Vad hände med mina hem- och besökslärare?
Jean B. Bingham
Hjälpföreningens generalpresident
Flexibiliteten som det nya stödverksamhetsprogrammet ger bör uppmuntra oss att visa större omsorg, inte att bli mer avslappnade.
En av mina vänner frågade mig nyligen förvirrat: ”Vad hände med mina besökslärare?” Ända sedan hennes make hade dött hade de varit så omtänksamma och uppmärksamma, men efter tillkännagivandet om det nya stödverksamhetsprogrammet under generalkonferensen i april 2018 hade hon inte sett skymten av dem.
Vi försöker alla anpassa oss till ett nytt sätt att göra saker och ting, och vissa stödbröder och stödsystrar kanske inte har förstått att även om ett hembesök inte är enda sättet att betjäna någon, är det absolut ett bra sätt att visa kärlek och uppriktigt intresse – och många medlemmar behöver det fortfarande.
Sätt varför framför hur
För en del kan problemet vara att de missförstår syftet med ändringen. Syftet bakom att ersätta hem- och besöksverksamheten med stödverksamheten var inte bara att ändra hur vi tar hand om varandra utan också att hjälpa oss förstå varför.
Det yttersta målet med stödverksamheten är att hjälpa andra bli djupare omvända till Frälsaren Jesus Kristus och utvecklas mot sin gudomliga potential. Programmets ökade flexibilitet ska inte uppmuntra till att vi blir mer avslappnade i våra ansträngningar, utan det ske ge större möjlighet för Anden att vägleda våra ansträngningar.
Så beslutet om att besöka någon i dag eller inte bör till stor del vara baserat på vad som hjälper dem framåt på vår himmelske Faders stig för dem.
Lära tillsammans
Trots den första osäkerheten om vad som förväntas av oss i vårt tjänande, når våra systrar och bröder ut till varandra. Vart jag än har rest har det varit spännande att höra oräkneliga kvinnor (och många män) berätta vilken positiv inverkan deras stöd till andra – eller stödet de har fått – har haft på relationer och personlig tillväxt.
Jag kom nyligen tillbaka från North Carolina där en hjälpföreningspresident i en församling berättade om några idéer hon hade fått av stavsledarna. Efter några förtydliganden tyckte jag att de var helt i linje med programmet och värda att delas.
Fortsätt vidare
Vi håller alla på att lära oss anta ”ett nytt, heligare sätt” att stödja.1 Kanske några av oss känner sig överväldigade eller ängsliga. Det hjälper att tänka på att ”nytt” och ”heligare” inte innebär ”felfritt” och ”ouppnåeligt”.
Oavsett om du fortfarande är osäker på syftena med stödverksamheten och hur den fungerar eller om du förstår vad som gäller, uppmanar jag dig att se och läsa resurserna på ministering.lds.org och studera artiklarna om stödverksamhetens principer som publiceras varje månad i Liahona (se sidan 8 i det här numret). Det här materialet hjälper dig anpassa ditt tjänande till Frälsarens verk.
Tack, underbara systrar och bröder, för att ni älskar och visar omsorg och når ut och ger av er själva. Ni är i sanning enastående, och ert tjänande blir ”något extraordinärt”!2