Ungdomar
En upphöjd vy
Som ung hade jag många tillfällen att utföra dop för de döda i templet i San Diego i Kalifornien. Det var alltid en bra upplevelse, men det är en resa som jag särskilt kommer ihåg.
Jag var 16 och min lillasyster hade just fyllt 12 och det var hennes första resa för att utföra dop för de döda. Eftersom det var första gången för henne bestämde vi oss för att promenera runt templet när vi var klara.
Tempelområdet har några utsiktsplatser på ena sidan så vi gick bort dit. Eftersom templet i San Diego ligger bredvid en starkt trafikerad motorväg så tittar man faktiskt ner på motorvägen när man står vid utsiktsplatsen.
När jag stod där på templets högt belägna plats den dagen fick jag ett nytt perspektiv på livet. Jag tittade ner på världen med dess förbirusande bilar, myllrande köpcentrer och grafittitäckta vägskyltar.
Plötsligt kom tanken: ”Du vill inte vara en del av det där. Det är inte det livet handlar om.” Jag hade alltid fått lära mig att ändamålet med livet är att jag ska återvända och bo hos vår himmelske Fader och bli lik honom. Jag insåg att jag inte behövde några världsliga saker för att uppnå det ändamålet.
Jag vände mig om och tittade på det vackra templet och var tacksam för kunskapen om evangeliet och för perspektivet det gav mig. Jag insåg att jag hade hittat en högre nivå att stå på mitt i den kaotiska och förrädiska världen.
Den dagen vid templet lovade jag min himmelske Fader att jag alltid skulle stå på hans sida och inte världens. Oavsett vad världen utsätter oss för kan vi övervinna det genom att hålla förbunden vi har ingått och genom att stå på heliga platser (se L&F 87:8).