Israels trolöshet och avgudadyrkan

1 Den rättfärdige går under,men ingen bryr sig om det.Fromma människor rycks bort,utan att någon inseratt den rättfärdige tas bortför att slippa ondskan.

2 Han går in i friden.De som vandrar sin väg rakt framkommer till vila på sina läger.

3 Men ni, kom fram hit,ni söner till spåkvinnor,ni barn till äktenskapsbrytareoch prostituerade.

4 Vem gör ni er lustiga över?Mot vem spärrar ni upp munnenoch räcker ut tungan?Är ni inte upprorets barn,lögnens avkomma,

5 ni som under alla gröna trädbrinner av lust till avgudarna,ni som slaktar era barn i dalarnanere i bergsklyftorna.

6 Ravinens hala stenar är din del,de, just de, är din lott.Åt dem utgjuter du dryckesofferoch bär fram matoffer.Ska jag vara nöjd med sådant?

7 Du ordnade din bäddpå höga och stora berg,dit gick du för att offra slaktoffer.

8 Bakom dörren och dörrpostensatte du ditt minnestecken.Du övergav mig, klädde av dig,steg upp i din sängoch gjorde den rymlig.Du ingick förbund med demsom du älskade att gå i säng med,du såg dem nakna.

9 Du gick till kungen med oljaoch använde mångaväldoftande salvor.Du sände dina budbäraretill fjärran land,ja, ända ner till dödsriket.

10 Du blev trött av din långa färd,men du sade inte:”Det är lönlöst.”Så länge du kunde röra din hand,mattades du inte.

11 Vem var du rädd för och fruktade,eftersom du bedrog mig?Du har inte kommit ihåg migeller brytt dig om mig.Jag har varit tyst,och det sedan länge –är det därför du inte fruktar mig?

12 Men jag ska visa hur det ärmed din rättfärdighetoch dina verk,de kommer inte att hjälpa dig.

13 När du roparfår din avgudasamling rädda dig.En vind ska ta med dem allihop,en fläkt ska föra bort dem.Men den som tar sin tillflykttill migska få landet till arvedeloch mitt heliga bergtill besittning.

14 Man ska säga:”Bana väg, bana och röj väg!Ta bort stötestenarnafrån mitt folks väg!”

15 För så säger den högeoch upphöjde,han som tronar för evigtoch heter ”den Helige”:Jag bor i det höga och heligamen också hos densom är förkrossadoch har en ödmjuk ande,för att ge livåt de ödmjukas ande,för att ge livåt de förkrossades hjärtan.

16 Jag ska inte gå till rätta för evigt,inte ständigt vredgas,för då skulle deras andeförsmäkta inför mig,de själar som jag själv har skapat.

17 Jag var vredöver hans girighetssynd,jag slog honom ochdolde mig i min vrede.Men han vände sig bortoch gick den väg han själv ville.

18 Jag har sett hans vägar,men jag vill bota honomoch leda honom.Jag vill ge tröst åt honomoch hans sörjande,

19 skapa lovsång på deras läppar,frid för den som är fjärranoch frid för den som är nära,säger Herren.Jag ska bota honom.

20 Men de gudlösaär som ett upprört havsom inte kan vara stilla,vars vågor rör upp dy och smuts.

21 Det finns ingen fridför de ogudaktiga,säger min Gud.

III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58–66)