreiska”, eller ”besökte skolan och läste hebreiska”.¹ Den 19 januari 1836 skrev han: ”Tillbringade dagen i skolan. Herren välsignade oss i våra studier. Den här dagen började vi med att läsa i våra hebreiska biblar med stor framgång. Det tycks som om Herren på ett mirakulöst sätt öppnar våra sinnen för att förstå hans ord på originalspråket.”² En månad senare skrev han: ”Besökte skolan och läste och översatte med min klass som vanligt. Min själ fröjdar sig över att läsa Herrens ord på originalspråket.”³

Joseph Smiths erfarenhet av äldsteskolan är bara ett bevis på hans kärlek till skrifterna. Han studerade skrifterna flitigt och fann i dem tröst, kunskap och inspiration under hela sitt liv. Betecknande är att det var ett avsnitt från Bibeln som ledde honom till att söka visdom från Gud och ta emot den första synen när han bara var 14 år. (Se Jak 1:5.)

Profetens skrifter och predikningar är fyllda med citat och tolkningar från skrifterna eftersom han hade studerat skrifterna så ingående att de blev en integrerad del av hans tänkande. I sina lärdomar citerade han skrifterna direkt, anspelade på dem, gjorde omskrivningar av dem och använde dem till grund för sina predikningar. ”Jag känner skrifterna och förstår dem”, förkunnade han i april 1844.⁴

Hans utomordentliga kunskap om skrifterna gjorde det möjligt för honom att undervisa från och tolka dem med stor kraft och tydlighet och många som hörde honom tala kom ihåg denna förmåga. President Brigham Young erinrade sig att profeten kunde ”ta skrifterna och göra dem så tydliga och enkla att alla kunde förstå dem”.⁵

Wandle Mace påminde sig: ”Jag har lyssnat till profeten Joseph Smith offentligt och privat, i solsken och i regn, liksom många andra har gjort när han undervisade dem från talarstolen. Och hemma hos mig och i hans hus har jag blivit bekant med honom … och vet verkligen att ingen kan förklara skrifterna, göra dem så lättförståeliga att ingen kan missförstå deras betydelse, om han inte blivit undervisad av Gud.

Jag har ibland skämts över mig själv därför att jag, trots att jag studerat skrifterna så mycket ända från barnsben, inte hade sett det som var så tydligt när han talade om dem. Han liksom vred om nyckeln och kunskapens dörr ställdes på vid gavel och avslöjade värdefulla principer, både nya och gamla.”⁶

Profetens kunskap om skrifterna visar sig tydligt i följande brev där han gav en profetisk tolkning av Frälsarens liknelser i Matteus 13. Han lärde att i dessa liknelser beskrevs upprättandet av kyrkan på Frälsarens tid och dess mirakulösa tillväxt och bestämmelse i de sista dagarna.

Joseph Smiths lärdomar

Frälsaren undervisade i liknelser så att de som trodde på hans lärdomar skulle få större ljus medan de som förkastade hans lärdomar skulle förlora det ljus de hade.

”’Lärjungarna kom då fram till [Frälsaren] och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” [Jag vill här framhålla att ”dem” i denna fråga … syftar på folkskaran.] Han svarade dem [det vill säga lärjungarna]: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra [de icke troende]. Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” ’ [Matt 13:10–12]

Vi förstår av dessa ord att de som tidigare hade sett fram mot en kommande Messias enligt profeternas vittnesbörd och på den tiden såg fram mot en Messias, men på grund av sin otro inte hade tillräckligt med ljus för att urskilja att han var deras Frälsare, och då han är den sanne Messias, helt naturligt måste bli besvikna och även mista all den kunskap, eller berövas all den tro och förståelse och allt det ljus, som de hade om detta ämne. Därför måste den som inte vill ta emot det större ljuset berövas allt det ljus han har, och om det ljus som är i er blir mörker, se, hur djupt är då inte det mörkret! ’Jag talar till dem i liknelser’, säger Frälsaren, ’eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.’ [Matt 13:13–14]

Nu finner vi, att enligt profeten [ Jesaja] var själva skälet till att de inte ville ta emot Messias att de alls inte ville eller kunde förstå, och även om de såg skulle de inte se, ’ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.’ [Matt 13:15] Men vad säger han till sina lärjungar? ’Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.’ [Matt 13:16–17]

Åter gör vi en liten anmärkning — ty vi finner, att just den princip enligt vilken lärjungarna räknades som välsignade var att de var tillåtna att se med sina ögon och höra med sina öron — att fördömelsen som vilade över folkskaran som inte ville ta emot hans uttalande, kom sig av att de inte ville se med sina ögon eller höra med sina öron, inte på grund av att de inte kunde eller inte hade förmånen att se och höra, utan eftersom deras hjärtan var fyllda med ondska och ogudaktighet, ’ni som era fäder’. [Apg 7:51] Profeten, som förutsåg att de skulle förhärda sina hjärtan på detta sätt, förklarade det tydligt. Häri ligger världens fördömelse, att ljuset har kommit till världen och att människor hellre väljer mörker än ljus, eftersom deras gärningar är onda. Detta lärs så tydligt av Frälsaren att en vägfarande inte behöver gå vilse …

Människor brukar säga att allt är ett mysterium när sanningen framläggs av Guds tjänare. De har talat i liknelser och skall därför inte bli förstådda. Det är sant att de har ögon till att se med och ser inte, men inga är så blinda som de som inte vill se, och även om Frälsaren sade detta till sådana personer, så förklarade han det tydligt för sina lärjungar. Vi har all orsak att vara uppriktigt ödmjuka inför våra fäders Gud, att han lämnade dessa ting upptecknade åt oss på ett så tydligt sätt, att trots att Baals präster med sitt gemensamma inflytande anstränger sig till det yttersta, så har de dock inte makt att förblinda våra ögon och förmörka vårt förstånd, om vi bara vill öppna våra ögon och läsa ett ögonblick i all uppriktighet.”⁷

Liknelsen om såningsmannen visar följderna av att predika evangeliet. Den visar också att Frälsaren upprättade sitt rike i tidernas mitt.

”Då Frälsaren uttalade dessa vackra berättelser och liknelser som citeras i [Matt 13] finner vi honom sittande i en båt, ty mängden var stor och trängde på för att höra hans ord, och han började undervisa dem, sägande:

’En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron!’ [Matt 13:3–9] …

Men lyssna till förklaringen till liknelsen om såningsmannen: ’När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta.’ Lägg märke till uttrycket ’sått i hans hjärta’. ’Detta är sådden vid vägen.’ [Matt 13:19] Människor som inte har rättfärdighetens principer inom sig, vars hjärtan är fyllda med ogudaktighet och som inte har något begär efter sanningens principer, förstår inte sanningens ord när de hör det. Djävulen tar bort sanningens ord från deras hjärtan eftersom det inte finns någon önskan efter rättfärdighet i dem.

’Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.’ [Matt 13:20–23]

Så förklarade Frälsaren själv för sina lärjungar den liknelse som han framställt, och lämnade inte utrymme för någon hemlighet eller mörker i deras sinnen som fast trodde på hans ord.

Därför drar vi slutsatsen att själva orsaken till att folkskaran, eller världen, som Frälsaren kallade dem, inte fick någon förklaring av hans liknelser, var att de inte trodde. Ni, säger han (i det han talar till sina lärjungar), har fått lära känna himmelrikets hemligheter. [Se Matt 13:11.] Och varför? På grund av den tro och den tillit de hade till honom. Denna liknelse framställdes för att visa resultatet av att predika ordet. Vi tror att den direkt syftar på begynnelsen eller upprättandet av riket på den tiden. Därför skall vi nu fortsätta med att följa hans uttalanden om detta rike från den tiden och till världens ände.”⁸

Liknelsen om ogräset lär att de rättfärdiga och de ogudaktiga skall växa tillsammans ända till världens slut då de rättfärdiga skall samlas in och de ogudaktiga brännas.

”En annan liknelse framställde han för dem [denna liknelse syftar också på rikets upprättande i den tidsåldern]: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han sva- rade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.” ’ [Matt 13:24–30]

Genom denna liknelse lär vi oss inte bara om upprättandet av riket på Frälsarens tid, vilket föreställdes av den goda säden som bar frukt, utan också om fördärvet i kyrkan, som representeras av ogräset som såddes av ovännen, vilket hans lärjungar gärna skulle ha ryckt upp, eller rensat bort från kyrkan, om Frälsaren hade samtyckt till deras synsätt. Men han som vet allt säger: Inte så. Det är detsamma som att säga att era synpunkter inte är korrekta, kyrkan är i sin barndom, och om ni tar detta överilade steg skall ni ödelägga vetet, eller kyrkan, med ogräset. Det är därför bättre att låta dem växa tillsammans tills skörden kommer, eller världens ände, vilket betyder de ondas undergång, vilken ännu ej gått i fullbordan …

’Hans lärjungar kom … fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.’ ” [Matt 13:36–38]

Låt nu våra läsare lägga märke till uttrycket — ’åkern är världen … ogräset är den ondes barn. Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, [låt dem noga lägga märke till uttrycket — tidsålderns slut] och skördemännen är änglar.’ [Matt 13:38–39]

Ingen kan ha någon som helst grund för att säga att detta är bildligt talat, eller att det inte betyder vad som sägs, ty han förklarar nu vad han tidigare sagt i liknelserna, och enligt detta språk är tidsålderns slut de ogudaktigas undergång. Skördetiden och tidsålderns slut syftar direkt på människan i de yttersta dagarna och inte jorden så som många har föreställt sig, och det som skall föregå Människosonens ankomst och återställelsen av allting som de heliga profeterna har talat om sedan världens begynnelse. Änglarna skall ha något att uträtta i detta stora verk, ty de är skördemännen.

’Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.’ [Matt 13:40] Det vill säga att Guds tjänare skall gå ut och varna nationerna, både präster och folk, och eftersom dessa förhärdar sina hjärtan och förkastar sanningens ljus, skall de överlämnas åt Satans makt. Lagen och vittnesbördet skall förseglas … och de lämnas i mörker intill den dag som skall brinna. Då de på detta sätt är bundna av sina trosbekännelser och prästerna drar åt dessa band hårdare, uppfylls Frälsarens ord: ’Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.’ [Matt 13:41–42]

Vi förstår, att arbetet med insamlingen av vetet i lador eller logar skall äga rum, medan ogräset bindes i knippor och förbereds för den dag, som skall brinna. Efter dagen, som brinner, ’skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!’ [Matt 13:43]”⁹

Liknelsen om senapskornet lär att kyrkan och Guds rike, upprättat i dessa sista dagar, skall sprida sig över hela jorden.

”Han framställde också en annan liknelse för dem, som syftade på det rike som skulle upprättas just före eller vid tiden för skörden. Den lyder så här: ’Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.’ [Matt 13:31–32] Nu kan vi tydligt se att denna framställning gavs som en illustration av kyrkan, såsom den skall komma fram i de sista dagarna. Se, himmelriket liknas på detta sätt. Vad är det nu likt?

Låt oss ta Mormons bok, som en man tog och gömde ute på sin åker, säkerställde den genom sin tro, att framkomma i de sista dagarna, eller när tiden är inne. Låt oss skåda hur den kommer fram ur jorden, hur den i sanning räknas som det minsta av alla frön, men hur den breder ut sig, ja, höjer sig med utsträckta och långa grenar och gudaliknande majestät, till dess den liksom senapskornet blir den största bland alla köksväxter. Den är sanning och den har spirat och kommit upp ur jorden och rättfärdighet börjar blicka ner från himlen, [se Ps 85:11; Moses 7:62] och Gud sänder ner sina krafter, gåvor och änglar att bygga sina nästen på dess grenar.

Himmelriket är som ett senapsfrö. Se, är då inte detta det himmelrike som höjer sitt huvud i de sista dagarna i sin Guds majestät, ja, de sista dagars heligas kyrka, som liknar en ogenomtränglig och orubblig klippa mitt i det mäktiga djupet, utsatt för Satans stormar och frestelser, men som hittills har förblivit stadigt och ännu trotsar motståndets berghöga vågor, som drivs av den sjunkande listens och bedrägeriets stormvindar, och som har slagit emot och ännu slår emot dess triumferande krön i oerhörda skumvirvlar, frammanade med fördubblad vrede av rättfärdighetens motståndare?” …

”Mörkrets moln har länge slagit sina berghöga vågor mot den orubbliga klippa som är de sista dagars heligas kyrka, och trots allt detta, så sträcker senapsfröet ut sina långa grenar, högre och högre, bredare och bredare, och rikets vagnshjul rullar fortfarande vidare, drivna framåt av Jehovas mäktiga arm, och trots allt motstånd kommer de att fortsätta att rulla vidare tills alla hans ord är uppfyllda.”¹⁰

De tre vittnenas vittnesbörd och de sista dagarnas skrifter liknar den surdeg som blandades in i mjöl. Liknelsen om fisknoten undervisar om den världsomfattande insamlingen.

”’Ännu en liknelse framställde han för dem: ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat.” ’ [Matt 13:33] Det kan förstås att de sista dagars heligas kyrka har uppstigit ur en liten surdeg, som lades i tre vittnen. Se, hur likt detta är liknelsen! Den genomsyrar degen fort och skall snart genomsyra det hela …

’Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.’ [Matt 13:47–48] För arbete enligt detta mönster — se på Josefs säd, som sprider evangeliets not ut över jorden och insamlar alla slag, så att de goda må räddas i kärl, som har särskilt beretts för detta ändamål, och änglarna ta hand om de onda. ’ ”Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?” De svarade honom: ”Ja.” ’ [Matt 13:49–51] Vi säger också: ’Ja’, och de kan mycket väl säga ’ja’, ty detta är så klart och tydligt, att varje helig i de sista dagarna måste svara med ett hjärtligt och innerligt Amen därtill.

’Då sade han till dem: ”Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt.”’ [Matt 13:52]

Se till exempel Mormons bok, som har kommit fram ur hjärtats skatt. Likaså de förbund, som gavs de sista dagars heliga [Läran och förbunden] och översättningen av Bibeln — som således tar fram ur hjärtat nytt och gammalt och sålunda motsvarar tre mått mjöl, som genomgår det renande inflytandet av en uppenbarelse från Jesus Kristus och betjäning av änglar, vilka redan har påbörjat detta arbete i de sista dagarna, och detta svarar mot surdegen, vilken genomsyrade hela degen. Amen”¹¹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom sidorna 291–292. Vad kan vi lära oss av Joseph Smiths exempel som är till hjälp i våra egna skriftstudier?
Gå igenom Joseph Smiths förklaring om varför Frälsaren ibland undervisade i liknelser (s 293–294). Vad tror du det innebär att se med våra ögon och höra med våra öron när vi inhämtar kunskap om evangeliets sanningar? Varför tror du att ljuset kommer att tas bort ifrån oss om vi är ovilliga att ta emot större ljus? Fundera över vad du behöver göra för att ta emot mer av evangeliets ljus.
Studera liknelsen om såningsmannen (s s 294–297). I denna liknelse visar Frälsaren att samma evangeliebudskap får olika följder beroende på hur människor tar emot det. Varför kan inte Guds ord växa i människor ”vars hjärtan är fyllda med ogudaktighet”? Varför leder lidande och förföljelse till att en del förkastar Guds ord? På vilka sätt kan ”världsliga bekymmer” och ”bedräglig rikedom” kväva ordet inom oss?
Hur kan vi förvissa oss om att vår ”jordmån” är god när ordet planteras i oss? Vad kan föräldrar göra för att hjälpa barn att förbereda sina hjärtan för att ta emot ordet?
I liknelsen om ogräset (s 297–299) föreställer vetet de rättfärdiga eller ”rikets barn”. Ogräset föreställer ”den ondes barn”. Hur kan vi förbli trofasta trots att ”ogräset” tillåts växa bland ”vetet”? Hur kan Läran och förbunden 86:1–7 hjälpa dig förstå denna liknelse?
På vilka sätt påminner kyrkan idag om det växande trädet i liknelsen om senapskornet? (Se exempel på s 299–300.)
Gå igenom sidorna 300–301. Lägg märke till att surdeg är en substans som får bröd att jäsa. I vilken bemärkelse är de sista dagarnas skrifter som en surdeg för kyrkan? Hur är de en surdeg för dig personligen? I vilken bemärkelse kan man likna de sista dagarnas skrifter vid ett förråd som innehåller ”både nytt och gammalt”?
I liknelsen om evangeliets not (s 301), varför tror du att det är betydelsefullt att noten, eller nätet, samlar in fiskar av alla slag? Hur uppfylls denna liknelse i dag?

Skriftställen som hör till detta ämne:Lukas 8:4–18; Alma 12:9–11; L&F 86:1–11; 101:63–68