Kapitel 6

Att upptäcka skrifterna för egen räkning

Var och en av oss kan åtnjuta välsignelserna som kommer av att vi fördjupar oss i skrifterna.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

När Spencer W Kimball var 14 år hörde han Brigham Youngs dotter Susa Young Gates tala vid en stavskonferens om att läsa skrifterna. Han erinrade sig: ”Hon höll ett tankeväckande tal om att läsa skrifterna och göra dem till en del av våra liv. Sedan gjorde hon ett avbrott i sin utläggning för att fråga församlingen, omkring tusen personer: ’Hur många av er har läst Bibeln rätt igenom?’ …

Jag överväldigades av självanklagelser och skuldkänslor. Jag hade läst många böcker då, serietidningar och lätta böcker, men mitt hjärta anklagade mig: ’Du Spencer Kimball, du har aldrig läst den heliga boken. Varför?’ Jag såg mig om på människorna framåt i salen och på båda sidorna för att se om jag var ensam om att inte ha läst den heliga boken. Av de tusen närvarande var det kanske ett halvt dussin som stolt räckte upp händerna. Jag sjönk ner i stolen. Jag tänkte inte på de andra som också underlåtit detta. Jag hade bara starka anklagelser mot mig själv. Jag vet inte vad de andra människorna gjorde och tänkte, men jag hörde inte mer av talet. Det hade utfört sitt verk. Mötet slutade. Jag gick ut genom den stora dubbelporten och sprang till mitt hem, som låg bara ett kvarter österut från kapellet. Jag gnisslade tänderna och sade till mig själv: ’Jag skall. Jag skall. Jag skall.’

Jag kom in genom köksdörren till vår familjs hem, gick till kökshyllan där vi förvarade oljelamporna, valde en som var full med olja, en med nytrimmat veke och gick uppför trapporna till mitt rum på vinden. Där öppnade jag min bibel och började med Första Mosebok, första kapitlet, första versen, och jag satt där långt in på natten med Kain och Abel och Adam och Eva och Enok och Noa och genom floden och ända till Abraham”¹.

Ungefär ett år senare hade Spencer läst färdigt Bibeln. ”Vad tillfredsställande det var för mig att inse att jag läst Bibeln från början till slut! Och vilken andlig triumf! Och vilken glädje över den helhetsbild jag fått av dess innehåll!”² Upplevelsen gjorde ett varaktigt intryck på honom och senare i livet talade han ofta om den på general- och områdeskonferenser.

President Kimball fortsatte att åtnjuta välsignelserna av skriftstudier under hela sitt liv och uppmuntrade andra att göra detsamma. Äldste Richard G Scott, senare medlem av de tolv apostlarnas kvorum, erinrade sig: ”Äldste Spencer W Kimball höll uppsikt över vårt område när jag var missionspresident. Jag lade märke till hur väl han förstod och använde sig av Mormons bok i sina inspirerande budskap till både medlemmar och missionärer … Vid en zonkonferens för missionärer sade han en gång: ’Richard, idag använde du ett skriftställe i Mormons bok på ett sätt som jag aldrig tänkt på att man kunde använda det på.’ Detta utgjorde den noggranna förberedelsen av en mycket viktig lärdom som han ville förmedla till mig. Därefter tillade han: ’Och jag som har läst den boken mer än sjuttiosex gånger.’ Han behövde inte särskilt påpeka att jag inte visste särskilt mycket om skrifterna, och att jag behövde tillbringa en livstid med att begrunda och tillämpa dem. Denna enda kommentar har motiverat mig till att göra det till en livslång målsättning att förstå mer av Guds heliga ord”³.

Spencer W Kimballs lärdomar

Skrifterna är en kostbar ägodel som vi måste upptäcka för egen räkning.

Ibland verkar det som om vi tar skrifterna alldeles för mycket för givna, därför att vi inte förstår vilket sällsynt privilegium det är att äga dem och hur välsignade vi är som har dem. Vi tycks ha slagit oss ner så bekvämt i denna värld och blivit så vana vid att höra evangeliet predikas bland oss att vi har svårt att föreställa oss att det kunnat vara på annat sätt.

Men vi måste förstå att det [inte] har gått [många] är sedan världen kom ut ur den långa natt av andligt mörker som vi kallar det stora avfallet. Vi skulle behöva känna något av djupet i det andliga mörker som rådde före den dagen på våren 1820 då Fadern och Sonen visade sig för Joseph Smith — ett mörker som förutsetts av profeten Nephi och beskrivits som ”det förfärliga blindhetens tillstånd” då evangeliet var undanhållet människan. (Se 1 Nephi 13:32.) …

Det faktum att jag inte föddes i de tider av andligt mörker då himlarna var tysta och Anden borttagen fyller min själ med tacksamhet. Att vara utan Herrens ord till ledning är verkligen som att vandra i en stor öken där man inte kan finna några bekanta landmärken eller i djupt mörker i en grotta där det inte finns något ljus som kan visa en vägen till utgången …

Jesaja [talade direkt] om mörkrets slut och Mormons boks framkomst. [Se Jes 29:11–12.] …

Och så började det förunderliga verket, ”underbara och förunderliga ting” som Herren lovade att han skulle göra. (Se Jes 29:14.)

Sedan evangeliet återställts genom profeten Joseph Smith har [miljontals] exemplar av Mormons bok tryckts [och distribuerats] … Ett otal biblar har tryckts, vilket vida överträffar alla andra publicerade verk i kvantitet. Vi har också Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Förutom dessa dyrbara skrifter har vi också i en utsträckning som saknar motstycke i världshistorien utbildning och förmåga att använda dem, om vi vill.

De forna profeterna visste att efter mörkret skulle komma ljus. Vi lever i detta ljus — men förstår vi det till fullo? Med läran om frälsning lätt tillgänglig fruktar jag att några fortfarande behärskas av ”en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör”. (Rom 11:8) …

Jag ber oss alla att ärligt värdera våra skriftstudier. Det är vanligt att vi har några skriftställen till vårt förfogande, som flyter omkring i vårt minne så att säga, och har illusionen att vi känner till en hel del om evangeliet. I denna mening kan lite kunskap vara ett verkligt problem. Jag är övertygad om att var och en av oss någon gång i vårt liv måste upptäcka skrifterna för egen räkning — och inte bara upptäcka dem en gång, utan återupptäcka dem gång på gång⁴.

Vår hängivenhet till att tjäna Herren fördjupas när vi vänder oss till skrifterna.

Berättelsen om kung Josia i Gamla testamentet [är högst lämplig att] ”tillämpa … på [oss] själva”. (1 Nephi 19:24) Jag tycker att det är en av de allra finaste berättelserna i samtliga skrifter.

Josia var endast åtta år gammal när han började regera i Juda, och trots att hans närmaste förfäder var oerhört ogudaktiga säger skrifterna oss att ”han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster”. (2 Kung 22:2) Detta förvånar än mer då man vet att på den tiden (bara två generationer före Jerusalems förstöring år 587 f Kr) hade den skrivna moselagen gått förlorad och var praktiskt taget okänd även bland prästerna i templet!

Men i det artonde året av sin regering befallde Josia att templet skulle repareras. Vid den tiden fann Hilkia, högprästen, lagboken som Mose hade lagt i förbundsarken och överlämnade den till kung Josia.

När lagboken blev uppläst för Josia ”rev han sönder sina kläder” och grät inför Herren.

”Ty HERRENS vrede är stor, och den är upptänd mot oss”, sade han, ”därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivit oss.” (2 Kung 22:13)

Kungen läste då boken för allt folket och då gjorde de alla ett förbund att lyda alla bud ”av hela sitt hjärta och av hela sin själ”. (2 Kung 23:3) Sedan fortsatte Josia med att rensa upp Juda rike, ta bort alla avgudar, de lunder där dessa dyrkades, offerhöjderna och alla de vederstyggligheter som hade samlats under hans förfäders regering och besudlat landet och dess folk …

”Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till HERREN i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.” (2 Kung 23:25)

Jag känner starkt att vi var och en måste återvända till skrifterna som kung Josia gjorde och låta dem verka inom oss och tvinga på oss en osviklig beslutsamhet att tjäna Herren.

Josia hade endast Moselagen. I våra skrifter har vi Jesu Kristi evangelium i dess fullhet, och om en del är underbar, då finns det stor glädje i fullheten.

Herren leker inte med oss när han ger oss dessa ting, för ”var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket”. (Luk 12:48) Tillgång till dessa ting medför ansvar. Vi måste studera skrifterna enligt Herrens bud (se 3 Nephi 23:1–5); och vi måste låta dem styra våra liv och våra barns liv⁵.

Vi lär oss livets läxor genom studier i skrifterna.

Varje lektion i etiska normer och i hur man lever ett gott andlig liv finns i standardverken. Här återfinns rättfärdighetens belöningar och syndens straff⁶.

Vi lär oss livets läxor med större lätthet och säkerhet om vi ser följderna av ogudaktighet och rättfärdighet i andra människors liv … Att ingående lära känna Job är att lära sig att bevara tron under de svåraste av prövningar. Att väl lära känna Josefs styrka i det luxuösa Egypten när han frestades av en vällustig kvinna, och att se denne rene unge man motstå alla mörkrets makter förkroppsligade i denna förföriska person, bör förvisso stärka den uppmärksamme läsaren mot sådan synd. Att se Paulus tålamod och kraft när han helt gick upp i sin verksamhet är att skänka mod till dem som känner att de blivit sårade och prövade. Han blev slagen många gånger, fängslades ofta för sakens skull, stenades nästan till döds, led skeppsbrott tre gånger, utsattes för rövare, drunknade nästan, blev offer för falska och illojala bröder. Trots att Paulus svalt, höll på att kvävas, frös, var illa klädd, fortsatte han ändå att tjäna. Han vacklade aldrig efter det att han fått ett vittnesbörd genom sin överjordiska upplevelse. Att se Petrus tillväxt inom evangeliet, hur han förvandlades från en enkel fiskare — obildad, olärd och okunnig, såsom han beskrevs — och blomstrade till en storslagen organisatör, profet, ledare, teolog och lärare …

Våra barn kan lära sig livets läxor genom den ihärdighet och personliga kraft som Nephi visade, de tre nephiternas fromhet, Abrahams tro, Moses kraft, Ananias bedrägeri och svekfullhet, ammoniternas villighet att dö hellre än att ta till vapen mot sina bröder, den obevekliga tro som de lamanitiska mödrarna förmedlade till sina söner — så mäktig att den räddade Helamans unga krigare. Inte en enda av dem dog i detta krig.

I skrifterna har varje svaghet och styrka hos människan åskådliggjorts, och belöningar och straff har upptecknats. Man skulle sannerligen vara blind om man inte lärde sig att leva ett gott liv genom sådan läsning. Herren sade: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” (Joh 5:39) Och det var samme Herre och Mästare i vars liv vi finner varje god egenskap: gudaktighet, styrka, kontroll, fullkomning. Och hur kan man studera denna storslagna berättelse utan att inhämta något av det i sitt eget liv?⁷

Här [i standardverken] finns biografierna över profeterna och ledarna och över Herren själv, som genom föredöme och vägledning gör så att människorna kan, genom att följa deras exempel, bli fullkomliga, lyckliga, fulla av glädje och ha evigheten som sin målsättning och förväntan⁸.

Andlig kunskap är tillgänglig för alla som studerar och rannsakar skrifterna.

Det finns fortfarande många heliga som inte läser och begrundar skrifterna regelbundet och som har föga kunskap om Herrens undervisning till människornas barn. Många har blivit döpta och erhållit ett vittnesbörd och ”beträtt den raka och smala stigen”, men har underlåtit att ta nästa nödvändiga steg — att sträva framåt och glädjas i Kristi ord samt uthärda intill änden.” (2 Nephi 31:19, 20; kursivering tillagd.)

Endast de trofasta ges den belöning som Herren utlovat, vilken är evigt liv. Ty man kan inte erhålla evigt liv utan att bli en ”ordets görare” (se Jak 1:22) och troget hålla Herrens bud. Och man kan inte bli en ”ordets görare” utan att först bli dess ”hörare”. Och en ”hörare” blir man inte genom att lättjefullt stå och vänta på slumpmässig information som kommer förbi en. Det blir man genom att söka och studera och be och förstå. Därför sade Herren: ”Den som icke hörsammar min röst känner icke min röst och är icke av mig.” (L&F 84:52.)⁹

Åren har lärt mig att om vi energiskt följer detta värdiga personliga mål [att studera skrifterna] på ett beslutsamt och samvetsgrant sätt, finner vi verkligen svar på våra problem och frid i våra hjärtan. Vi får då erfara hur den Helige Anden utvidgar vår förståelse, finna nya insikter, se hur ett gemensamt mönster utvecklas i samtliga skrifter och Herrens lärdomar får större betydelse för oss än vad vi någonsin trodde möjligt. Till följd av detta finner vi större visdom varmed vi kan styra oss själva och vår familj¹⁰.

Jag [ber er] alla att börja nu att studera skrifterna på allvar, om ni inte redan gjort det¹¹.

När vi fördjupar oss i skrifterna lär vi känna och älska vår himmelske Fader och Jesus Kristus.

Jag märker att när jag blir försumlig i mitt förhållande till gudomen, och när det verkar som om inget gudomligt öra hör och ingen gudomlig röst talar, då är jag långt, långt borta. Om jag då fördjupar mig i skrifterna krymper avståndet och andligheten kommer tillbaka. Jag märker att jag känner större kärlek till dem jag måste älska av allt mitt hjärta, själ, sinne och styrka, och när jag älskar dem mer finner jag det lättare att följa deras råd¹².

Jag har funnit att allt jag behöver göra för att öka min kärlek till min Skapare, evangeliet, kyrkan och mina bröder är att läsa skrifterna. Jag har tillbringat många timmar med skrifterna … Jag kan inte förstå hur någon kan läsa skrifterna utan att utveckla ett vittnesbörd om deras gudomlighet och om Herrens verk, vilken är den som talar genom skrifterna¹³.

Få av jordens miljarder människor kan vandra med Gud som Adam och Abraham och Mose gjorde, men ändå är skrifterna i den värld vi lever i tillgängliga för nästan varje själ, och genom dem kan människan i högsta grad lära känna vår himmelske Fader, hans Son Jesus Kristus och de villkor och möjligheter och förväntningar som hör det eviga livet till¹⁴.

Inga slags mänskliga studier kan utforska Gud, men han har uppenbarat sig för sina tjänare profeterna och de har undervisat oss om hans natur. Vi kan var och en få sanningen bekräftad genom fasta och bön. Trots teologiska stormar i vår omgivning kan vi finna lugn i stormens öga genom den enkla, säkra förvissningen om Fadern och Sonen som vi har inhämtat från forntida och nutida skrifter och som bekräftats av Anden. I denna kunskap har vi hopp om evigt liv¹⁵.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Begrunda berättelserna på sidorna 61–63. Hur påverkas du av dessa berättelser? Fråga dig själv hur bra du är på att läsa, förstå och tillämpa skrifterna. Fundera över dina personliga målsättningar för skriftstudier.
Föreställ dig, när du går igenom avsnittet som börjar på sidan 63, hur ditt liv skulle se ut utan skrifterna. Hur skulle ditt liv vara annorlunda? Vilka är några följder av att ta skrifterna ”för mycket för givna”?
Varför är det otillräckligt att bara ha några få favoritskriftstäl-len ”flytande omkring i vårt minne”? (s 64). Vad tror du det innebär att upptäcka skrifterna för egen räkning och att ”återupptäcka dem gång på gång”?
President Kimball uppmuntrade oss att tillämpa berättelsen om kung Josia på oss själva (s 64–65; se också 2 Kung 22–23). Vilka likheter och skillnader finner du mellan ditt liv och kung Josias och hans folks sätt att leva?
Fundera över några ”livets läxor” du har lärt dig genom att studera skrifterna. (På sidorna 66–67 finns några exempel.)
Gå igenom det fjärde stycket på sidan 68. Nämn några avsnitt i skrifterna som har hjälpt dig att finna svaren på dina problem och frid i ditt hjärta.
Läs det första och det andra stycket på sidan 69. Hur har skriftstudier påverkat ditt förhållande till Gud? ditt förhållande till din familj? hur du verkar i dina kallelser i kyrkan?

Skriftställen som hör till detta ämne: Amos 8:11–12; 1 Nephi 19:23; Alma 37:8; L&F 1:37; 18:33–36