Endast digitalt
Som leda oss fram i ditt ljus
Från en andakt på BYU–Hawaii den 18 februari 2020.
Att följa profeterna leder alltid till utlovade välsignelser och personlig tillväxt.
När vi tar oss fram genom livets svårigheter blir vägledning från profeter värdefull för oss.
Vi ser stora välsignelser av att följa profeters vägledning. Jag minns ett mycket betydelsefullt exempel som ägde rum mindre än tre veckor efter att min fru Jill och jag hade gift oss. Vi närvarade vid en andakt där kyrkans president på den tiden, Spencer W. Kimball, talade om äktenskap.1 Det verkade som om han talade direkt till oss. Det talet hjälpte oss att skapa några mönster under det att vi påbörjade vårt äktenskap och vår familj, och de har hjälpt oss att undvika de fallgropar som Herren inspirerade honom att varna oss för. Jag har under årens lopp reflekterat över hur välsignade vi var att få den här vägledningen vid en sådan avgörande tidpunkt för oss. Nu, 47 år senare, välsignas vi fortfarande på grund av de råd vi fick som ungt nygift par.
När vi följer profeten blir vi välsignade
Jag är säker på att ni var och en skulle kunna ge exempel på hur ni blivit välsignade genom att följa profeten.
Att följa det som profeterna inspireras att undervisa om är ingen garanti för att vi inte blir hånade eller förföljda eller att vi inte drabbas av andra svårigheter på grund av vår lydnad. Men vår villighet att lyda leder så småningom till ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” (Läran och förbunden 59:23).
Nephi och den del av Lehis och Ismaels familjer som följde Lehis undervisning drabbades av betydande svårigheter, men de ”levde på ett sätt som bringade lycka” (2 Nephi 5:27) i det utlovade landet. Att vänta och tro på framtida utlovade välsignelser kan vara en utmaning i en tid då vi blir frustrerade när en datorsökning tar mer än 62 sekunder.
När det börjar gå utför med samhällen förkastar många profeternas maningar
När jag var yngre undrade jag varför i hela världen människor i Mormons bok förkastade profeterna. Jag tyckte att det nästan verkade galet. Förstod de inte vad resultatet skulle bli? Hur kunde människor nå en punkt där de förkastade profeternas budskap och till och med förkastade och hatade profeterna själva?
För flera år sedan bestämde jag mig för att studera reaktioner på profeternas budskap. Ibland förkastade människor profeterna eftersom de var avundsjuka på dem och deras makt.
I boken 3 Nephi, när Nephi undervisade med stor kraft, ”vredgades [de] på honom, ja, för att han hade större makt än de” (3 Nephi 7:18). Folket såg till och med Nephi uppväcka sin bror från de döda, ”och folket såg det och vittnade om det, och de vredgades på honom på grund av hans makt” (3 Nephi 7:20).
När Thomas Marsh kom tillbaka till kyrkan efter att ha tagit avstånd från den, förklarade han vad som hade hänt:
”Jag måste ha förlorat Herrens Ande i mitt hjärta …
Jag blev avundsjuk på profeten … och förbisåg allt som var rätt, och ägnade all min tid åt att titta efter missgärningar … Jag tyckte mig se en bjälke i broder Josephs öga men det var inget annat än en flisa, och i mitt eget öga fanns en bjälke …Jag blev som förryckt och ville att alla andra också skulle vara det. Jag pratade med broder Brigham Young och broder Heber C. Kimball, och jag ville att de skulle vara arga som jag; och jag såg att de inte var arga, och jag blev ännu argare eftersom de inte var det. Broder Brigham Young frågade med en avvaktande min: ’Är du kyrkans ledare, broder Thomas?’ ’Nej’, svarade jag. ’Då så’, sa han, ’varför låter du det då inte vara?’”2
Det finns andra anledningar till varför människor inte har följt profeternas maningar. En av de vanligaste är att profeter vittnar om människors synder och predikar omvändelse. Det faller inte i god jord hos alla. Innan första versen i Mormons bok, i den korta inledningen Nephi ger till Nephis första bok, ser vi detta tema framträda. Nephi skrev: ”Herren uppmanar Lehi att dra ut ur Jerusalems land, eftersom han profeterar för folket om deras ondska och de traktar efter hans liv.” Det här mönstret upprepas i skrifterna (se t.ex. 1 Nephi 16:2; Mosiah 13:4; Alma 35:15; Helaman 8:4; 13:26–28).
De flesta av oss vill inte höra att vi gör något fel. Vi tycker inte om att bli tillrättavisade. Detta blir en allt större utmaning i och med att samhället är på väg längre och längre bort från Guds lärdomar och bud. I ett rättfärdigt samhälle anses människor som dras ner i synd vara avvikande, men i ett samhälle som ignorerar eller förkastar Herrens lärdomar anses de som håller fast vid buden vara avvikande och de utsätts för stark press.
I Mormons bok var de samhällen som var mest genomsyrade av falska filosofier och synd – såsom kung Noas folk, Ammonihahs folk eller zoramiterna – de som var mest benägna att reagera negativt på profeternas budskap. När det går utför med samhället har den stora och rymliga byggnaden ett starkare inflytande på individen. Den verkar vara närmare och större. Hånet verkar mer intensivt och mer riktat. Det verkar finnas fler som pekar finger – och det beror på att det är så. Vi pressas inte bara att vända oss bort från stigen och trädets frukt, utan också att vara med om att håna och angripa dem som försöker hålla sig kvar på stigen.
Vad var det som fick dessa samhällen att sjunka så lågt att de förkastade profeterna och till och med törstade efter deras blod? Hur förankrades de falska filosofierna och lärorna i folkets hjärtan? Vilka faktorer gjorde att de kunde gå från ödmjukhet till högmod och från lydnad till stridslystnad? Det här är kanske ett ämne för en annan gång.
När vi ser på dessa samhällen och individer som vände sig bort från profeterna och från Herren, är det lätt att vara efterklok. Staden Ammonihah förstördes på en enda dag. Noas folk sattes i träldom och många dödades. Zoramiterna blev upprörda över att några av de fattiga bland dem som hade tagit emot evangeliet varmt togs emot i Jershons land. Detta triggade dem att gå med i ett krig mot det nephitiska folket.
Vi gör ett personligt val att följa profeten eller inte
Vi har var och en valet att följa profeten, oavsett hur det står till med just det samhälle som vi lever i. Vi känner kanske press från samhället att ignorera eller till och med förkasta profeternas budskap, men vi har fortfarande kvar förmågan att välja. Om vi håller våra förbund och håller oss nära Herren blir det mycket lättare för oss att följa profeten. Vi har Anden som både vägleder och stärker vår beslutsamhet att underkasta oss Faderns vilja. Och då får vi ta emot Herrens välsignelser.
Jag deltog i en konversation för några år sedan om ett visst ämne som skapar politiska svallvågor, men ämnet har egentligen inte tagits upp av kyrkan eller profeten. Personen sa att om profeten någonsin bad oss göra det vi pratade om så skulle han inte göra det och för honom skulle det betyda att profeten inte längre var en sann profet. Jag blev förbluffad och tyckte att det var ett ganska överilat beslut. Men efter samtalet undrade jag: fanns det något som jag kände starkt nog för, eller som samhällets nuvarande trender var så starkt emot, att det kunde få mig att förkasta profeten?
När en profets råd går stick i stäv med våra personliga känslor, önskningar eller övertygelser, eller när dessa råd motsäger utbredda uppfattningar i samhället, hur reagerar vi då? Joseph Smith sa: ”Jag har under åtskilliga år försökt att bereda de heligas sinnen på att ta emot det som hör Gud till, men vi ser ofta att några av dem, efter allt som de har utstått för Guds verk, går i stycken liksom glas så snart någonting kommer som står i strid med deras traditioner – de tål inte elden.”3
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har talat om att följa profeternas råd:
”Då profeternas ord tycks upprepas bör detta fånga vår uppmärksamhet och fylla vårt hjärta med tacksamhet över att leva i en sådan välsignad tid.
Att söka vägen till trygghet genom profeternas råd är naturligt för dem som har stor tro. När en profet talar, kanske de som har svag tro tänker att de bara hör en vis man ge ett gott råd. Om då hans råd verkar bekvämt och rimligt, och stämmer med vad de önskar göra, följer de det. Om det inte gör det, anser de antingen att det var ett dåligt råd eller att deras omständigheter berättigar dem att göra undantag från rådet. De som saknar tro kanske tänker att de bara hör människor som söker utöva inflytande på grund av något själviskt motiv …
Att försumma att följa profetens råd minskar vår förmåga att följa inspirerade råd i framtiden …
Varje gång jag lyssnat på profeternas råd, känt det bekräftat i bön och sedan följt det, har jag funnit att jag gått mot trygghet …
Ibland får vi råd som vi inte kan förstå eller som inte verkar kunna tillämpas på oss, inte ens efter noggrann bön och eftertanke. Förkasta inte rådet utan bevara det i ditt sinne och hjärta. Om någon du litade på överräckte något till dig som inte verkade vara annat än sand, med löftet att det innehöll guld, kunde det vara klokt av dig att hålla det i handen en stund, medan du skakade det försiktigt. Varje gång jag har gjort så med ett råd från en profet, har guldkornen efter en tid börjat visa sig och jag har varit tacksam.”4
Blinda vägvisare försöker skilja oss från Jesus Kristus
När lamaniten Samuel talade om för folket hur de hade förkastat profeterna och i stället lyssnat på andra som lärde dem att de skulle ”vandra efter [sina] ögons högmod och [göra] vad [deras] hjärta än önskar” (Helaman 13:27), ställde han två genomträngande frågor: ”Hur länge ska ni låta er ledas av dåraktiga och blinda vägvisare?” och ”Hur länge ska ni välja mörker hellre än ljus?” (Helaman 13:29).
Ingen ville erkänna att de ville ledas av blinda vägvisare. De som hade blivit vilseledda skulle inte ha kallat dem som undervisat dem om falska filosofier ”blinda vägvisare”. Faktum är att det är troligt att de som vilseledde ofta ansågs vara upplysta, framåtsträvande, geniala och socialt målinriktade.
Jag undrar hur vissa av dessa blinda vägvisare i Mormons bok skulle passa in i dag. Tänk på Sherem som var lärd och hade fullkomlig kunskap i folkets språk så att han kunde använda mycket smicker. Med tanke på hans språkliga förmåga skulle han säkerligen ha tagit twittervärlden med storm. Han skulle haft många medryckande smarta tweets som skulle ha delats eftersom han visste precis hur man svänger sig med orden eller levererar en pik.
Nehor, med sin stora styrka, dyrbara kläder och dragningskraft på folket, skulle dra till sig massor av följare på Instagram – med sin framställning av det ”ljuva livet” utan tvång eller bud, och skulle använda sitt mönster av att slå ner på kyrkan och dess lärdomar.
Och Korihor skulle få miljontals prenumeranter på sin YouTube-kanal där han skulle ta sig friheten att håna troende och undervisa om sådant som ”behagade det köttsliga sinnet” (Alma 30:53). Han skulle stå ”fram med stora, uppblåsta ord … och … smäda” (se Alma 30:31) kyrkans profeter och ledare. Han skulle få fler prenumeranter när hans budskap kom ut att ”vad människan än gjorde så var det inte något brott” (Alma 30:17).
Naturligtvis skulle det underliggande budskapet i alla deras publikationer vara att det inte finns någon Kristus. Deras lärdomar är inte så nutida eller ursprungliga. De är plagierade av lögnernas upphovsman. Korihor erkände själv till slut att djävulen lärde honom vad han skulle säga (se Alma 30:53).
När enskilda individer eller samhällen tar avstånd från Herrens lärdomar, som vi får genom profeterna, söker de efter alternativa läror som låter dem leva som de vill – utan den där förargliga skulden.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Tråkigt nog, mina unga vänner, är det utmärkande för vår tid att om man vill ha någon gud alls, så vill man att det ska vara gudar som inte kräver för mycket, bekväma gudar, gudar som gör mer än bara låter båten stå stilla, som inte ens ror den. Gudar som klappar oss på huvudet, får oss att skratta och sedan säger åt oss att springa iväg och plocka blommor.”5
Blinda och dåraktiga vägvisare leder oss aldrig till den glädje och de välsignelser som Herren vill att vi ska få. När vi följer profeterna måste vi vara villiga att stå upp för det som är rätt trots hån och förföljelse, även om det inte är populärt.
Profeterna kallar oss att komma till Frälsaren
Blinda vägvisare och världens hån försöker leda oss bort från Gud och hans välsignelser, men profeterna kallar oss att komma till Frälsaren. Profeterna försöker inte övertala oss att tillbe dem utan uppmanar oss att tillbe och komma närmare vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus (se t.ex. Lehi i 1 Nephi 8:12).
För några år sedan talade Jill och jag med president Russell M. Nelson. Han frågade oss om vi var villiga att tacka ja till ett annat uppdrag. President Nelson har alltid varit så vänlig mot oss och har behandlat Jill med stor kärlek och respekt. Efter att ha ställt frågan om vi var villiga, svarade Jill: ”Vi skulle göra vad som helst för dig, president Nelson.” Han svarade genast: ”Gör det för honom.” Det gjorde stort intryck på både Jill och mig. Han lärde oss något mycket viktigt. President Nelson ville att vi skulle ha rätt motivation och rikta blicken åt rätt håll.
När vi vägleds av profeterna följer vi faktiskt deras maningar tack vare honom – det vill säga Frälsaren. Hans nåd är tillräcklig för oss var och en.
Slutsats
Vi vet att president Nelson själv har varit villig att följa profeter under hela sitt liv. Han gav upp en prestigefylld karriärmöjlighet till följd av profetens maningar. Som mycket upptagen kirurg med en stor familj studerade han kinesiska eftersom profeten hade sagt något om ett behov av medlemmar som kunde tala kinesiska. Vi vet att när president Thomas S. Monson bad kyrkans medlemmar att studera Mormons bok, väntade president Nelson inte en sekund med att göra det. Hur skulle kyrkan eller världen se ut om vi alla var lika villiga att följa profeten som president Nelson har varit?
Jag vet att vi blir oerhört välsignade när vi följer den vägledning som Herren ger oss genom sina profeter. Om det de säger strider mot dagens trender i samhället, låt oss då ha modet att följa, stödja och försvara. Det gör inte alltid livet till en dans på rosor, men det leder alltid till utlovade välsignelser och personlig tillväxt.