Kapitel 22

Uppenbarelse: ”En fortlöpande melodi och ett kraftfullt upprop”

Fortlöpande uppenbarelse är själva hjärteblodet i Jesu Kristi evangelium.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

President Spencer W Kimball talade en gång vid en presskonferens som hölls i besökscentret för templet i Arizona. En nyhetsreporter frågade honom: ”Du presenterades som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dessutom som profet. Min fråga är: Talar Gud till dig? Och om så är fallet, hur?” President Kimball svarade: ”Ja. Gud talar till sina profeter idag, på samma sätt som han talade till sina profeter igår och på samma sätt som han kommer att tala till dem i morgon. Kom ihåg vad Amos skrev: ’Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.’ (Amos 3:7) Ibland talar han med en hörbar röst. Ibland sänder han sina änglar, som han gjorde till Josef, Jesu styvfar. Vanligtvis sker det genom Guds stilla och milda röst till anden inombords. Ja. Har jag besvarat din fråga, unge man?”¹

President Kimball förlitade sig på principen om fortlöpande uppenbarelse. Han sade att den är ”själva hjärteblodet i den levande Herrens och Frälsarens, Jesu Kristi evangelium”.² Denna tillit, sade äldste Neal A Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum, ”var helt klart en inneboende egenskap hos denne mycket specielle man”.³ President Kimball tog sitt ansvar som president för kyrkan på allvar, eftersom han visste att han var den enda person på jorden som var bemyndigad att ta emot uppenbarelse för kyrkan. Han vittnade: ”Jag vet att Herren kallade mig till detta ämbete. Jag vet att det kanske finns större profeter än jag, men jag vill göra allt jag kan för att genomföra Herrens verk på det sätt som han vill ha det gjort. Varje morgon och kväll knäböjer jag och ber med djup uppriktighet att Herren ska inspirera och uppenbara för mig vad jag bör göra och vad jag bör berätta för folket i denna kyrka”⁴.

Under hela sin verksamhet som president för kyrkan tog han emot uppenbarelser till vägledning för de heliga. Den mest kända av alla dessa uppenbarelser kom i juni 1978, när Herren uppenbarade för honom och för hans bröder i första presidentskapet och i de tolv apostlarnas kvorum, att prästadömets välsignelser, vilka endast hade kunnat ges till somliga, nu hade blivit tillgängliga för alla värdiga medlemmar i kyrkan. (Se Läran och förbunden, Officiellt tillkännagivande 2.) Denna uppenbarelse kom efter en längre tidsperiod under vilken andra presidenter i kyrkan hade begrundat och bett om frågan.

President Kimball sade inte så mycket om denna uppenbarelse i offentliga sammanhang. Men han bjöd på glimtar av hur han förberedde sig för att ta emot den, och då och då uttryckte han sina känslor om den:

”Jag visste att något låg framför oss som var av stor vikt för många av Guds barn. Jag visste att vi bara kunde erhålla Herrens uppenbarelser genom att vara värdiga och redo för dem, och redo att acceptera och sätta in dem i sitt rätta sammanhang. Dag efter dag gick jag ensam och med högtidligt allvar till de övre rummen i templet, och där utgöt jag min själ och erbjöd mig att utveckla verket. Jag ville göra det som han ville. Jag talade med honom om det och sade: ’Herre, jag vill bara göra det som är rätt. Vi gör inte upp planer för något uppseendeväckande. Vi vill bara göra det som du vill, och vi vill göra det när du vill det och inte förrän då.’”⁵

De av oss som i dag stöds av er som profeter, siare och uppenbarare upplevde under våren 1978 i mångt och mycket samma känslor som den första tidens bröder upplevde då uppenbarelse kom som innebar att ”hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar … och har del i samma löfte.” (Ef 3:6) Detta var något, sade Paulus, som ’i tidigare släktled … inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter’. (Ef 3:5)

Vi hade den härliga erfarenheten av att känna Herren klart ange att tiden kommit då alla värdiga män och kvinnor överallt kan vara medarvingar och delaktiga i evangeliets fulla välsignelser. I min egenskap av särskilt vittne om Frälsaren vill jag berätta för er hur nära jag känt mig vara honom och vår himmelske Fader då jag ofta besökte de övre rummen i templet. Vissa dagar gick jag dit flera gånger ensam. Herren klargjorde för mig mycket tydligt vad som skulle göras. Vi förväntar oss inte att världens människor ska förstå sådant, ty de är alltid snabba att tillämpa sitt eget resonemang och bortse från gudomlig uppenbarelse”⁶.

Förutom att vittna om att uppenbarelse vägleder de beslut kyrkans ledare fattar så lärde president Kimball att vi alla kan ta emot uppenbarelse till vägledning för vårt eget liv och för att stärka oss i våra ansvar. Han sade: ”Alla borde söka uppenbarelsens välsignelse”⁷.

Spencer W Kimballs lärdomar

Gud Fadern och Jesus Kristus är angelägna om att kommunicera med människosläktet.

Någon har sagt att vi lever i en tid då Gud, om det finns en Gud, väljer att vara tyst, men Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förkunnar för världen att varken Fadern eller Sonen är tysta. De uttalar sig och för förtroliga samtal allteftersom det är lämpligt och nödvändigt, och visar en ständig villighet, ja, verklig iver, att bibehålla kommunikationen med människan⁸.

En teolog påstod att det var omöjligt för människan att finna Gud eller känna Gud. Det är som att säga: ”Jag har aldrig klättrat upp på berget Ararat, följaktligen kan ingen klättra upp på Ararat, eller, jag har aldrig badat i det Adriatiska havets klara varma vatten, följaktligen finns det inget Adriatiskt hav, eller, jag aldrig har sett de vilda djuren i Krugerparken, följaktligen finns det ingen Krugerpark, eller, jag har alltid varit frisk, följaktligen måste den smärta som människor påstår sig ha vara ren inbillning. Jag har aldrig färdats i rymden som astronaut, följaktligen kan ingen färdas i rymden.”

Är det inte samma sak som att säga att eftersom jag aldrig har hört eller sett Gud så har ingen människa sett eller hört Gud eller vandrat med honom. Hur förmätet och arrogant det är för någon att säga att Gud är oåtkomlig, omöjlig att lära känna, osynlig, ohörbar, bara för att denna person inte har förberett sig för denna upplevelse⁹.

Man bör ha i åtanke att man inte enbart kan finna Gud genom forskning. Inte heller kan hans evangelium enbart förstås och uppskattas genom studier, för ingen kan känna Fadern eller Son utom ”den som Sonen vill uppenbara honom för”. (Luk 10:22) Skeptikern kommer en dag, antingen i tiden eller evigheten, att till sin sorg lära sig att hans egenkärlek har berövat honom mycket glädje och tillväxt¹⁰.

Vi är glada över vår kunskap om att detta universums Gud är en uppenbarelsens Gud. Vår Herre förmedlar sitt sinne och sin vilja till sina barn på jorden. Om vi söker den så uppenbarar han sig mer och mer och i högre och högre grad av fullständighet, och vi ska förstå honom så mycket som det är möjligt för en dödlig människa att förstå Gud. Vi kan inte dyrka en varelse som vi själva har skapat eller som är en produkt av våra sinnen. Vi dyrkar en varelse som lever, som har skapat, som till oss förmedlar sin karaktär och sina egenskaper och storheten i sitt väsen¹¹.

Varken Fadern Elohim eller sonen Jehova vill fjärma sig från människobarnen. Det är de, människorna, som avskärmar sig om främlingskap uppstår. Både Fadern och Sonen vill med glädje samtala med och umgås med människorna …

Trots alla gudar som människor gör åt sig själva och den förvirring som blir följden av detta, är den levande och sanne Guden i sin himmel och står till förfogande för sina barn¹².

Även om en del uppenbarelser är uppseendeväckande så kommer de flesta som djupa intryck till sinne och hjärta.

I vår tid, som i flydda dagar, tror många att om det finns uppenbarelse så kommer den som en skräckinjagande, omskakande upplevelse. För många är det svårt att som uppenbarelse acceptera det oräkneliga antal som kom på Mose tid, på Josefs tid och i vår egen tid, dessa uppenbarelser som kom till profeterna som djupa, omisskännliga intryck och föll över profetens sinne och hjärta som dagg från himmelen eller som gryningen skingrar nattens mörker.

Om man väntar sig något uppseendeväckande är man kanske inte till fullo varse strömmen av fortlöpande uppenbarelse. Jag säger det i djupaste ödmjukhet, men också med kraften och styrkan i ett brinnande vittnesbörd i min själ, att från återställelsens profet till vår egen profet är kommunikationslinjen obruten, myndigheten är oförändrad och att detta ljus, strålande och genomborrande, fortsätter att lysa. Herrens ljudande röst är en fortlöpande melodi och ett kraftfullt upprop¹³.

Uppenbarelse innebär inte alltid ”att vandra med Gud”, inte heller ”ansikte mot ansikte” eller ”mun mot öra”. Det finns många olika slag av uppenbarelser — en del mer och andra mindre uppseendeväckande¹⁴.

En del uppenbarelser kommer genom drömmar. De flesta av våra drömmar är flyktiga och har föga betydelse, men Herren använder drömmar för att upplysa sitt folk … Nebukadnessar hade en dröm. (Se Dan 2.) Det var en kraftfull dröm som han glömde bort, men Daniel kom och berättade för kungen om hans dröm och uttydde den. Herren kungjorde den för Daniel av en särskild orsak.

Så har vi Petrus dröm i vilken han såg en stor linneduk komma ner från himmelen med alla slags djur och det hade en mycket speciell innebörd. (Se Apg 10:9–35.) …

Paulus hade i allt han upplevde samma slag av uppenbarelse genom en dröm. ”På natten såg Paulus en syn.” Och han fick instruktioner som var nödvändiga för honom och för riket. (Apg 16:9) …

Andra uppseendeväckande uppenbarelser nämns. Vi har Moronis ankomst, en person, en uppstånden varelse, som kom för att återföra den storslagna uppteckningen om de forna invånarna i Amerika och återställa evangeliet …

Därefter kom Johannes Döparen som blivit halshuggen av kungen i ett svagt ögonblick … [därefter] Petrus, Jakob och Johannes … Följaktligen kom det, steg för steg, en återställelse av allting, och allt ägde rum genom uppenbarelse, genom syner, genom drömmar eller genom djupa intryck.

Nu är det inte så att alla uppenbarelser i de heliga skrifterna var en följd av uppseendeväckande manifestationer. När du läser i Gamla testamentet finner du att Herren talar. Han talade till Jesaja, till Jeremia, och till andra, men det rörde sig inte alltid om personliga besök. Det liknade mycket Enos erfarenhet, för när du läser i Enos bok i Mormons bok hade han fastat och bett och strävat efter och bett om kunskap, särskilt sökte han syndernas förlåtelse: ”Medan jag sålunda kämpade i anden, se, då kom Herrens röst åter till mig i mitt inre och sade:” (Enos 1:10) På detta sätta har många, många uppenbarelser kommit.

Så kommer uppenbarelse: ibland genom direkta personliga besök av himmelska varelser … Men de flesta av profeten Joseph Smiths uppenbarelser i denna heliga uppteckning, Läran och förbunden, ägde inte rum på detta sätt. De kom som djupa intryck¹⁵.

De flesta nedtecknade uppenbarelserna i Läran och förbunden och i Bibeln består av djupa känslor och en kraftfull medvetenhet om vägledning från höjden. Det är den typ av uppenbarelser som enskilda personer ofta har för sina egna behov¹⁶.

Ibland känner vi inte igen [uppenbarelser] när de kommer. Vi ber och ber och ber om visdom och urskillningsförmåga och därefter känner vi det ungefär som om vi borde göra en viss sak. Då har uppenbarelse ägt rum. Herren besvarar på så sätt de frågor som du framställer¹⁷.

Vilket språk kommer Herren att använda? Genom profeten Joseph Smith gav Herren råd till Oliver Cowdery, vilken funderade över ett svar som han fått på sina böner:

”Sannerligen, sannerligen säger jag dig, att om du önskar mera vittnesbörd, så minnes den natt du ropade till mig i ditt hjärta för att få veta sanningen om dessa ting.

Göt jag icke frid i din själ om detta? Vad större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?” (L&F 6:22–23)¹⁸

Genom levande profeter uppenbarar Herren sin vilja för kyrkan.

Det vi framför allt bör vara tacksamma för i dag är att himlarna sannerligen är öppnade och att Jesu Kristi återupprättade kyrka är grundad på uppenbarelsens klippa. Fortlöpande uppenbarelse är själva hjärteblodet i den levande Herrens och Frälsarens, Jesu Kristi, evangelium¹⁹.

Betydelsefulla och ovärderliga uppteckningar om det forna Amerika, med lärdomar om Kristus, ännu ett vittnesbörd om hans gudomlighet, utgör Mormons bok, vilken vi hävdar är gudomlig skrift, samtida med och stödjande Bibeln.

Sedan [Joseph Smiths första syn] år 1820 har ytterligare skrifter framkommit, omfattande många viktiga uppenbarelser. De kommer i en ständig ström från Gud till hans profeter på jorden. Många av dessa uppenbarelser är nedtecknade i en annan skrift som kallas Läran och förbunden. De sista dagars heligas skrifter är fullständiga i och med Den kostbara pärlan, en annan uppteckning med uppenbarelser och översatta skrifter av forna och nutida profeter.

Det finns somliga bland oss som tror att i och med att dessa heliga uppteckningar tryckts och bundits in så behöver vi inga profeter längre. Men åter vittnar vi för världen att uppenbarelse fortsätter och att kyrkans valv och arkiv innehåller dessa uppenbarelser, som kommer månad efter månad, dag efter dag. Vi vittnar om att så är fallet sedan 1830, när Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga organiserades, och att detta kommer att fortsätta så länge tiden existerar. En profet, erkänd av Gud och hans folk, kommer att fortsätta tolka Herrens sinne och vilja²⁰.

När [kyrkans ledare] efter bön och fasta fattar viktiga beslut, nya missioner och stavar skapas, nya bruk och tillvägagångssätt påbörjas, så tas nyheterna för givna och antas kanske vara enbart mänskliga beräkningar. Men för dem som sitter i de inre cirklarna och hör profetens böner och gudsmannens vittnesbörd, för dem som ser skarpsinnigheten i hans betänkanden och visheten i hans beslut och uttalanden, för dem är han verkligen en profet. Att höra honom avsluta nya viktiga utvecklingssteg med så högtidliga fraser som ”Herren är nöjd”, ”den åtgärden är rätt”, eller ”vår himmelske Fader har talat” är att veta med visshet²¹.

Uppenbarelse har inte upphört och kommer inte att upphöra. Detta Guds rike har satts upp för resten av tiden, för att aldrig mer rivas ner eller ges till ett annat folk. Det är ett fortlöpande program och kommer att tillväxa istället för att minska. Dess lärdomar är väl etablerade, men på grund av tillväxt och utvidgning så erbjuds förbättrade sätt att undervisa om evangeliet över hela världen. Ytterligare tjänare kallas för att verka i det växande verket i en större värld. Uppenbarelse och andra underverk kommer aldrig att upphöra såvida inte tron upphör. Där det finns tillräckligt med tro kommer detta att fortsätta.

Profeten Mormon varnade: ”Ja, ve den, som förnekar Herrens uppenbarelser och den som säger, att Herren icke längre verkar medelst uppenbarelse, profetia, gåvor, tungomål, helbrägdagörelse eller medelst den Helige Andens kraft!” (3 Nephi 29:6)²²

Jag bär vittne om att kyrkan går framåt genom uppenbarelser från Gud till sina gudomligt utsedda ledare. Den Allsmäktige är med detta folk²³.

När vi håller buden, utövar tro och ber uppriktigt kvalificerar vi oss för att ta emot personlig uppenbarelse.

Alla borde söka uppenbarelsens välsignelse. Rättfärdiga män och kvinnor finner att de har uppenbarelsens ande för att leda sin familj och som hjälper dem i andra plikter. Men … vi måste söka att göra oss värdiga sådan uppenbarelse genom att sätta vårt liv i ordning och göra oss bekanta med Herren genom täta och regelbundna samtal med honom²⁴.

Herren tvingar sig inte på människor. Om de inte har tro, kommer de inte att få någon uppenbarelse. Om de är nöjda med sin egen begränsade uträkningar och tolkningar, så kommer Herren naturligtvis att lämna dem åt det öde de har valt …

Samma uppenbarelser, syner, helbrägdagörelser och tungomålstalande är lika tillgängliga idag som under någon annan tid, såvida det finns tillräckligt med tro²⁵.

Den Allsmäktige är med sitt folk. Vi får alla de uppenbarelser vi behöver om vi gör vår plikt och håller Guds bud …

Kom ihåg:

Om det finns ögon att se med så finns det syner som inspirerar.

Om det finns öron att höra med så finns det uppenbarelser att uppleva.

Om det finns hjärtan som kan förstå, så vet detta: De upphöjda sanningarna i Kristi evangelium är inte längre fördolda eller hemliga, och alla uppriktiga sökare kan känna Gud och hans program²⁶.

Vår himmelske Fader har gett oss vår handlingsfrihet. Han övertygar och vägleder därför sina barn, men väntar på deras utsträckta händer, deras böner, på att de uppriktigt nalkas honom …

Herren är angelägen om att se deras första gryende önskningar och deras begynnande ansträngningar att genomtränga mörkret. Efter att ha förlänat valfrihet måste han tillåta människan att själv treva sig fram tills hon når ljuset. Men när människan börjar hungra, när hennes armar börjar sträcka sig uppåt, när hennes knän börjar böja sig och hennes röst börjar formulera sig, då, och inte förrän då, drar Herren undan horisonten, drar bort slöjan och gör det möjligt för människan att gå från ett dunkelt osäkert stapplande till visshet i himmelskt ljus²⁷.

Om man reser sig upp från sina knän efter att bara ha uttalat ord, bör man falla tillbaka på sina knän och förbli där tills man har upprättat kommunikation med Herren som är mycket mån om att välsigna, men eftersom han gett människan hennes handlingsfrihet tvingar han sig inte på henne²⁸.

Vill du ha vägledning? Har du bett till Herren om inspiration? Vill du göra det som är rätt eller vill du göra det du vill göra oavsett om det rätt? Vill du göra det som är bäst för dig i långa loppet eller vad som syns mer önskvärt för stunden? Har du bett? Hur mycket har du bett? Hur bad du? Har du bett som Frälsaren gjorde i Getsemane, eller bad du om det du ville oavsett om det var rätt? Säger du i dina böner: ”Ske din vilja”? Sade du: ”Himmelske Fader, om du inspirerar mig till det som är rätt, ska jag göra det”? Eller bad du: ”Ge mig vad jag vill för jag tar det i alla fall”? Sade du: ”Fader i himlen, jag älskar dig, jag tror på dig, jag vet att du är allvetande. Jag är ärlig. Jag vill verkligen göra det som är rätt. Jag vet att du kan se slutet från begynnelsen. Du kan se in i framtiden. Du kan urskilja om jag i den situation jag framlägger för dig, får uppleva frid eller oro, lycka eller sorg, framgång eller misslyckande. Tala om det för mig, älskade himmelske Fader, så lovar jag att göra det som du ber mig göra.” Har du bett på det sättet? Tror du inte att det vore klokt? Är du tillräckligt modig för att be en sådan bön?²⁹

Herren ger dig svar på dina frågor och dina böner om du lyssnar. Allting måste inte komma genom profeten … Men alla människor kan få uppenbarelser, om de är tillräckligt värdiga och tillräckligt nära Herren³⁰.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Gå igenom president Kimballs redogörelse för hur han tog emot uppenbarelsen 1978 om prästadömet (s 241–243). Även om en del aspekter av president Kimballs erfarenhet var unika för denna uppenbarelse, vilka aspekter av hans erfarenhet är gemensamma för allas ansträngningar att ta emot uppenbarelse? Hur kan vi följa hans exempel?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 242. Vad skulle du vilja säga till en vän som påstår att Gud är tyst? Vilka skriftställen eller erfarenheter kan du dela med dig av för att hjälpa din vän?
Nämn några sätt varpå uppenbarelse kan komma. (Några exempel finns på sidorna 243–246.) President Kimball lärde att de flesta uppenbarelser kommer som djupa intryck snarare än uppseendeväckande manifestationer. Hur kan vi veta om en tanke eller känsla kommer från Herren? (Se s 245-246.)
Varför behöver vi både levande profeter och skrifterna? (På sidorna 246–248 finns några exempel.) Hur har du blivit välsignad genom uppenbarelser som kyrkans president fått?
Vilket råd vill du ge till någon som söker vägledning från Herren? (Se s 248–250.)

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Kungaboken 19:9–12; Moroni 10:3–5; L&F 1:38; 8:2–3; 43:1–4; 76:5–10