Endast digitalt: Unga vuxna
Tre insikter i hur man bygger en stark grund i äktenskapet
Författaren bor i Utah, USA.
De utmaningar vi möter som gifta kan förfina våra relationer.
Att vara gift är inte alltid lätt.
Men många av oss – i vårt innersta inre – tycker att det borde vara det.
Det är inte så svårt att förstå varför. Hela genrer av populära böcker och filmer lär oss att den stora utmaningen i livet är att hitta och uppvakta sin sanna kärlek – men när vi väl har gift oss är det bara att leva lyckliga i alla sina dagar. Och de omsorgsfullt utvalda inläggen på sociala medier från våra gifta vänner kan tyckas förstärka den här felaktiga uppfattningen!
Så vad ska vi göra när vi upplever att vårt äktenskap är annorlunda mot vad vi hade förväntat oss?
Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har vi välsignats med kunskapen om att jordelivet är tänkt att innebära utmaningar. Vi kan känna stor glädje i äktenskapet om vi ser det som en möjlighet att utvecklas, förlita oss på Jesus Kristus och låta honom förfina oss.
Om du har svårt att se äktenskapets utmaningar som en välsignelse, begrunda följande insikter.
1. Ouppfyllda förväntningar kan vara en möjlighet för ökad enighet.
Många av oss har höga förväntningar på äktenskapet – självförverkligande eller någon sorts magisk lycka som vi inte hittade som ensamstående. Men om vi inte är försiktiga kan vi bygga upp förväntningar efter vad vi tycker att äktenskapet borde vara istället för att försöka förstå vad Herren har bestämt att äktenskapet är.
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Äktenskapet, som en helig orden baserad på bestående förbund, plikter och livslång uppoffring, står i starkt kontrast till en modern, sekulariserad syn på äktenskapet. Den världsliga formuleringen har i stort sett inget att göra med att ge upp sitt eget liv för att tjäna sin familj eller att göra uppoffringar för sin make/maka och sina barn.”1
Som tur är kan äktenskapet vara ett pågående arbete! Vad skulle hända om vi, istället för att förvänta oss att äktenskapet automatiskt ska göra oss lyckligare, såg det som en möjlighet att göra uppoffringar och tjäna varandra – för två bristfälliga personer att bli mer ödmjuka, utvecklas och bli mer kristuslika?
Det kan kännas skrämmande att ge upp förväntningen på att äktenskapet ska innebära oändlig lycka. Men när vi ersätter den med ett åtagande att göra uppoffringar för varandra – såsom äldste Bednar beskriver det – kommer våra liv i bättre överensstämmelse med Kristus. Det fina med en sådan inställning är att Herren kommer att stärka vårt äktenskap och hjälpa oss att uppnå den lycka vi hela tiden hoppades på!
2. Meningsskiljaktigheter kan leda till en fördjupad relation.
När två personer ska slå samman sina liv kommer de inte alltid att tycka lika:
Var ska vi bo? Hur ska vi spendera våra pengar? Hur mycket tid ska vi tillbringa med våra ingifta släktingar? Hur ofta ska huset städas?
Men att tycka olika i sådana frågor behöver inte vara dåligt. Att lära sig att hantera meningsskiljaktigheter med vänlighet och omtanke är faktiskt ett utmärkt sätt att utveckla ödmjukhet och medkänsla. Och när du försöker förstå din mans eller frus synsätt kan din kärlek växa sig starkare eftersom du verkligen lär känna honom eller henne på djupet.
President Jean B. Bingham, Hjälpföreningens generalpresident, har lärt oss hur vi kan göra det. Hon sa: ”Enighet är nödvändigt för det gudomliga verk som vi har förmånen och kallet att utföra, men det sker inte av sig självt. Det krävs ansträngning och tid att verkligen rådgöra med varandra – att lyssna på varandra, förstå andras synpunkter och delge erfarenheter – men det resulterar i fler inspirerade beslut.”2
När meningsskiljaktigheter uppstår kan man oftast undvika en konflikt bara genom att försöka se till det större målet istället för att fokusera på just det som man är oense om. Det fungerar för olika aspekter av äktenskapet, små som stora.
Till exempel kanske din man eller fru fyller diskmaskinen på ett sätt som gör dig tokig: Där ska glasen vara, inte tallrikarna!
Vad är det större målet? Att få disken ren. Får era individuella metoder in disken i diskmaskinen? Jättebra! Då finns det inget problem eller någon anledning till konflikt.
Låt oss titta på en mer allvarlig äktenskapsfråga – att uppfostra barn. En av er kanske tror på ett strukturerat sätt att uppfostra medan den andra tycker att det ska vara flexibelt och tillåtande. Hur i hela världen kan de här två åsikterna samexistera? Genom att fokusera på det större målet.
Det större målet ni delar är att uppfostra barn som är lyckliga, ansvarsfulla, och förankrade i Jesu Kristi evangelium. Ni är redan överens i de mest avgörande sakerna!
Njut av att lära er hur ni ska arbeta tillsammans för att nå det målet. Om ni drar fördel av era individuella olikheter och inställningar till livet kommer era barn – som var och en har sin egen personlighet – att på olika sätt ha ett betydelsefullt umgänge med er båda.
Två huvuden, två världsbilder, två olika uppfattningar, är alltid bättre än ett!
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, undervisade oss på ett vackert sätt om hur olikheter gör det möjligt för oss att komplettera varandra i äktenskapet:
”Jag har blivit en bättre människa under den tid jag har älskat och levt med [min fru]. Vi har kompletterat varandra långt mer än jag någonsin kunde ha föreställt mig. Hennes förmåga att ge andra näring växte inom mig när vi blev ett. Min förmåga att planera, instruera och leda i vår familj växte inom henne när vi blev förenade i äktenskapet. Jag inser nu att vi växte samman till ett genom att sakta lyfta och forma varandra år efter år. När vi drog styrka från varandra förminskades inte våra individuella gåvor.
Våra olikheter kom samman som om de var ämnade att skapa en bättre helhet. Snarare än att skilja oss åt band våra olikheter oss samman.”3
3. Vi är ansvariga för vår egen lycka.
Alltför ofta förväntar vi oss att vår make eller maka ska få oss att känna oss självsäkra, älskade och trygga, när vi inte ens själva vet hur vi ska få oss att känna så! Att förvänta sig att ens make eller maka ska uppfylla de här önskningarna och behoven kan leda till besvikelse och sårade känslor i äktenskapet.
Du är ansvarig för din egen lycka. Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum berättade en gång om denna insikt:
”Ju äldre vi blir, desto mer ser vi tillbaka och inser att yttre omständigheter egentligen inte har någon betydelse eller avgör om vi är lyckliga eller inte. …
Vi avgör vår lycka.”4
Lär dig det du behöver för att kunna ta hand om din egen känslomässiga hälsa. Din make eller maka kan inte hantera dina känslor åt dig. Han eller hon finns där för att hantera sina egna känslor tillsammans med dig.
En av de mest befriande sanningarna om äktenskapet är att veta att våra känslor inte styrs av vår make eller makas ord och handlingar. Med andra ord, vi kan verka utan att påverkas (se 2 Ne. 2:26; L&F 58:27–28). Vi har makt över hur vi tänker och därmed över hur vi känner oss i vårt äktenskap.
När min man inte går ut med soporna kan jag välja att tro att det är för att han inte uppskattar mig. Han vet ju att jag avskyr när soptunnan i köket blir för full.
Men vad blir resultatet av att tänka så? Jag känner mig sårad. Och det kanske till och med får mig att känna mindre samhörighet med honom. Vad skulle hända om jag istället tänkte att han bara hade glömt? Eller ännu bättre, vad skulle hända om jag valde att tro att anledningen till att han inte hade gått ut med soporna inte hade någonting att göra med hans känslor för mig överhuvudtaget? Det är troligare att han inte besvärades av soporna, och att det var därför han glömde att gå ut med dem. Om de besvärar mig är det bäst att jag själv utför uppgiften!
Att förändra sina tankar för att förändra hur man upplever sitt äktenskap kanske inte är en lätt uppgift, men det är värt det. Och det är definitivt lättare än att försöka förändra din make eller makas beteende!
Äktenskapet är en utvecklande resa.
Äktenskap kommer alltid att ha sina toppar och svackor, men resan genom med- och motgångarna kan vara fylld av glädje och äventyr när vi kommer ihåg att äktenskapet en möjlighet att utvecklas. Det här livet är en tid att förbereda oss för att bli mer som våra himmelska föräldrar, och äktenskapet hjälper oss med det!
President Russell M. Nelson lärde: ”Vi behöver inte känna oss nedslagna om våra uppriktiga ansträngningar att nå fullkomlighet nu verkar så mödosamma och ändlösa. Fullkomligheten är i sikte. Vi kan endast uppnå den till fullo efter uppståndelsen och endast genom Herren.”5
Vad tacksam jag är för kraften i Jesu Kristi försoning, som gör det möjligt för mitt äktenskap att förbättras och bli ännu lyckligare med tiden. Jag är evigt tacksam för en Frälsare som, trots de svagheter min man och jag fortsätter att jobba på tillsammans, kan hjälpa oss att bli mer lika honom, och som kan göra vårt äktenskap till något som verkligen kan kallas ”celestialt”.