Templet var stängt!
Chinedu Enwereuzo, Lagos, Nigeria
Vår tempelvigsel var bestämd till den 7 juli 2009 — ett datum vi ivrigt såg fram emot. Vi hade växt upp nära templet i Aba i Nigeria och trots att vi hade flyttat därifrån var vi glada att många vänner och familjemedlemmar fortfarande bodde i området och kunde vara med oss antingen i templet eller senare på mottagningen.
Vi anlände till Aba efter en drygt sex timmar lång resa från Lagos och avslutade förberedelserna för vår besegling och mottagning. Men tre dagar före vårt bröllopsdatum fick vi veta att templet helt oväntat skulle stängas tills vidare. Vi blev upprörda och förvirrade. Ingen kunde tala om för oss när templet, som hade stängts på grund av oroligheter i området, kanske skulle öppnas igen. Besvikna berättade vi för vänner och familjemedlemmar att vår besegling måste skjutas upp. Vi var tvungna att återvända till Lagos utan att veta när vi kunde bestämma ett nytt beseglingsdatum i templet.
När vi hade kommit tillbaka till Lagos bad vi ivrigt om att templet i Aba skulle öppnas på nytt. En vecka gick utan några nyheter om när templet skulle öppnas. Den veckan kändes som ett år. Vi såg fram emot vår tempelvigsel och att få fira den med vänner och familj så fort som möjligt.
Allteftersom tiden gick utan några nyheter om ett öppningsdatum kände vi att vi borde överväga alternativen. Eftersom templet i Aba är det enda templet i Nigeria insåg vi att vi skulle behöva resa till templet i Accra i Ghana om vi ville beseglas inom den närmaste framtiden. Olyckligtvis skulle den resan kosta pengar som vi inte hade. Men vi hade alltid planerat att vigas i templet och vi visste att vi borde gå vidare med planerna.
Vi lånade pengar från familj och vänner och ordnade med pass. Vi ringde templet i Accra för att bestämma ett datum och köpte flygbiljetter.
Vi anlände till Accra den 14 augusti 2009 och gick till templet dagen därpå. I beseglingsrummet fanns bara tempelbeseglaren och två vittnen förutom vi. Inga vänner, inga familjemedlemmar, ingen som vi kände var med oss. Men i detta främmande land, i ett område långt hemifrån, visste vi att vi var där vi borde vara och gjorde vad vi borde göra. I det ögonblicket kände vi evighetens krafter och förstod tydligare den kärlek som vår himmelske Fader har till oss och till alla sina barn.
Tragiskt nog dog min hustru 2010 efter att ha fött vårt första barn. Jag saknar henne djupt men finner stor tröst i att veta att vi har beseglats i templet. Jag är evigt tacksam över att vi inte sköt upp vår tempelvigsel genom att vänta på ett mer passande tillfälle. Vår vigsel är något jag alltid ska hålla kärt och det jag lärde mig då kommer jag aldrig att glömma.