Folkets bön i djupaste förnedring

1 Tänk, Herre,på vad som hänt oss,se efter och se hur vi hånas!

2 Vår arvedel har gått övertill främlingar,våra hus är i främmande hand.

3 Vi har blivit föräldralösa,vi har ingen far,våra mödrar är som änkor.

4 Vi måste köpa vårt eget vattensom vi dricker,betala för vår egen ved.

5 Våra förföljare flåsar oss i nacken,vi är trötta men får ingen vila.

6 Vi räckte ut vår hand till Egypten,till Assyrien för att få brödatt mätta oss med.

7 Våra fäder har syndatoch finns inte mer,men vi måste bära deras skuld.

8 Slavar härskar över oss,ingen befriar oss ur deras hand.

9 Med fara för vårt livhämtar vi vårt bröd,bärgar det undan öknens svärd.

10 Vår hud hettar som en ugn,den är febersjuk av hunger.

11 Kvinnor kränkte de i Sion,jungfrur i Juda städer.

12 Furstar hängde de,äldre hedrade de inte.

13 Unga män fick slitamed kvarnstenen,pojkar dignadeunder bördor av ved.

14 De gamla sitter inte längre i porten,de unga har slutatmed sin musik.

15 Glädjen är borta från vårt hjärta,vår dans är förvandlad till sorg.

16 Kronan har fallit från vårt huvud.Ve oss, att vi syndade så!

17 Därför är vårt hjärta sjukt,därför är våra ögon förmörkade,

18 för att Sions berg ligger ödeoch schakaler strövar där.

19 Du, Herre, tronar för evigt,din tron bestårfrån släkte till släkte.

20 Varför skulle du glömma ossför evigt,överge oss för alltid?

21 Ta oss till dig igen, Herre,så kommer vi tillbaka.Förnya våra dagar som förr,

22 om du inte har förkastat oss heltoch är mycket vred på oss.