Ett förändrat hjärta och nya vänner
Anonym
Kalifornien, USA
Illustration Greg Stevenson
Som tonåring hade jag en stark upprorisk ådra och betedde mig på sätt som var tvärtemot hur jag hade uppfostrats. Jag började dricka alkohol när jag var 13, och sista året på high school drack jag varje helg.
Jag gick till kyrkan någon gång emellanåt för att blidka mina föräldrar, men jag sov under hela sakramentsmötet och begav mig till stranden före Söndagsskolan. Att säga att mina föräldrar inte var glada åt mitt beteende vore en underdrift. Till deras försvar ska sägas att de respekterade min handlingsfrihet samtidigt som de uppmuntrade mig att följa evangeliet. Men jag hade inte för avsikt att vara aktiv i kyrkan, och jag såg definitivt inte någon mission i min framtid.
Efter high school gick jag en lokal högskoleutbildning och fortsatte vara upprorisk. Men sent en kväll minns jag att jag låg på soffan och funderade över min framtid. Vilken slags tjej skulle jag gifta mig med? Om jag vände ryggen åt Herren, skulle jag då någonsin kunna hitta tillbaka? Det här var viktiga beslut, men jag var inte motiverad att ändra på mig.
En kort tid senare var jag på en väns trädgårdsfest med alkohol och en brasa. När jag hade skämtat med mina kompisar ett tag gick jag undan en stund och blundade.
När jag öppnade ögonen igen upplevde jag ett ögonblick av klarhet. Jag såg mina vänner uppföra sig dumt och såg inte längre mig själv som en del av den gruppen. Jag gick därifrån och bestämde mig för att sluta dricka och gå på fester. Det innebar att jag behövde byta vänner, vilket inte var lätt. Men jag gjorde det.
De här besluten har välsignat mig. Jag verkade så småningom som missionär och har haft många ämbeten. Viktigast av allt: Jag gifte mig med en underbar kvinna i templet. Det har lett till mitt livs mest underbara välsignelser.
Nyligen läste jag om Almas och Mosiahs söners omvändelse (se Mosiah 27) och hur de upplevde en mäktig förändring i hjärtat (se Alma 5:12–14), vilket till viss del skedde tack vare Almas fars trofasta böner. Då tänkte jag på mina föräldrar och insåg, över trettio år senare, att mitt uppvaknande den där festen var ett direkt resultat av deras böner.
Nu, som förälder till ett barn som har det svårt, är jag i en situation som liknar Almas fars och mina föräldrars. Men jag tillämpar skrifterna på mig själv och har tro på att också mitt barn en dag ska uppleva en hjärtats förvandling.