Lovsång

1 På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:Vi har en stark stad.Frälsningen gör hantill murar och värn.

2 Öppna portarnaoch låt ett rättfärdigt folk tåga in,ett folk som förblir troget.

3 Den som är fast i sitt sinnebevarar du i frid,i frid, för han förtröstar på dig.

4 Förtrösta på Herren för evigt,för Herren Herrenär en evig klippa.

5 Han störtar ner dem som tronari höjden,den stolta staden ödmjukar han.Han slår den ner till jorden,han tar ner den i stoftet.

6 Den trampas ner under fötterna –fattigas fötter, svagas steg.

7 Den rättfärdiges väg är jämn.Du, den Rättvise,jämnar den rättfärdiges stig.

8 Ja, på dina domars väg, Herre,väntar vi dig.Ditt namn och din äraär vår själs längtan.

9 Min själ längtar efter dig om natten,anden i mig söker dig,för när dina domar drabbar jordenlär sig världens invånarerättfärdighet.

10 När den ogudaktige får nådlär han sig inte rättfärdighet.I det land där rätt skulle rådahandlar han orätt,han ser inte Herrens höghet.

11 Herre, din hand är upplyft,men de ser det inte.De ska se din iver för folketoch blygas,den eld som är avseddför dina fiender ska förtära dem.

12 Herre, du ska ge oss frid,för allt som vi har uträttathar du utfört åt oss.

13 Herre vår Gud, andra herrar än duhar härskat över oss,men bara genom digprisar vi ditt namn.

14 De är döda, de får inte liv igen,deras andar kan inte uppstå.Därför har du gripit inoch förgjort dem,du har utplånat minnet av dem.

15 Du har förökat folket, Herre.Du har förökat folketoch visat dig härlig,du har utvidgatlandets alla gränser.

16 Herre, i nöden sökte de dig,de utgöt tysta bönernär din tillrättavisningdrabbade dem.

17 Som en havande kvinna våndasnär hon är nära att födaoch ropar ut sin smärta,så är det med oss inför dig, Herre.

18 Vi var havande och våndades,men vi födde vind.Vi har inte gett landet frälsning,och ingen föds till att bopå jorden.

19 Dina döda ska bli levande,mina dödas kroppar ska uppstå.Vakna upp och jubla,ni som bor i stoftet,för din dagg är ljusets dagg,och jorden ska ge igende avsomnade.

20 Kom, mitt folk,och gå in i dina kamrar,stäng igen dörrarna efter dig.Göm dig ett litet ögonblicktills vreden har gått förbi.

21 För se, Herren kommerut ur sin boningför att straffa jordens invånareför deras missgärning.Jorden ska blottasina blodskulderoch inte längre döljasina dräpta.