”Templets förrättningar: En förberedelse för att återvända till Guds närhet”, Liahona, juli 2022.
Templets förrättningar: En förberedelse för att återvända till Guds närhet
Jag uppmanar er att flitigt lära er om och uppskatta den eviga betydelsen av tempelförbund, tempelförrättningar och gudsdyrkan i templet när ni strävar efter att komma till Frälsaren.
Fotografi av öppet hus för Mesa tempel i Arizona: Leslie Nilsson
Guds verk och hans härlighet är att ”åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39) – att förbereda oss för att leva ”på ett högre och heligare sätt”1 så att vi kan återvända till hans närhet.
I sin oändliga och eviga barmhärtighet har Herren genom sina profeter och apostlar ständigt uppmanat sina söner och döttrar att förbereda sig för hans ankomst och bli ett Sions folk – redo att uppväckas för att möta honom (se Alma 12:24; 34:32; Läran och förbunden 45:45; 65:5; 88:96–97). Och det centrala i den förberedelsen har alltid varit att lära sig Jesu Kristi lära, utöva tro på honom, omvända sig och ta emot heliga förbund och förrättningar.
Exempel i Gamla testamentet på Guds uppmaning till sina barn att förbereda sig för att leva efter en högre lag och ta emot frälsningens förbund och förrättningar, är lärorika för oss i dag.
I 2 Moseboken uppmanade Gud Israel att vara hans ”dyrbara egendom” och att helga sig som förberedelse för att möta honom (se 2 Moseboken 19:4–6, 10–11, 17). Jehova gav Israel ”stentavlorna med lagen och budorden” (2 Moseboken 24:12), och de slöt förbund med Gud och sa: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra” (2 Moseboken 19:8; se även 24:3). Herren lovade att om de lydde sina förbund skulle han bo mitt ibland dem (se 2 Moseboken 29:45–46). Men när Israel bevittnade ”Herrens härlighet” (2 Moseboken 24:16) på Sinai berg blev de rädda, höll sig på avstånd och gjorde så småningom uppror mot Gud (se 2 Moseboken 20:18–21; 32:1–6).
Ett annat exempel i Gamla testamentet är när kung Salomo bygger ett hus åt Herren (se 1 Kungaboken 6:11–13). Förbundsarken och andra heliga kärl placerades ”i det allra heligaste” (1 Kungaboken 8:6) och ”Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus” (1 Kungaboken 8:11). Salomo uppsände en invigningsbön och bad om att timliga och andliga välsignelser skulle förlänas det botfärdiga och bedjande Israel. Herren hörde deras vädjande böner och lovade Israel stora välsignelser om de var lydiga. Ändå övergav Israel Herren och tillbad falska gudar. (Se 1 Kungaboken 9–11.)
Andra profeter i Gamla testamentet försökte flitigt undervisa och helga Israel så ”att de skulle kunna skåda Guds ansikte, men de förhärdade sina hjärtan och kunde inte uthärda hans närvaro” (Läran och förbunden 84:23–24).
Gång på gång var Israels barn otroende, rädda eller ovilliga att förändra sig. De ville ha en lättare väg och deras hjärtan var fästa vid världsliga ting, eller så gjorde de villigt uppror mot Herren och hans profeter. Varje gång Israel vände sig bort från Gud och övergav sina förbund och förrättningar blev Herrens ”vrede … upptänd mot dem” (Läran och förbunden 84:24) och de kunde inte ta emot hans härlighets fullhet.
Det gudomliga syftet med insamlingen
Herrens ansträngningar att samla sitt folk och välsigna dem genom templets förbund och förrättningar återges också i Nya testamentet och Mormons bok. Frälsaren sa sorgset: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte” (Matteus 23:37; se även 3 Nephi 10:4–6).
Profeten Joseph Smith förklarade: ”Vad var syftet med insamling av … Guds folk under någon tidsålder? … Huvudsyftet var att bygga ett hus åt Herren, vari han kunde uppenbara för sitt folk förrättningarna, som tillhör hans hus och hans rikes härligheter, samt undervisa folket om frälsningens väg, … att de skulle kunna … ta emot uppenbarelser från himlen och bli fullkomliggjorda i det som tillhör Guds rike — men de ville inte.”2
Herren vill samla sina barn i den här tidsutdelningen och har uppenbarat ”sådant som har varit fördolt sedan före världens grundläggning … allt som rör detta hus och dess prästadöme” (Läran och förbunden 124:41–42). Han uppmanar oss alla att förbereda oss för att återvända till hans närhet – möjliggjort genom hans försoningsoffer: ”Se, det är min vilja att alla de som åkallar mitt namn och tillber mig enligt mitt eviga evangelium, ska samlas och stå på heliga platser” (Läran och förbunden 101:22).
Varför är templets förrättningar så viktiga?
Templen är de heligaste av alla platser för gudsdyrkan. Allt som lärs och allt som görs i nutida tempel betonar vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan, Jesu Kristi gudomlighet och hans roll som vår Frälsare. De förbund som tas emot och de förrättningar som utförs i templen är nödvändiga för att helga våra hjärtan och för Guds söners och döttrars slutliga upphöjelse.
”Och detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud.
Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess förrättningar.
Och utan dess förrättningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft inte uppenbar för människor i köttet” (Läran och förbunden 84:19–21).
Heliga förrättningar som vi värdigt tar emot och ständigt minns öppnar de heliga kanaler genom vilka gudaktighetens kraft kan flöda in i våra liv. Genom att ta emot prästadömets förrättningar och ingå och hålla heliga förbund är vi sammanlänkade till och med Frälsaren (se Matteus 11:28–30)3 och kan välsignas med styrka utöver vår egen till att övervinna jordelivets frestelser och utmaningar medan vi förbereder oss för att återvända till Guds närhet.
Tempelförbundens och tempelförrättningarnas välsignelser
Detalj från Kristus och det lilla barnet, av Carl Heinrich Bloch
Två av de viktiga välsignelserna som tas emot genom templets förbund och förrättningar är ökad glädje och kraft.
Återlösaren är den yttersta och enda källan till bestående glädje. Sann glädje kommer av att utöva tro på Herren Jesus Kristus, värdigt ta emot och trofast ära heliga förbund och förrättningar, och att sträva efter att bli grundligt omvänd till Frälsaren och hans ändamål.
Alma lärde sin son att större helighet och glädje i våra liv möjliggörs när vi blir renade och heliggjorda genom Jesu Kristi försoning. Det är endast genom att ha tro på vår Återlösare, omvända oss och hålla våra förbund som vi kan få den varaktiga lycka vi alla vill uppleva och behålla.4
Som president Nelson har sagt: ”Vi inbjuder alla Guds barn på båda sidor om slöjan att komma till Frälsaren, ta emot det heliga templets välsignelser, nå bestående glädje och bli berättigade till evigt liv.”5
I vår tid när mörkrets makter rasar och ”hotande störa vår ro”6 finns skyddande kraft tillgänglig för var och en av oss i och genom templets förbund och förrättningar (se Läran och förbunden 38:32; 43:16; 76:39–42; 105:11–12, 33; 138:12–15). Nephi såg i en syn ”att Guds Lamms kraft föll … över Herrens förbundsfolk … och de var beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet” (1 Nephi 14:14).
I invigningsbönen för templet i Kirtland vädjade profeten Joseph Smith till Fadern om ”att dina tjänare ska kunna gå ut ur detta hus beväpnade med din kraft” och ”att inga ogudaktiga sammansvärjningar ska … uppstå och få överhand över ditt folk, över vilka ditt namn ska nämnas i detta hus” (Läran och förbunden 109:22, 26).
Ett härligt ljus – templet i Kirtland, av Glen S. Hopkinson, kopiering förbjuden
Var och en av oss bör sträva efter att lära oss om och bättre förstå den skyddande kraften i de förbund och förrättningar som finns i Herrens hus – så att vi som lärjungar kan ”stå på heliga platser och … inte rubbas” (Läran och förbunden 45:32) och ”stå emot på den onda dagen” (Efesierbrevet 6:13).
Uppmaning och vittnesbörd
Jag uppmanar er att flitigt lära er om och uppskatta den eviga betydelsen av tempelförbund, tempelförrättningar och gudsdyrkan i templet när ni strävar efter att komma till Frälsaren och ta emot de välsignelser som möjliggörs genom hans försoning. Och jag vittnar med glädje om att Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus lever och att deras största önskan är att vi återvänder till deras närhet och tar del av deras härlighet (se Läran och förbunden 97:16; 101:38).