Herren gjorde vårt hus osynligt
Alice W. Flade, Utah, USA
I slutet av andra världskriget, när jag var 19 år, kom fiendetrupper för att ockupera min hemort i Europa. En kväll satt mina föräldrar och jag vid bordet när vi hörde buller utanför. Vi kikade ut bakom mörkläggningsgardinerna som hade satts upp för att bombplanen inte skulle upptäcka vårt hus på natten. Vi såg fiendetrupper med motorcyklar, lastbilar och stridsvagnar komma in i byn från två olika håll. Jag var livrädd.
Min far som alltid varit trofast sade helt enkelt: ”Var inte rädd.” Med tanke på vad som pågick utanför vårt hus var det en märklig uppmaning. Vi visste alla att soldaterna troligen skulle plundra bostäderna. Far föreslog att vi skulle knäböja bredvid soffan och be om vår himmelske Faders beskydd. Han bad: ”Himmelske Fader, vi ber dig att förblinda dessa soldater. Gör vårt hus osynligt så att de inte kan se det.”
När han hade bett så bad mor. Sedan bad jag. Efteråt gick vi tillbaka till bordet och tittade försiktigt ut genom fönstret. Vi såg soldater storma in i varje hus på gatan. Vårt hus var det sista i raden. De närmade sig vårt hus men gick förbi grinden och fortsatte till nästa gata. Vi såg dem gå in i varje hus vi kunde se från fönstret.
Efter omkring två timmar blåste någon i en visselpipa och soldaterna återvände till sina fordon. När de sakta gav sig av var vi enormt lättade. Vi knäböjde igen och tackade vår himmelske Fader för hans godhet och beskydd.
Dagen därpå fick jag veta av en förtvivlad vän att soldaterna hade gjort hemska saker i varje hus hon kände till. När jag sade att de inte hade kommit till vårt hus blev hon chockad. Hon sade att hon såg dem gå i riktning mot oss och att hon inte kände till några hus i vårt område som de inte hade gått in i. Vårt hus var det enda som soldaterna hade lämnat i fred.
Jag vet att vår himmelske Fader hör våra böner och besvarar dem. Ibland verkar det kanske som om vi inte får något svar och vi önskar att han skulle svara fortare. Men i vårt hem för 65 år sedan svarade han omedelbart.