2013
Lära sig av levande profeter
September 2013

Lära sig av levande profeter

Äldste Neil L. Andersen

i de tolv apostlarnas kvorum

Från Kyrkans utbildningsverksamhets brasafton den 4 mars 2007, två år innan äldste Andersen kallades till de tolv apostlarnas kvorum.

Bild
Äldste Neil L. Andersen

Kan vår uppmärksamhet på brödernas råd och undervisning vara mer aktiv, sökande och följsam?

Bild
First Presidency

Vi älskar naturligtvis president Thomas S. Monson, de två rådgivarna i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum. Men samtidigt som jag betygar vår kärlek och lojalitet, vill jag fråga: Kan vår uppmärksamhet på dessa bröders råd och undervisning vara mer aktiv, sökande och följsam?

Fyra frågor att ställa

Tänk på hur ni skulle besvara följande frågor:

  1. Kan du namnen på de tre medlemmarna i första presidentskapet och namnen på var och en av de män som utgör de tolv apostlarnas kvorum? Det är de femton män som ni och jag stödjer som profeter, siare och uppenbarare.

  2. Om vi håller upp en bild på de här bröderna, känner du då igen var och en av dem? Vi lyssnar sällan särskilt noga på någon som vi inte känner igen eller känner.

  3. Skulle du kunna berätta för mig vilka råd vi fick av första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum under den senaste generalkonferensen? Och kan du berätta vad president Monson, president Eyring och president Uchtdorf tog upp i budskapen från första presidentskapet i Liahona i år?

  4. Kanske ännu viktigare: Kan du berätta om något nyligen fattat beslut där du förändrade något i ditt liv på grund av råd som du fått av en av dessa femton män?

Bild

Herrens mönster

Skälen till att våra svar på de här frågorna är så viktiga har att göra med första presidentskapets och de tolv apostlarnas kallelse och ansvar. Närhelst Herrens kyrka har upprättats har Herren kallat profeter och apostlar. Frälsaren sade: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och [ordinerat] er” (Joh. 15:16). Till de här männen ger ordinationen en andlig kraft och ett högtidligt ansvar, en kraft att veta och vittna samt ett ansvar att undervisa och välsigna. Den ger också ett ansvar och ett löfte till oss alla. Vi har ansvaret att lyssna och följa, och vi har löfte om att välsignelser kommer när vi tror på och handlar efter deras ord.

När Herren kallade tolv lärjungar i Amerika efter sin uppståndelse, lärde han folket: ”Välsignade är ni, om ni ger akt på dessa tolvs ord, som jag har utvalt bland er att verka bland er och vara era tjänare” (3 Nephi 12:1). I vår tid, under en mycket svår tid, lovade Herren de heliga: ”Om mitt folk hörsammar min röst och mina tjänares röst vilka jag utsett att leda mitt folk, se, sannerligen säger jag er: De skall inte flyttas från sin plats” (L&F 124:45).

Det här är Herrens mönster. Han kallar femton män från ”livets vardagliga uppgifter”1 och ger dem nycklar och makt till att leda oss. Vi måste inte lyda. Det finns inget tvång. Men om vi uppmärksammar deras ord, om vi ger ett gensvar och är villiga att förändra vårt handlande då den Helige Anden bekräftar deras råd, ska vi inte flyttas från våra platser — det betyder att vi håller fast vid ledstången och alltid står säkert på stigen som leder till livets träd.

Slutnoter

  1. Boyd K. Packer, ”De tolv apostlarna”, Nordstjärnan, jan. 1997, s. 6.

  2. President Wilford Woodruff sade följande angående vikten av levande profeter: ”Även om vi hade framför oss varje uppenbarelse som Gud någonsin gett människan, om vi hade Enoks bok, om vi hade de oöversatta plåtarna framför oss på det engelska språket, om vi hade de uppteckningar från Johannes uppenbararen som är beseglade, och alla andra uppenbarelser, och de travades i en hög på trettio meter, så skulle inte Guds kyrka och rike växa i denna eller i någon av världens tidsåldrar utan Guds levande orakel” (Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff, s. 196).

Foto Craig Dimond © IRI; bakgrund: thinkstock/istockphoto