Jag saknade att känna Anden
Victoria Mikulina, Ryssland
När jag var 16 år deltog jag i ett elevutbytesprogram i ett år. Jag åkte från mitt hem i Ukraina till ett litet samhälle i Arizona i USA där jag bodde hos en familj som tillhörde kyrkan. Jag hade aldrig hört talas om kyrkan tidigare.
Utbytesprogrammet tillät inte familjen att predika för mig och jag fick inte träffa missionärerna. Men jag valde att gå till kyrkan med min värdfamilj och delta i alla aktiviteter.
Jag kände Anden hos familjen och kände stor kärlek i kyrkan. Då visste jag inte att det jag kände var Anden, men mitt hjärta hade berörts.
När jag återvände till Ukraina saknade jag den känslan väldigt mycket. Jag mindes hur mitt liv hade varit när jag gick till kyrkan och följde evangeliets lärdomar. Jag insåg vad som fattades, men det fanns ingen kyrka och inga missionärer där jag bodde så jag trodde inte att jag någonsin skulle få känna så igen.
Men omkring fyra år senare knackade två missionärer på dörren. Jag var så glad att se dem. Medan de var ute och arbetade hade de lyssnat på Anden som ledde dem till mitt hus. Jag är så tacksam för att de lydde. Jag döptes och konfirmerades en kort tid efteråt.
Sedan dess har jag beseglats till min make i templet i Stockholm. Han är en återvänd missionär som kommer från Ryssland. Och nu finns det ett tempel i Kiev. Vi planerar att åka dit regelbundet.
Templet är den underbaraste platsen på jorden. Det är en plats där vi kan komma närmare vår himmelske Fader. Jag är så tacksam för att vi i templet kan få en av de största gåvorna som vår himmelske Fader ger oss: Vi kan beseglas som familj för all evighet.
Jag är tacksam för medlemsfamiljen som hjälpte mig känna Anden och hjälpte mig hitta en väg som skulle leda mig till en egen familj som beseglats för all evighet.