Kvinnor i början av återställelsen
Från syföreningen till Hjälpföreningen
Vad kunde Margaret Cook, en ensamstående syster med begränsade ekonomiska medel, göra för att bidra till byggandet av Nauvoos tempel?
I Nauvoo i början av 1840-talet var de heliga fattiga och resurserna var knappa. Eftersom det var nödvändigt var alla engagerade i uppbyggandet av hus och verksamheter. Men deras främsta mål var att bygga Nauvoos tempel.
Kyrkans ledare kallade ofta de heliga i området och i andra länder att hjälpa till med arbetskraft och material. I kyrkans tidning Times and Seasons fick de heliga lära sig att ”templet ska byggas genom tionde och helgelse, och var och en är fri att helga allt som hjärtat tillåter …, vare sig det gäller pengar eller annat han har välsignats med”. Kyrkans ledare uppmanade också de heliga att skänka ”sängkläder, sockor, vantar, skor, alla slags kläder och butiksvaror … för arbetarnas komfort den här vintern.”1
Den 1 mars 1842 besökte Margaret Cook Sarah Kimball för att utföra sömnad åt henne. De pratade om de senaste uppmaningarna om stöd till tempelarbetarna. Margaret levde under magra omständigheter men hennes skicklighet som sömmerska kunde vara till hjälp för dem som behövde kläder. Om hon fick tillgång till tyg så sa Margaret att hon ”gärna bidrog med sömnadsarbete”.2 Sarah sa att hon skulle tillhandahålla materialet och när de fortsatte att prata undrade de om andra också skulle vilja hjälpa till. De pratade med vänner om att organisera en syförening.
Det här samtalet, som föranleddes av att Margaret och Sarah följde inspiration, ledde till fler inspirerade handlingar som inkluderade andra, inklusive profeten Joseph Smith. Till svar sa Herren till sin profet att han hade ”något bättre” till kvinnorna och inspirerade Joseph att organisera dem ”under prästadömet efter prästadömets mönster”.3 Denna uppenbarelse lade grunden till det vi i dag kallar Hjälpföreningen, en av världens äldsta och största kvinnliga hjälporganisationer.