2002
Vi kan var och en bli en bättre människa
November 2002


Vi kan var och en bli en bättre människa

Vi kan alla förbättra oss … Oavsett yrke, oavsett våra omständigheter, kan vi förbättra oss själva, och när vi gör det påverkas de som finns omkring oss.

Vilken underbar konferens det här har varit, mina bröder och systrar. När vi återvänder till våra hem och till våra dagliga aktiviteter borde var och en av oss vara en bättre människa än vi var före konferensen.

Alla som har talat har gjort det mycket bra. Bönerna har varit inspirerade. Musiken har varit storartad.

Men det som är viktigast är vad som kanske har hänt inom var och en av oss till följd av det vi upplevt. Själv har jag beslutat mig för att bli en bättre människa än jag varit tidigare. Jag hoppas att jag kommer att vara lite vänligare mot dem jag möter och som kanske är förtvivlade. Jag hoppas att jag kommer att vara lite hjälpsammare mot de behövande. Jag hoppas att jag kommer att vara lite mer värdig ert förtroende. Jag hoppas att jag kommer att vara en bättre make, en bättre far, farfar och morfar. Jag hoppas att jag kommer att vara en bättre medmänniska och vän. Jag hoppas att jag kommer att vara en bättre sista dagars helig, med en ökad förståelse för de underbara utsikter som detta härliga evangelium har.

Jag uppmanar alla er som kan höra mig att höja er till det gudomliga inom er. Förstår vi verkligen vad det innebär att vara ett Guds barn, att ha en del av det gudomliga inom oss?

Jag tror av hela mitt hjärta att de sista dagars heliga i stort sett är goda människor. Om vi lever efter evangeliets principer måste vi vara goda människor, för det gör oss generösa och vänliga, hänsynsfulla, toleranta och hjälpsamma, och det får oss att nå ut till de nödställda. Vi kan antingen undertrycka vår gudomliga natur och gömma den så att den inte kommer till uttryck i våra liv, eller så kan vi låta den komma fram och genomsyra allt vi gör.

Vi kan alla förbättra oss. Oavsett yrke, oavsett våra omständigheter, kan vi förbättra oss själva, och när vi gör det påverkas de som finns omkring oss.

Vi behöver inte öppet demonstrera att vi är medlemmar. Vi behöver definitivt inte skryta med det, eller vara högmodiga på något sätt. Sådant uppförande förnekar Kristi ande, och det är ju Kristus vi borde försöka efterlikna. Anden finner uttryck i hjärtat och själen, i det stilla och ödmjuka i vårt liv.

Vi har alla träffat personer som vi nästan avundas för att de utvecklat ett uppträdande som, utan att de behöver säga något, vittnar om skönheten i det evangelium som de har införlivat i sitt liv.

Vi kan sänka rösten några decibel. Vi kan återgälda ont med gott. Vi kan le när det är så mycket lättare att bli arg. Vi kan utöva självkontroll och självdisciplin och ignorera alla förolämpningar mot oss.

Låt oss vara ett lyckligt folk. Herrens plan är en plan för lycka. Vägen blir lättare, bekymren färre, sammanstötningarna mindre svåra om vi utvecklar ett glatt sinnelag.

Låt oss arbeta lite ihärdigare med det ansvar vi har som föräldrar. Hemmet är grundenheten i samhället. Familjen är kyrkans grundläggande enhet. Vi är allvarligt angelägna om vårt folks livskvalitet, som män och hustrur, som föräldrar och barn.

Det förekommer alltför mycket kritik och felfinneri med arga och höjda röster. Påfrestningarna vi upplever varje dag är oerhörda. Män kommer hem från sitt arbete varje dag, trötta och lättretade. Olyckligtvis arbetar de flesta hustrur. De möter också en allvarlig utmaning som kan kosta mer än den är värd. Barnen måste söka eget tidsfördriv, och mycket av det de finner är inte bra.

Mina bröder och systrar, vi måste arbeta på vårt ansvar som föräldrar som om allt i livet beror på det, för allt i livet beror verkligen på det.

Om vi misslyckas i vårt hem, misslyckas vi med vårt liv. Ingen som har misslyckats i hemmet kan vara verkligt framgångsrik. Jag ber särskilt er män att stanna upp och utvärdera er själva som män och fäder och familjeöverhuvuden. Be om vägledning, om hjälp, om direktiv, och låt sedan Andens viskningar vägleda er i detta viktigaste av alla ansvar, för följderna av ert ledarskap i hemmet är eviga.

Gud välsigne er, mina älskade medarbetare. Må en anda av frid och kärlek följa er var ni än är. Må det finnas harmoni i ert liv. Som jag har sagt till ungdomarna i många områden: Var förståndiga, var rena, var tacksamma, var ödmjuka, var bedjande. Må ni knäböja inför den Allsmäktige i tacksamhet för hans många välsignelser. Må ni sedan resa er och gå framåt som söner och döttrar till Gud för att förverkliga hans eviga mål, var och en på sitt sätt, är min ödmjuka bön när jag lämnar er med min kärlek och min välsignelse, i Jesu Kristi namn, amen.