2012
Får jag också döpas?
Oktober 2012


Får jag också döpas?

”Barn skall döpas till syndernas förlåtelse när de är åtta år gamla” (L&F 68:27).

”Nuno och Miriam, vill ni följa Jesu Kristi exempel och döpas nästa lördag?” frågade syster Silva.

Paulo trodde inte sina öron. Systermissionärerna hade just inbjudit hans tioåriga bror och syster att bli döpta!

”Ja! Ja!” sade tvillingarna glatt.

Miriam kunde inte sluta le. Nuno och syster Lopes gjorde high-five. Farmor strålade från sin stora röda fåtölj i hörnet.

I några veckor hade systermissionärerna undervisat Paulo och hans syskon hemma hos farmor på den gröna, blåsiga ön São Miguel, 160 mil från portugisiska fastlandet. Paulo tyckte om att öppna övre halvan av farmors ytterdörr och känna havsbrisen medan han såg syster Lopes and syster Silva komma upp längs gatan för att undervisa honom om evangeliet.

Systermissionärerna sade att dagens lektion handlade om något särskilt. Nu visste Paulo varför. Nuno och Miriam skulle döpas, så som Jesus lärde! Paulo vill också följa Frälsarens exempel.

”Systrar, får jag döpas nästa lördag också?” frågade han ivrigt och höll hårdare om sin illustrerade Mormons bok.

Syster Silva log, men skakade på huvudet. ”Jag är ledsen, Paolo. Herren har sagt att vi alla behöver döpas, men först när vi har fyllt åtta år. Eftersom du bara är sex år är du inte ansvarig för dina val än.”

”Men”, protesterade Paulo, ”jag har bett och läst Mormons bok med min familj, som ni lärt mig. Jag går i Primär varje vecka med farmor och morbror Mário. Jag vet att kyrkan är sann! Jag kan väl få döpas med Nuno och Miriam?”

”Du har varit så duktig och levt efter buden och lärt dig om evangeliet”, sade syster Lopes. ”Men du måste ändå vänta i två år innan du kan döpas.”

Paulo kände en klump i halsen och heta tårar vällde fram i hans ögon. Han hoppade upp och sprang till sitt rum på vinden, där han sov med sina syskon.

Efter att ha gråtit mot kudden i några minuter hörde Paulo någon komma uppför vindstrappan. Morbror Mário satte sig på Paulos säng.

”Vad hände, Paulo?” frågade morbror Mário.

”Syster Silva och syster Lopes sade att jag inte får döpas men att Nuno och Miriam får”, sade Paulo. ”Jag vill bli medlem i kyrkan! Jag tycker om att sjunga psalmer i kyrkan och lära mig mer om skrifterna i Primär. Jag vill inte bli lämnad efter.”

”Paulo, du kan fortfarande vara med i kyrkan fastän du inte är gammal nog att döpas”, sade morbror Mário milt.

”Hur då?” snyftade Paulo i kudden.

”Du vet ju att Primär förbereder ett sakramentsmötesprogram”, sade morbror Mário. ”Din primärlärare pratade om att hon vill ha frivilliga som bär vittnesbörd på programmet. Det är ett sätt att delta i kyrkan”, förklarade farbror Mário.

”På riktigt?” Paulo satte sig upp och vände sig mot sin morbror. Han tänkte en minut. ”Jag kanske kan bära mitt vittnesbörd på Nunos och Miriams dop också!”

”Det är en jättebra idé!” sade morbror Mário. ”Du är för ung att döpas, men du kan ändå ha ett vittnesbörd.”

Paulo hoppade ner från sängen och skyndade nerför trapporna.

”Vart är du på väg, Paulo?” ropade morbror Mário.

”Jag ska öva på att bära vittnesbörd för missionärerna!” ropade Paulo glatt till svar. ”Jag ska berätta om det medan jag väntar på att få döpas!”

Illustrationer Jared Beckstrand