2010
Lämna festen!
Augusti 2010


Lämna festen!

Sonrisa Oles Hasselbach, Kalifornien, USA

För ett antal år sedan fick jag möjlighet att representera staten Utah på ett landsomfattande konvent i Ohio för high school-simmare.

Under vistelsen där skulle flera fester hållas för idrottarna. När jag kom till festen den första kvällen trodde jag att den skulle vara som de roliga festerna vi hade hemma när vi drack läsk och spelade spel. Men så fort jag kom in i rummet såg jag hur det egentligen skulle bli.

Jag insåg omedelbart vad artiklarna i kyrkans tidningar menar när det står: ”Folk kommer att lägga märke till dig när du är den enda medlemmen i kyrkan.” På något sätt hade de andra idrottarna redan kommit på att jag var en sista dagars helig. Det blev knäpptyst och alla stirrade på mig när jag satte handen i chipsskålen.

”Du”, sade någon, ”du är mormon eller hur?”

Jag log stolt och sade: ”Det är jag och jag är glad att vara det.”

Festen fortsatte sedan men jag kände alla blickar som bevakade varje rörelse jag gjorde. Efter ett tag började det gå vilt till. Jag visste inte hur illa det skulle bli men ville inte vara med om det. Om jag hade stannat kvar är jag rädd att jag skulle ha gett dem fel uppfattning om mina normer. Dessutom manade Anden mig att gå därifrån. När jag tog min väska och gick mot dörren sade en av killarna: ”Hallå där, tänker du överge oss?”

Jag bara log och sade: ”Vi ses i morgon.” Sedan gick jag ut. Det kändes bra att jag hade kommit men att jag ändå hade försvarat Herrens normer.

Dagen därpå under ett delegatmöte ställde sig en av delegaterna upp och sade strängt: ”Något hände i går kväll som aldrig får hända igen. Ni är här för att representera er stat, så gör det väl och uppför er ordentligt!”

Sedan tillade han: ”Några av er lämnade festen och deltog inte i det som hände. Tack.”

Resten av veckan fick jag mer respekt och fler vänliga ord än någonsin tidigare. Många tränare från hela USA uppmanade mig att ansöka om att bli idrottsrepresentant för västra staterna eftersom jag hade representerat Utah så bra.

Jag fick aldrig veta vad som hände på festen men jag är tacksam för att Anden manade mig att gå därifrån.

När jag tog min väska och gick mot dörren sade en av killarna: ”Hallå där, tänker du överge oss?”