Myndighet, förrättningar och förberedelse
President Dallin H. Oaks
förste rådgivare i första presidentskapet
Frälsningens och upphöjelsens förrättningar är grundläggande i Guds stora plan som han har för sina barn och i förberedelsen av dem.
Fotografi av Tegucigalpa-templet i Honduras: Cody Bell
Skrifterna överflödar av hänvisningar till Kristi andra ankomst, en händelse som ivrigt emotses av de rättfärdiga och fruktas eller förnekas av de ogudaktiga. ”Låt ropet gå ut bland alla människor”, förkunnade Herren vid återställelsens början. ”Se och ge akt, brudgummen kommer. … Bered er för Herrens stora dag” (L&F 133:10; se även 34:6).
Förberedelser för att möta Gud
Vi lever i den tid som profeterades ”då friden ska tas bort från jorden” (L&F 1:35), när ”allt ska vara i uppror och människors hjärtan ska … försmäkta” (L&F 88:91). Vi är helt omgivna av prövningar på alla sidor, men med tro på Gud litar vi på de välsignelser han har lovat dem som håller hans bud och förbereder sig.
Som en del av vår förberedelse att möta honom har Herren befallt: ”Stå därför på heliga platser och låt er inte rubbas förrän Herrens dag kommer, för se, den kommer snart” (L&F 87:8). Vilka är dessa ”heliga platser”? Förvisso omfattar de templet som besöks av dem som trofast håller sina förbund. Förvisso omfattar de platser där trofasta missionärer och andra som kallats med prästadömets myndighet tjänar. När vi står på heliga platser utövar vi och omfattas av prästadömets myndighet och vi strävar efter de förrättningar som krävs för upphöjelse och evigt liv.
Prästadömets myndighet i den återställda kyrkan
För trettio år sedan upplevde jag hur prästadömets myndighet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga skiljer sig från andra typer av myndighet. Hustrun till en framstående protestantisk präst kom till mitt kontor. Hon och hennes man hade under många år tjänat Herren med stor flit i sin kristna verksamhet. Nu ville hon bli medlem i den återställda kyrkan men hon hade ett förbehåll.
Hon kom för att fråga mig varför hon behövde låta döpa sig när hon redan hade döpts som kristen av sin man som var präst och som hade döpt många människor i sin församling. Hon frågade: ”Säger du verkligen att min man inte hade myndigheten att döpa alla dessa människor som han har döpt?”
Anden kom till undsättning, som vi ber om att han ska i dessa situationer.
”Nej, jag är säker på att din man hade myndighet att utföra dessa dop”, svarade jag. ”Han hade all den myndighet som hans kyrka, församling och landets lagar kunde ge honom. Han använde den myndigheten för att döpa, utföra vigslar och anställa människor som behövdes för hans kyrkobyggnads fysiska behov och utse människor som deltog i dess gudstjänster. Vi ifrågasätter inte den myndigheten, men vi vill att du ska känna till en annan slags myndighet: den kraft som Gud delegerar till dödliga människor.”
Jag förklarade att orsaken till att vi kräver att personer som omvänder sig till Jesu Kristi återställda kyrka ska döpas är behovet av dop genom den gudomliga myndighet som Jesus gav till Petrus och de andra apostlarna. Med den myndigheten sa han till dem att vad de än binder på jorden ska vara bundet i himlen (se Matt. 16:19; 18:18). Det skulle med andra ord vara giltigt och ha verkan bortom döden för att kunna tillfredsställa himlens krav. Jag vittnade för henne att denna myndighet har blivit återställd och nu endast finns i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. En tid senare döptes både denna kvinna och hennes man. Jag har sett dem vara trofasta medlemmar under många år.
Vikten av myndighet är tydlig i många skriftliga redogörelser för Frälsarens jordiska verksamhet. Vi läser att de människor han undervisade var ”överväldigade av hans undervisning, för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda” (Matt. 7:28–29; se även Mark. 1:22; Luk. 4:32). I en synagoga greps de av ”bävan” över att han ”med makt och myndighet befaller … de orena andarna och de far ut” (Luk. 4:36; se även Mark. 1:27). Jesus sa till de tvivlande skriftlärda ”att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder” (Mark. 2:10; se även Luk. 5:24).
Senare frågade översteprästerna och de äldste honom med vilken fullmakt han handlade (se Matt. 21:23–27; Mark. 11:27–33). De uppfyllde inte hans krav för ett svar. Men det han senare sa och gjorde ger oss svaret. När han kallade sina apostlar så bestämde [eller ordinerade] han dem (Joh. 15:16), så att ”han skulle [kunna] sända ut dem att predika och ha makt att driva ut onda andar” och ”bota alla slags sjukdomar och krämpor” (Mark. 3:14–15; se även Matt. 10:1; Luk. 9:1; Apg. 8:18–19). När han kallade de sjuttio gav han dem ”makt” (Luk. 10:19).
Frälsaren hade gudomlig kraft och myndighet och han delade med sig av den. Som Johannes Döparen sa har Fadern ”lagt allt i hans hand” (Joh. 3:35).
Förrättningarnas roll
De mest bekanta exemplen på utövandet av prästadömets myndighet rör förrättningar. Förrättningar och prästadömet kan inte skiljas åt. En förrättning är en helig handling av evig betydelse och utförs med prästadömets myndighet. Den medföljer ingåendet av förbund och utlovandet av välsignelser. Förrättningar i Jesu Kristi återställda kyrka omfattar dop, deltagandet av sakramentet (den vanligaste förrättningen i kyrkan) samt templets förrättningar som omfattar äktenskap för tid och evighet och den gåva vi kallar begåvningen, som utgörs av kunskap, förbund och utlovade välsignelser.
Förrättningarnas krav är gudagivna och har eviga återverkningar. ”Det finns en lag, oåterkalleligen fastställd i himlen före denna världs grundläggning, på vilken alla välsignelser är baserade” (L&F 130:20). Och ”alla som vill ha en välsignelse av [Herrens] händer ska följa den lag, och dess villkor, som fastställdes för just den välsignelsen såsom de instiftades redan före världens grundläggning” (L&F 132:5).
Frälsningens och upphöjelsens förrättningar är grundläggande i den stora plan som Gud har för sina barn. Jesus sa att frälsning i Guds rike kommer genom att bli ”född av vatten och ande” (Joh. 3:5). Upphöjelse (evigt liv, ”det slags liv och livskvalitet som vår himmelske Fader och hans älskade Son har”1) kommer från templets högre förbund och förrättningar (se L&F 14:7; 84:38; 88:107; 132:16–17, 20–21). Vår profet Russell M. Nelson har sagt: ”Detta liv är tiden att förbereda sig för frälsning och upphöjelse. I Guds eviga plan gäller frälsningen den enskilde och upphöjelsen gäller familjen.”2
Att förbereda sig för att möta Herren
Han kommer igen för att råda och regera, av Mary Sauer
Vi får i nutida uppenbarelser veta att den som fruktar Herren ska ”se fram emot Herrens stora dag, ja, emot tecknen på Människosonens ankomst” (L&F 45:39). Vid slutet av sin jordiska verksamhet talade Jesus om sin andra ankomst. Han beskrev de svårigheter som skulle komma först och vikten av att – trots dessa svårigheter – vara ”beredda” (Matt. 24:44). Sedan förkunnade han: ”Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så” (Matt: 24:46; se även Luk: 12:37, 43).
President Nelson har sagt: ”Vi håller bara på att arbeta oss upp mot höjdpunkten i den här sista tidsutdelningen – när Frälsarens andra ankomst blir en verklighet.”3 Tecknen på den andra ankomsten finns överallt omkring oss och verkar öka i frekvens och styrka. Över hela världen upplever eller hör vi om jordbävningar, svält, tyfoner, översvämningar, farsoter och väpnade konflikter. Men inte alla dessa tecken är hotfulla. Ett positivt tecken i den här tiden är den profeterade insamlingen av Israel som president Nelson har förkunnat ”är det viktigaste som sker på jorden i dag”.4
Under det att den här insamlingen sker upprättar vi stavar ”till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den oblandad ska utgjutas över hela jorden” (L&F 115:6). Vi påskyndar också byggandet av tempel där de trofasta kan samlas i sina egna länder för att ingå förbund som kvalificerar dem för evigt liv (se L&F 84:19–22; 131:1–3).
Som det står i Mormons bok: ”Detta liv är tiden för människorna att bereda sig att möta Gud” (Alma 34:32). Förbereder vi oss?
Tänk om han skulle komma i morgon? Om vi visste att vi skulle få möta Herren i morgon – genom vår död eller genom hans ankomst – vad skulle vi då göra i dag? Vad skulle vi ha att bekänna? Vad skulle vi upphöra med att göra? Vem skulle vi förlåta? Vilka förrättningar skulle vi vilja ha? Vad mer skulle vi göra för att uppfylla våra förbund? Om vi skulle kunna göra det då, varför inte göra det nu? Om vår förberedelses lampa börjar bli tom, låt oss omedelbart börja fylla den.