Herrens moralnorm
Från ett tal under ett möte vid Brigham Young-universitetet–Idaho den 22 januari 2013. För hela texten på engelska, gå till web.byui.edu/devotionalsandspeeches.
Vårt val att lyda eller inte lyda Guds moralnorm kommer till stor del att avgöra vår lycka här i livet
För en del år sedan deltog min far, en advokat, i en rättegång. Som stöd för sin ståndpunkt citerade han bara ett enda fall från en rättegång vid Kaliforniens högsta domstol från ett antal år tillbaka. Hans motståndare citerade en mängd domstolsbeslut på lägre nivå från senare år.
Domaren sade till far: ”Herr Callister, har ni inget nyare fall än det här?”
Far tittade på domaren och svarade: ”Herr domare, får jag påminna er om att när högsta domstolen uttalar sig angående ett fall så behöver den bara göra det en gång.” Domaren nickade instämmande. Han påmindes om att det är högsta domstolens beslut som gäller, oavsett lägre domstolars beslut, hur många eller nya de än må vara.
Samma sak är det med Gud vår Fader. Han behöver bara säga något en gång angående moralfrågan, och det är det tillkännagivandet som gäller, oavsett alla åsikter från lägre domstolar, vare sig de yttrats av psykologer, terapeuter, politiker, vänner, föräldrar eller nymoralister.
Det är nästan ofattbart att tänka sig att Gud har gett sina barn den kraft som är högst skattad och helig för honom – kraften att skapa liv. Eftersom Gud har gett oss den kraften så är det han, och bara han, som har rätten att föreskriva hur den ska användas.
I motsats till den allmänna uppfattningen finns det inget negativt eller begränsande i Guds moralnormer. De är i stället positiva, upplyftande och befriande. De bygger tillitsfulla relationer, de stärker självförtroendet, de främjar gott samvete och de inbjuder Herrens ande att välsigna enskilda och gifta personers liv. De är de beprövade normerna för lyckliga äktenskap och stabila samhällen.
Vilken är då Herrens norm för att använda den heliga fortplantningsförmågan – hans moralnorm? Sanningen är den att Herrens moralnorm inte är en lista över vad man får och inte får göra. Det är en princip som kan uttryckas så här: Fortplantningsförmågan ska utövas i en äktenskaplig relation av två huvudorsaker: 1) att forma och stärka banden mellan man och hustru och 2) att föra själar till världen. De här två användningssätten har välsignats och godkänts av Herren.
Men fortplantningsförmågan ska inte utövas utanför relationen mellan en man och en hustru. Alltså finns det inga medvetna tankar eller frivilliga handlingar som stimulerar eller resulterar i ett uttryck för fortplantningsförmågan utanför den äktenskapliga relationen som godkänns av Herren.
Nu citerar jag några av Herrens moralnormer för att minimera varje missförstånd eller osäkerhet.
Otukt och äktenskapsbrott
Herren förbjuder otukt och äktenskapsbrott oavsett vad världen anser om sådant uppträdande. Sådana handlingar innebär att man utövar fortplantningsförmågan med någon av motsatt kön som man inte är lagligt gift med. Det är otukt när båda är ogifta. Det är äktenskapsbrott om antingen en eller båda är gifta.
Aposteln Paulus sade: ”Detta är Guds vilja: … att ni avhåller er från otukt” (1 Tess. 4:3; kursivering tillagd). Han sade också: ”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller … äktenskapsbrytare … skall ärva Guds rike” (1 Kor. 6:9–10; kursivering tillagd).
Ibland förstår människorna inte hur allvarliga de här överträdelserna är eller så rationaliserar de i vissa fall bort det. Corianton verkade inte se allvaret i det han hade gjort när han syndade med skökan Isabel. Hans far Alma satte det hela i rätt perspektiv: ”Vet du inte, min son, att sådant är avskyvärt i Herrens ögon?” (Alma 39:5). Josef talade också om denna stora orättfärdighet när han frestades av Potifars hustru: ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” (1 Mos. 39:9).
Olämplig beröring
Olämplig beröring väcker de skapande krafterna. För ogifta är det mot Guds moralnorm att vidröra någon annans privata eller heliga delar, oavsett om personen i fråga har kläder på sig eller inte.1
Självbefläckelse
Herren fördömer självbefläckelse. Självbefläckelse är att stimulera den skapande kraften i sin egen kropp. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt:
”Gör er inte skyldiga till att experimentera eller leka med denna heliga skapande kraft. …
Det är inte behagligt för Herren, och det är inte behagligt för er själva heller. Det får er inte att känna er värdiga eller rena.”2
Samkönade relationer
Några vill få oss att tro att kyrkans ståndpunkt i fråga om samkönade fysiska relationer är en tillfällig riktlinje och inte en evig lära. En sådan uppfattning strider mot skrifterna, mot nutida profeters ord och mot frälsningsplanen, som alla undervisar om nödvändigheten av evigt äktenskap mellan en man och en kvinna som ett villkor för upphöjelse. En samkönad relation är inte i enlighet med Guds eviga mönster att män och hustrur inte bara får barn under jordelivet utan också får evig avkomma i sitt upphöjda tillstånd.
Vi hävdar att alla är söner och döttrar till Gud och förtjänar att behandlas som sådana. Vi kämpar alla med ofullkomligheter, och några har vi inte valt själva. Men vi tror också på en oändlig försoning som har förmågan i det här livet eller i nästa att ge oss den nödvändiga förmågan att förvandla våra svagheter och ofullkomligheter till starka sidor. Herren har lovat: ”Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Ether 12:27).
De som känner attraktion till personer av samma kön har en plikt att 1) avstå från omoraliska relationer och 2) göra allt de kan för att dra nytta av försoningens förfinande, fullkomnande kraft. Under tiden är de som känner attraktion till personer av samma kön, men som inte handlar efter den, värdiga att ha ämbeten i kyrkan och ta emot en tempelrekommendation.3
Motståndarens tentakler
Nu vill jag nämna några varningssignaler som föregår de synder som jag har tagit upp. I vissa avseenden är Satan som en bläckfisk som försöker fånga oss. Om en tentakel inte fungerar så försöker han med en annan och ännu en annan tills han hittar någon som suger sig fast. Här följer några av den ondes tentakler som är till för att få oss att bryta mot Guds moralnormer.
Pornografi
Gud vill inte att hans barn ska se på filmer eller teveprogram, gå till en webbplats eller titta i en tidning som på något sätt är pornografisk. Pornografi är en bild eller en berättelse som ger näring åt den köttsliga människan inom oss. Det är motbjudande för Herrens ande.
Ingen kan påstå att effekterna av pornografi går dem obemärkt förbi, eller tro att det finns något sådant som en oskyldig titt. Det är en giftig, nedbrytande, oförlåtande orm som hugger till första gången du tar en titt, den fortsätter att hugga med en fullständig portion gift efter varje titt därefter.
Om du har drabbats av detta onda behöver du göra allt du förmår för att övervinna det. Det kan kräva att du bekänner det hela, ber innerliga böner, fastar, fördjupar dig i skrifterna, ersätter lättja med konstruktiv tid, sätter strikta gränser i fråga om internetanvändning, tar emot professionell terapi och liknande, men du kan övervinna det. Förr eller senare blir viljestyrkan en ovärderlig ingrediens – det finns inget piller och ingen terapi som kan åtgärda varje beroende.
Opassande klädsel
Vår klädsel påverkar inte bara våra tankar och handlingar utan även andras tankar och handlingar. Därför råder aposteln Paulus ”kvinnorna [att] uppträda i anständig klädedräkt” (1 Tim. 2:9).
En kvinnas kläder har en stark inverkan på mäns sinnen och känslor. Om den är för låg eller för hög eller för åtsittande kan den orsaka olämpliga tankar även hos en man som strävar efter att vara ren.4
Män och kvinnor kan vara passande klädda och ändå se snygga och moderiktiga ut. Kvinnor i synnerhet kan klä sig passande och samtidigt stärka sitt eget självförtroende och bidra till männens moraliska renhet. I slutändan får de flesta kvinnor det slags man som de klär sig för.
Orena tankar
Det har sagts att man inte kan hindra fåglar från att flyga över huvudet, men man kan hindra dem från att bygga bo där. Det är inget fel med att lägga märke till en vacker ung kvinna eller en stilig ung man när de går förbi – det är normalt. Men om tankarna leder till lusta så byggs det ett bo.
Vi kan inte undvika alla olämpliga affischer eller olämpligt klädda personer, men vi kan driva ut de olämpliga tankarna när de kommer. Synden ligger inte i att råka se något olämpligt; synden ligger i att underhålla tankarna när de kommer. I skrifterna står det: ”Som en människa tänker i sitt hjärta, sådan är hon” (se Proverbs 23:7 i King James Bible).
I princip blir våra tankar som frön till våra handlingar. Men vi har kraften inom oss att ta kontroll över vårt liv och våra tankar. Goda och orättfärdiga tankar kan inte existera samtidigt i vårt sinne mer än ljus och mörker kan existera samtidigt på samma plats. Förr eller senare måste vi bestämma oss för vilken som ska bli vår gäst.
Om vi vill kan vi driva ut varje orättfärdig tanke och omedelbart ersätta den med en sång eller en dikt eller ett skriftställe som är upplyftande. Liksom mörker flyr i närvaro av ljus, flyr orättfärdighet i närvaro av sådant som är gott.
Undanskymda platser och vänner som frestar
I vissa situationer och på vissa platser har vi mindre motståndskraft, oavsett hur starka vi är. Några av de bästa männen och kvinnorna har fallit under svåra omständigheter. Det hände kung David när han såg Bat-Seba på natten, först på ett till synes tryggt avstånd (se 2 Sam. 11:2–4). Ingen av oss ska tro att vi är för starka eller immuna för att falla. Undanskymda platser, sena kvällar och moraliskt lössläppta vänner har otroligt magnetiska fält som drar oss in i Satans grepp.
Rationalisering
Två ofta upprepade rationaliseringar används för att stödja moraliska överträdelser. Den första är: ”Jag älskar henne.” Satan är den store förfalskaren. Han försöker förväxla lusta och kärlek. Det finns ett enkelt test för att avgöra skillnaden. Kärlek motiveras av självkontroll, lydnad mot Guds morallagar, respekt för andra och osjälviskhet. Lusta, å andra sidan, motiveras av olydnad, självtillfredsställelse och brist på disciplin.
Den andra rationaliseringen är: ”Ingen kommer att få reda på det.” Herren har avfärdat den myten vid ett flertal tillfällen. Han förkunnade: ”De upproriska skall plågas med stor sorg, ty deras ondska skall tillkännages från hustaken, och deras hemliga gärningar skall uppenbaras” (L&F 1:3, kursivering tillagd).
Det finns inget fält så mörkt och inget hörn så undanskymt att ingen får reda på det. Gud vet, och du vet när du bryter mot hans morallag.
Omvändelse
Om vi har gjort moraliska misstag kan vi omvända oss tack vare Jesu Kristi försoning. Det första och grundläggande steget mot att leva ett moraliskt rent liv i framtiden är att omvända sig från tidigare överträdelser, att byta ut en grund av sand till en grund av sten. Det börjar ofta med en bekännelse.
Men omvändelse handlar inte bara om tid eller att överge en synd eller att bekänna något. Omvändelse är framför allt en uppriktig förändring i hjärtat, en brinnande beslutsamhet att leva ett moraliskt rent liv – inte för att vi måste utan för att vi vill.
Gud har gjort klart för oss att vi inte kan överträda hans normer utan att lida följderna, men eftersom han är kärleksfull och medkännande utan gräns, ger han oss följande härliga löfte:
”Ty jag, Herren, kan inte se på synd med den minsta grad av överseende.
Ändå skall den som omvänder sig och håller Herrens bud bli förlåten” (L&F 1:31–32; kursivering tillagd).
Alla uppriktiga själar som förändrar sitt hjärta och överger sina synder har han lovat: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita” (Jes. 1:18).
Men det är ju alltid bättre att hålla sig ren än att synda och omvända sig efteråt. Varför är det så? Därför att vissa otrevliga konsekvenser kan dröja kvar också efter omvändelsen, till exempel sjukdomar eller ett barn som föds utanför äktenskapet, eller ett skadat rykte. Vårt mål i livet är inte bara att vara rena utan också att vara fullkomliga. Vår strävan efter fullkomlighet påskyndas när vi är rena, men hindras när vi inte är det.
Alma lärde: ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka” (Alma 41:10). Vi kan inte bryta mot Guds morallagar och samtidigt vara lyckliga eftersom Gud, som skapade oss, nedlade en moralkompass i vår själ som kallas vårt samvete. Varje gång vi överträder Guds moralnorm börjar samvetet verka – det gnager inom oss, det skapar skuldkänslor och ånger och agerar gudomligt vittne som försäkrar oss om att den normen är sann.
Vi kan försöka ignorera det och vi kan försöka undertrycka det, men vi kan inte fly från det. Guds moralnorm kan inte undflys, den kan inte urvattnas eller komprimeras. Den kan bara åtlydas eller förkastas. I slutändan kommer vi antingen att motstå den eller omfamna den. Vårt val kommer till stor del att avgöra vår lycka här i livet.
Välsignelserna av ett moraliskt liv
Välsignelserna av att leva ett rent och moraliskt liv är överväldigande. Ett sådant liv stärker självförtroendet och självkänslan. Det resulterar i ett rent samvete. Det gör oss värdiga en maka som också är ren och gör uttrycket för skaparkraften i äktenskapsrelationen ljuvligare och mer givande eftersom vi har sparat det till den tid som Herren själv har godkänt.
Eftersom Herren älskar oss oerhört och vill att vi ska vara lyckliga, har han tillkännagett sina avsikter för sina barn i de här sista dagarna. ”Ty jag skall uppresa ett rent folk åt mig som skall tjäna mig i rättfärdighet” (L&F 100:16).
Må var och en av oss vara en del av den rena generationen och omfamna Herrens moralnormer.