Herren bestraffar sitt folk

אAlef

1 Så mörka molnHerren i sin vredehar täckt dottern Sion med!Han kastade Israels härlighetfrån himlen ner till jorden,han tänkte inte på sin fotpallpå sin vredes dag.

בBeth

2 Utan att skona har Herren fördärvatJakobs alla boningar.I sin vrede rev handottern Judas fästningaroch slog dem till marken,han orenade riket och dess furstar.

גGimel

3 I vredens hetta högg han avIsraels alla horn.Han drog undan sin högra handnär fienden kom,och brann i Jakoblikt en flammande eldsom förtär allt runt omkring.

דDaleth

4 Han spände sin båge som en fiende,stod redo med sin högra handsom en ovän,och dödade alltsom var ljuvligt för ögat.Över dottern Sions hyddaöste han sin vrede som eld.

הHe

5 Herren var som en fiende.Han fördärvade Israel,han fördärvade alla dess borgar,han förstörde dess fästningar.Han hopade sorg på sorgöver dottern Juda.

וWaw

6 Han skövlade sin boningsom en trädgård,han förstörde sin mötesplats.Herren lät högtid och sabbatfalla i glömska i Sion,i sin brinnande vredeförkastade han kung och präst.

זZajin

7 Herren förkastade sitt altare,han övergav sin helgedom.Murarna runt hennes palatsgav han i fienders hand,de ropade högt i Herrens hussom på en högtidsdag.

חHeth

8 Herren beslöt att förstöradottern Sions murar,han spände ut mätsnöretoch drog inte undan sin handfrån skövlingen.Han sände sorg över vallaroch murar,allt ligger nu förstört.

טTeth

9 Hennes portar sjönk ner i jorden,han knäckte och krossadehennes bommar.Hennes kung och furstarbor bland hednafolken,ingen undervisning gesoch hennes profeter får ingen synfrån Herren.

יJod

10 Dottern Sions äldstesitter stumma på marken,de kastar stoft över sitt huvudoch klär sig i säcktyg.Jerusalems jungfrursänker sina huvuden mot jorden.

כKaf

11 Mina ögon förtärs av gråt,det jäser i mitt inre,min lever rinner ut på jorden,för dottern mitt folk går under,barn och spädbarn förgåspå stadens gator.

לLamed

12 De ropar till sina mödrar:”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.

מMem

13 Vad ska jag säga dig,vad ska jag likna dig med,du dotter Jerusalem?Vad ska jag jämföra dig medför att trösta dig,du jungfru dotter Sion?Din skada är ju stor som havet,vem kan hela dig?

נNun

14 Dina profeters synervar falska och dåraktiga,de visade dig inte din skuldför att vända bort din fångenskap.De budskap de förkunnade för digvar falska och förföriska.

סSamek

15 Alla som går vägen förbislår ihop sina händeroch hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”

פPe

16 Alla dina fiender spärrar uppsin mun mot dig,de visslar och gnisslar tänderoch säger: ”Vi har slukat henne!Detta är dagen vi väntat på.Vi fick uppleva den,vi fick se den!”

עAjin

17 Herren har gjort vad han bestämt,han har uppfyllt sitt ordsom han uttalat för länge sedan.Han har rivit utan att skona,han har låtit fiendentriumfera över digoch upphöjt dina motståndares horn.

צTsade

18 Deras hjärtan ropar till Herren.Du dotter Sions mur,låt tårarna rinna som en bäckbåde dag och natt.Ge dig ingen ro,unna inte ditt öga någon vila.

קQof

19 Stig upp, ropa högt i nattennär nattväkterna börjar.Utgjut ditt hjärta som vatteninför Herrens ansikte,lyft dina händer till honomför dina barns livsom tynar bort av hungeri alla gathörn.

רResh

20 Se, Herre, och tänk påvem du gjort så emot.Ska kvinnor äta sin livsfrukt,barnen de burit i sin famn?Ska präster och profeter dödasi Herrens helgedom?

שShin

21 På marken, på gatornaligger unga och gamla.Mina jungfrur och unga mänhar fallit för svärd,du har dödat på din vredes dag,slaktat utan att skona.

תTaw

22 Som till högtidsdag bjöd du inskräck från alla håll.På Herrens vredes dagvar det ingen som kom undaneller överlevde.Dem som jag buriti famnen och fostrathar min fiende förgjort.