Kapitel 21

Profeten Joseph Smith

Joseph Smith var ett redskap i Herrens händer till att återställa allt som gått förlorat under århundraden av andligt mörker.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

Under 1970-talet färdades president Spencer W Kimball över hela världen med andra ledare i kyrkan för att träffa medlemmar på områdeskonferenser. På en av dessa konferenser uttryckte han tacksamhet för profeten Joseph Smiths arvedel:

”Tack vare att en pojke på fjorton år gav sig ut i skogen för att be i staten New York så kommer alla dessa hundratusentals människor till områdeskonferenser. Tack vare att den fjortonårige pojken gick ut i skogen och bad, efter att ha läst i skrifterna, ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud” (Jak 1:5), tack vare att han levde i enlighet med uppenbarelserna från höjden, har vi Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi har alla de välsignelser som kan göra oss till det lyckligaste folket på jorden, tack vare att en pojke på fjorton år gick ut i skogen och bad. Jag är tacksam att Joseph fann sin väg ut i skogen, och jag är tacksam för att han visste vad han gjorde och att han var tillräckligt seriöst sinnad för att ta emot Herrens ord som det kom till honom, bygga vidare på det och bygga detta rike”¹.

Vid ett annat tillfälle beskrev president Kimball de känslor han fick då han såg ett porträtt av profeten Joseph Smith i ett rum i Salt Lake-templet: ”Jag tittar bort mot väggen, och där är Joseph Smith, och jag tänker, vilken stor, stor profet Joseph Smith var. Han var inte som andra män … Jag tänker på alla förföljelser och det lidande han fick utstå. Jag tänker på alla de uppenbarelser som kom från himlen till honom och vilka han gav till oss. Och detta ger mig förnyad kraft”².

Spencer W Kimballs lärdomar

Joseph Smith kallades till profet i enlighet med Guds förhandskännedom och visdom.

Joseph Smith förbereddes i århundraden före sin födelse. Han hade till och med fått namnet Joseph innan han föddes. [Se 2 Nephi 3:14–15.] Hans mission var att komma till jorden vid rätt tidpunkt i dessa sista dagar och öppna dörrarna till den stora världen, att föra ut evangeliet till människorna, att ge prästadömet till dem och ge hopp till dem under deras strävan efter evigt liv³.

Joseph Smith, Herrens profet, avskildes, kallades före sin födelse, kallades för många tidsåldrar sedan, att komma fram vid denna tidpunkt och … öppna världen för predikandet av det sanna och levande evangeliet …

Joseph Smith kom till denna värld som ropade på hjälp, i hundratals år hade den varit hjälplös … Det hade gått hundratals och åter hundratals år sedan det hade funnits en profet … Och nu var stunden inne⁴.

Förvisso är det så att när Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus besökte Joseph Smith, som inte var äldre än en bärare av aronska prästadömet, för att ge denne pojke anvisningar för hela människosläktet, så valde de inte ut en person på måfå på denna planet. Herren bekräftar att detta besök var förutbestämt: ”Därför har jag, Herren, kallat min tjänare Joseph Smith den yngre och talat till honom från himmelen och givit honom befallningar, emedan jag visste, att olyckor skulle drabba jordens invånare.” (L&F 1:17)

Gud gör inget av en slump utan alltid med en kärleksfull faders avsikt⁵.

Joseph Smiths första syn öppnade en ny tidsutdelning med gudomlig uppenbarelse.

När det föreligger särskilda behov, vid speciella tidpunkter, under rätta omständigheter, uppenbarar sig Gud för dem som är förberedda för sådana manifestationer. Och eftersom Gud är densamme i går, i dag och evinnerligen så kan inte himlarna förseglas om inte människorna själva stänger sig ute från dem genom sin otro.

I vår egen tidsutdelning inträffade [en sådan] storslagen händelse. Behovet var tvingande. Ett andligt mörker hade täckt jorden och ett töcken folken och skymde människornas sinnen och ljuset hade fördunklats av mörkret. [Se Jes 60:2.] Tiden var inne. Religionsfrihet skulle skydda fröet till dess att det kunde gro och växa. Och den enskilde förbereddes i en ungdoms gestalt, ren och fördomsfri, och som hade sådan obetingad tro på Gud att himlarna inte kunde förbli som järn och jorden inte förbli som koppar, såsom det hade varit i många sekler. [Se 3 Mos 26:19.]

Denne spirande profet hade inga förutfattade falska föreställningar och trosuppfattningar. Han var inte stöpt i århundraden av traditioner, legender, vidskepelser och myter. Han hade ingenting att lära sig av med. Han bad om kunskap och vägledning. Mörkrets makter kom före ljuset. När han knäböjde i avskildhet i den tysta skogen, orsakade hans uppriktiga bön en väldig kamp som var nära att förgöra honom. I århundraden hade Lucifer med obegränsad makt haft grepp om människornas sinnen. Han kunde inte riskera att förlora sitt sataniska grepp. Detta hotade hans obegränsade välde. Låt Joseph Smith återge sin egen berättelse:

”Jag … greps av en makt, som blev mig helt och hållet övermäktig … att min tunga bands … Tätt mörker omgav mig och det tycktes en stund, som om jag vore dömd till plötslig undergång …

I samma ögonblick som jag höll på att … överlämna mig åt undergång — och detta var icke en inbillad fara utan en verklig, osynlig varelses kraft, vilken kom från den osynliga världen … såg jag en ljuspelare mer strålande än solen alldeles över mitt huvud …

Jag [kände] mig befriad från den fiende, som höll mig bunden. När ljuset vilade på mig, såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig, nämnande mig vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.” [J S skrifter 2:15–17]⁶

De himlar som i hög grad hade varit stängda i många århundraden var nu öppnade. De röster som hade varit stilla och dämpade och ohörda i många sekler hade nu börjat tala. Uppenbarelse som nästan hade utplånats och bortförklarats var åter igen tillgänglig …

En ny sanning, ett begrepp som myriader av människor på jorden inte förstod, trängde fram, och i det ögonblicket fanns det bara en människa på hela jordens yta som med absolut förvissning visste att Gud var en personlig varelse, att Fadern och Sonen var separata personer med [förhärligade] kroppar av kött och ben [och att han] var skapad i deras avbild. Liksom Sonen var i Faderns avbild, såg Gud Fadern ut som Sonen⁷.

Ingenting mindre än denna stora syn till Joseph kunde ha skingra seklernas töcken. Enbart ett intryck, en röst i det fördolda eller en dröm kunde [inte] ha fördrivit de gamla påfundena och villolärorna⁸.

Denne unge pojke blev anförtrodd den största kunskap som människan känt till. Kom ihåg att denna vårmorgon var det inte en av alla världens människor som hade absolut kunskap om Gud. Det fanns många goda människor, men de hade alla vandrat i andligt mörker under dessa många sekler. Men här var en pojke som visste …

Joseph kände till, som ingen annan levande varelse, dessa absoluta fakta:

Han visste att Gud lever, att han är en [förhärligad] person med kött och ben och personlighet, liksom vi eller vi som han, i hans avbild.

Han visste att den länge omhuldade treenighetsläran om tre Gudar i en var en myt, ett bedrägeri. Han visste att Fadern och Sonen var två skilda varelser med form, röster och … personligheter.

Han visste att evangeliet inte fanns på jorden, för av Gudomen hade han fått veta det, och att den sanna kyrkan tagits bort från jorden, för himlen och jordens Gud hade sagt detta till honom⁹.

Den morgonen i lunden i staten New York då Fadern och Sonen kom till honom var kanske den största uppenbarelse som någonsin getts till världen¹⁰.

Joseph Smith var Herrens redskap i återställandet av evangeliet.

Den unge profeten fick uppmaningen att bli ett redskap i Herrens hand, när det gällde att återställa det eviga evangeliet med allt det som gått förlorat under tidigare århundraden. Sedan fortsatte dessa syner och uppenbarelser genom åren, då Jehovas röst hördes om och om igen. Han återställde till jorden genom denne unge profet evangeliets sanningar, Guds prästadöme, apostlaskapet, auktoriteten och makten, kyrkans organisation, så att uppenbarelserna och de eviga sanningarna än en gång finns på jorden och är tillgängliga för alla människor som vill acceptera dem¹¹.

Profeten Moroni uppenbarade sig för Joseph och berättade under många timmar om då Amerika befolkades av lehiterna och om Mormons bok, vilken skulle komma upp ur jorden och översättas … Denna uppteckning, Mormons bok, skulle bidra till att bekräfta Herren Jesu Kristi gudomlighet¹².

Genom Guds gåva och kraft översatte [Joseph] denna uppteckning, vilken nu är känd som Mormons bok¹³.

Evangeliet uppenbarades rad efter rad, bud efter bud. Sanningar återställdes, makt blev given och auktoritet uppenbarades. Så småningom fanns det tillräckligt med ljus och tillräckligt många människor för att Guds rike skulle kunna organiseras, något som Daniel förutsett 2500 år tidigare. [Se Daniel 2:44–45.]¹⁴

Efter långa sekler av andligt mörker började ljuset skina när uppenbarelse öppnade denna tidsutdelning. Profeten Joseph Smith tog emot de uppenbarelser från Herren som till jorden återförde det som hade gått förlorat — Guds prästadöme — myndigheten, kraften, rätten att administrera förordningar, och återupptagandet av Herrens uppenbarelser till sitt folk här på jorden¹⁵.

Den makt gavs till Joseph Smith varigenom han kunde besegla på jorden så att det blev beseglat i himlen. Dessa nycklar har vidarebefordrats från president till president¹⁶.

Joseph Smith beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod.

Vi är väl förtrogna med Joseph Smiths liv. Han tillkännagav omedelbart sin härliga syn av Fadern och Sonen och blev omedelbart förtryckt och förföljd. Nutida skriftlärde och fariséer har författat hundratals ärekränkande böcker och artiklar, fängslat honom … tjärat och fjädrat honom, skjutit på honom och gjort allt i sin makt för att förgöra honom. Trots alla deras försök att ta hans liv överlevde han mer än tjugo år av bitter och våldsam förföljelse så att han kunde uppfylla sin mission tills hans tid var inne.

Han genomgick ett tjugofyraårigt helvete, men också tjugofyra år av hänryckning då han samtalade med Gud och andra odödliga! Hans mission var slutförd — himmel och jord var återigen förenade, kyrkan hade organiserats, Brigham Young och andra stora ledare hade fått utbildning att föra verket vidare, och han lät förläna på de tolv apostlarnas huvuden varje nyckel och makt som tillhörde det apostlaskap som han själv innehade, och han hade sagt till dem: ”Jag har lagt grunden och ni måste bygga därpå, för på edra skuldror vilar riket.”

Och hans stund hade kommit då han skulle besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, så ofta buret för skaror av vänner och fiender …

Även om han hoppades att han skulle undslippa kalken så visste han att det var oundvikligt. Han sade: ”Jag går som ett lamm till slaktbänken.” [L&F 135:4.] …

Och en slakt var det! Skotten ljöd! Och fritt flödade martyrers blod, för Hyrum, hans äldre bror, hade valt att stanna kvar hos honom. Detta dyrbara blod sögs upp av jorden och beseglade ett odödligt och ovedersägligt vittnesbörd vilket fortsatt att ljuda i sinnen och hjärtan¹⁷.

Jesus beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod, liksom Stefanus. Joseph Smith har nu beseglat sitt vittnesbörd med sitt blod och dog som en ung man för att tala om för hela världen att de plåtar varifrån Mormons bok framgick blev funna i en kulle i närheten av Palmyra i staten New York. Och sålunda, genom insikt om denna bok och den heliga Bibeln, blev Jesu Kristi evangelium, genom administration av hans änglar, återigen återställt till jorden¹⁸.

Joseph beskyddades och hans liv räddades under alla former av förföljelse till dess hans verk var avslutat och han gjort sin del i återställelsen av evangeliet och prästadömet och alla andra nycklar i tidsutdelningen, och till dess att rikets organiserande var fullbordat. Han kunde inte dödas förrän denna tidpunkt, trots att hela helvetet rasade mot honom. Han ville leva. Livet var så ljuvligt för honom. Det erbjöd löften om ljuv samvaro med hans familj, hans bröder, och tillfredsställelsen av att se verket blomstra och slå ut till en fullt utslagen blomma. Men hans verk var avslutat. Andra starka ledare skulle nu föra verket vidare, han behövdes inom andra områden. Endast i trettioårsåldern, som en mycket ung man, dog han, och inledde sitt verk i andra sfärer¹⁹.

”Mormonismen går under om vi dödar profeten”, sade de … då de kallblodigt mördade Joseph Smith. Otvivelaktigt förändrades deras djävulska flin av tillfredsställelse över ett sådant skändligt dåd till förvirrade grimaser när de kom till insikt om att de bara hade spjärnat mot udden, att de bara hade skadat sig själva. Mormonismen gick inte under till följd av det grymma martyrskapet, häri låg dess styrka. Det av kulor sönderslitna köttet befruktade myllan, blodet de utgöt bevattnade fröet, och de andar som de sände till himlen ska vittna mot dem genom evigheterna. Verket består och tillväxer²⁰.

[Joseph Smiths] verk gick inte förlorat. Hans vittnesbörd går stadigt framåt, i all oändlighet²¹.

Idag står ett stort folk, hyllat för sin bildning, praktiskhet och dygd, upp för att bära vittne om att Joseph Smiths martyrskap, liksom alla martyrer före honom, är ännu ett ofelbart bevis på gudomligheten i Jesu Kristi evangelium, återställt i dess fullhet genom denne ödmjuke profet²².

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Nämn något av det som du tycker är allra störst i det som Herren uppenbarade genom profeten Joseph Smith. (På sidorna 230–233 finns några exempel.) När någon som inte är medlem i kyrkan frågar dig om Joseph Smith, vad säger du då?
Vilken var Guds uppgift och vilken var Joseph Smiths uppgift när himlarna öppnades för evangeliets återställelse? (Se s 230-233.) På vilka sätt var Joseph Smith förberedd att ta emot uppenbarelse?
Vad visste Joseph Smith efter den första synen som han inte tidigare visste? (På sidorna 232–233 finns några exempel.) Hur tror du att hans känslor om Gud och sig själv hade förändrats? Hur har du påverkats av ditt vittnesbörd om den första synen?
På vilka sätt var Joseph Smith ett Herrens redskap i att återförena himlen och jorden? (Se s 233–234.) Vad tror du det innebär att vara ett redskap i Herrens hand?
President Kimball sade att pöbelhopen hoppades förgöra mormonismen genom att döda Joseph Smith (s 236). Vilka tankar och känslor får du när du begrundar vad som har hänt i kyrkan sedan Joseph Smiths död?

Skriftställen som hör till detta ämne: Jesaja 29:11–14; L&F 135; 136:37–39