Omvänd till evangeliet — och till en mission

Marco Brando, Italien

Jag växte upp i kyrkan och hade alltid planerat att gå ut som missionär. Men när tiden närmade sig för missionen längtade jag efter att få en sådan mäktig omvändelseupplevelse som jag hade hört andra berätta om att de fick när de blev medlemmar i kyrkan.

Jag visste också att det krävdes uppoffringar för att verka som missionär. Jag hade ett bra jobb med en bra lön och jag undrade om jag skulle kunna hitta något lika bra när jag kom tillbaka. Jag oroade mig för att avbryta min utbildning och lämna familj och vänner. Men innerst inne visste jag att det var rätt att gå ut som missionär så jag fortsatte att förbereda mig.

Som en del av förberedelserna följde jag med äldsterna i mitt område när de skulle undervisa. En kväll undervisade missionärerna och jag en man om visdomsordet, men han trodde inte på principen. När vi lämnade hans hem märkte jag att äldsterna var missmodiga, och jag kände mig också ledsen.

Men jag visste inte varför jag skulle vara ledsen för jag kände egentligen inte den där mannen. Jag kunde inte sluta tänka på det. Jag insåg att jag kände mig ledsen eftersom jag hade känt Anden under lektionen. Det var tråkigt att mannen hade förkastat något som hade gett mig så mycket glädje.

Det var då jag förstod att jag verkligen var omvänd. Jag visste att evangeliet var sant och jag kunde knappt vänta tills jag fick berätta om det. Jag kallades snart att verka i Italienmissionen Rom.

Jag välsignades oerhört för uppoffringarna jag hade gjort när jag förberedde mig för min mission. Jag undervisade många underbara personer om evangeliet, jag fick vänner för livet och jag lärde mig engelska. Välsignelserna fortsatte när jag kom hem. Jag fick samma jobb jag hade haft före missionen och blev till och med befordrad.

Men den största välsignelsen var kanske att jag fick ett starkare vittnesbörd om evangeliet. Min mission var en tid av ojämförlig andlig tillväxt som jag alltid kommer att vara tacksam för.