Berätta för oss om din kyrka
Shauna Moore, Virginia, USA
På en resa för att hälsa på min bror, satt jag längst bak i planet där flygvärdinnorna sitter. De två stolsraderna där är vända mot varandra.
Jag presenterade mig för dem som satt nära mig och nämnde sedan att jag skulle gå på Brigham Young University. En man som satt tvärs över sade att hans dotter hade en god vän som just åkt för att bli heltidsmissionär. Hans dotter visste något om kyrkan, men han visste nästan ingenting. Flygvärdinnan sade genast att hon inte ville var med i ”den där kyrkan” eftersom den var emot kvinnor. Mannen sade att han hört något liknande — att sista dagars heliga kvinnor ansågs mindre värda än män, att de inte kunde ha prästadömet eller presidera på möten och att kyrkan var mansdominerad.
Så vände han sig till mig och frågade: ”Vad anser du om det?” Alla sju vände sig mot mig och väntade.
Mitt hjärta började bulta. Som barn hade jag lärt mig trosartiklarna för just en sådan fråga, och som tonåring och ung vuxen hade jag övat på att bära vittnesbörd om Joseph Smiths syn och Mormons bok. Men jag hade ingen aning om hur jag skulle besvara mannens fråga. Jag bad tyst att min himmelske Fader skulle leda mig.
Sedan sade jag det första jag kom att tänka på: ”Ni vet tydligen inget om Hjälpföreningen.” Deras ansiktsuttryck visade att de inte gjorde det.
”Prästadömet fungerar i samarbete med kvinnorna, av vilka alla är medlemmar i Hjälpföreningen”, förklarade jag. ”Vi har en hjälpföreningspresident som leder kvinnornas aktiviteter i kyrkan över hela världen. Kvinnornas ansvar är att bringa mildhet och kärlek till medlemmarnas liv och särskilt i familjernas liv.”
Människorna omkring mig lyssnade uppmärksamt.
”Vi lever i en märklig tid när vissa kvinnor vill att kvinnor ska handla, tänka och vara som män. Men vi tror att Gud delar upp uppgifterna. Vi väntar oss att kvinnorna är ledare bland kvinnor och delar ledarskapet i hemmet. Männen litar mycket till våra råd på de här områdena. Det är en rättfärdig balans. Den gör kyrkans organisationer och våra hem framgångsrika. Och vi tror verkligen att mannen inte är någonting utan kvinnan och kvinnan inte någonting utan mannen i Herren (se 1 Kor. 11:11). Vi tror att vi inte är fullständiga utan varandra. Vi tror inte att vi skapats för att tävla mot varandra utan för att komplettera varandra.”
Jag kände mig välsignad när jag var klar. Jag visste att orden jag sagt kom från Anden. Alla verkade nöjda med min förklaring. Sedan sade mannen: ”Berätta mer om din kyrka.”
Under de följande två timmarna, hade jag sedan nöjet att tala om återställelsen, besvara frågor och bära vittnesbörd om det evangelium jag älskar.