Kapitel 6

Bli fullkomlig inför Herren: ”Lite bättre dag för dag”

”Förvänta dig inte ögonblicklig fullkomlighet. Om du gör det, blir du besviken. Var bättre idag än du var i går och bli bättre i morgon än du är idag.”

Från Lorenzo Snows liv

President Lorenzo Snow var en gång närvarande vid ett prästadömsmöte där en representant för varje äldstekvorum ställde sig upp och rapporterade om det arbete som hans kvorum hade utfört. När president Snow lyssnade på de här unga männen blev han påmind om sig själv många år tidigare. När han stod upp för att tala sade han:

”Jag vill säga något som ni kanske aldrig kommer att glömma, och jag tror att jag kanske kan göra det.

Jag noterar, som jag nästan alltid noterar när unga äldster är tillsammans, och faktiskt också när medelålders äldster är tillsammans, en slags motvilja mot att tala offentligt. Jag ser det den här morgonen hos de unga män som har ställt sig upp för att berätta och förmedla information om det särskilda arbete som de har utfört.

Det vore kanske inte helt opassande att berätta lite för er om hur jag själv upplevde att börja tala offentligt, till och med innan jag var äldste. Jag minns första gången jag blev ombedd att bära mitt vittnesbörd. … Det var något som jag var mycket rädd för, samtidigt som jag kände det som min plikt att gå upp, men jag väntade och väntade. En efter en bar de sitt vittnesbörd och de var nästan klara, men jag var fortfarande rädd att gå upp. Jag hade aldrig talat inför en åhörarskara. … [Slutligen] drog jag slutsatsen att det var dags för mig att gå upp. Jag gjorde det. Ja, hur lång tid tror ni att jag talade? Ungefär en halv minut skulle jag tro — det kan omöjligen ha varit mer än en minut. Detta var mitt första försök, och det andra, tror jag, var ungefär likadant. Jag var blyg … men jag bestämde mig för, fullt och fast, att närhelst jag blev ombedd att utföra en plikt av detta eller något annat slag skulle jag utföra den oavsett vad som skulle kunna bli följden. Detta utgör en del av grunden till min framgång som äldste i Israel.”

President Snow berättade för de unga männen att det inte dröjde länge efter den här upplevelsen förrän han höll sitt första möte som heltidsmissionär. ”Jag hade aldrig varit så rädd för något i mitt liv som det här mötet”, erinrade han sig. ”Jag bad hela dagen, gick avsides och åkallade Herren. Jag hade aldrig talat [offentligt] förutom på dessa vittnesbördsmöten. Jag bävade inför det. Jag tror inte att någon har varit mer rädd för en uppgift än jag var den gången. Mötet sammankallades och rummet var ganska välfyllt. … Jag började tala och jag tror att jag upptog omkring tre kvart.”¹ I en annan redogörelse för samma möte skrev han: ”När jag stod inför den församlingen, även om jag inte hade en aning om vad jag skulle säga, så vilade den Helige Anden mäktigt på mig så fort jag öppnade munnen, fyllde mitt sinne med ljus och förmedlade tankar och ett lämpligt språk att överföra dem på. Människorna var förbluffade och begärde ännu ett möte.”²

President Snow berättade vad han ville att de unga männen skulle lära sig av detta: ”Mina unga vänner, ni har möjlighet att bli framstående —så framstående som ni vill bli. I början av livet kanske ni fäster era hjärtan vid sådant som är mycket svårt att uppnå, även om det kan vara inom räckhåll. I era första försök att tillfredsställa era önskningar kanske ni misslyckas, och era fortsatta ansträngningar kanske inte visar sig framgångsrika. Men om era försök är ärliga försök, och om era önskningar är grundade på rättfärdighet, kommer den erfarenhet ni får av att följa ert hjärtas önskningar att förvisso vara till nytta för er, och även era misstag, om ni begår misstag, kommer att vändas till er fördel.”³

Detta var ett av president Snows favoritteman. Han påminde ofta de heliga om Herrens befallning att vara fullkomlig, och han försäkrade dem att genom egen flit och med Herrens hjälp kunde de lyda denna befallning. Han lärde: ”Vi borde känna i våra hjärtan att Gud är vår Fader, och även om vi gör misstag och är svaga är allt gott och väl med oss om vi lever så fullkomligt som vi kan.”⁴

Lorenzo Snows lärdomar

Med flit, tålamod och gudomlig hjälp kan vi lyda Herrens befallning att vara fullkomliga.

”När Abram var nittionio år uppenbarade sig HERREN för honom och sade: ’Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig.” [1 Mos. 17:1.]

I samband med detta vill jag citera en del av Frälsarens ord i Bergspredikan, såsom det återges i den sista versen av Matteus femte kapitel.

”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” [Matteus 5:48.] …

Vi får veta att Herren uppenbarade sig för Abraham och gav honom mycket stora löften, men innan han var beredd att ta emot dem krävdes det en viss sak av honom, att han [Abraham] skulle bli fullkomlig inför Herren. Och samma krav ställde Frälsaren på sina lärjungar, att de skulle bli fullkomliga liksom han och hans Fader i himlen var fullkomliga. Jag tror att detta är ett ämne som bekymrar de sista dagars heliga, och jag skulle vilja ge några förslag till dem som kan känna sig berörda.

Herren har för avsikt att ge sina högsta välsignelser till de sista dagars heliga, men liksom Abraham måste vi förbereda oss för dem, och för att kunna göra det har samma lag som gavs till honom av Herren getts till oss för att vi ska lyda den. Det krävs också av oss att vi uppnår ett tillstånd av fullkomlighet inför Herren, och Herren har i detta fall, liksom i alla andra fall, inte fordrat något som vi inte kan rätta oss efter, utan han har gett de sista dagars heliga de medel varigenom de kan anpassa sig till hans heliga orden. När Herren ställde det här kravet på Abraham gav han honom de verktyg varigenom han skulle kunna lyda lagen och helt uppfylla fordringarna. Han hade förmånen att ha den Helige Anden, och vi får veta att evangeliet predikades för Abraham och genom detta evangelium kunde han få den gudomliga hjälp som gjorde det möjligt för honom att förstå det som hör Gud till, och utan den kunde ingen göra det, utan den kunde ingen människa nå ett tillstånd av fullkomlighet inför Herren.

Så vad angår de sista dagars heliga kunde de omöjligen nå upp till en sådan moral och andlig norm förutom genom övernaturlig [himmelsk] hjälp. Inte heller förväntar vi oss att de sista dagars heliga genast kommer att, eller kan, anpassa sig till denna lag under alla omständigheter. Det krävs tid, det krävs mycket av tålamod och disciplin i sinne och hjärta för att lyda denna befallning. Och även om vi misslyckas under våra första försök bör detta inte göra de sista dagars heliga modfällda och hindra dem från att beslutsamt sträva efter att uppfylla detta stora krav. Även om Abraham hade tro till att vandra inför Herren i enlighet med denna gudomliga lag så fanns det tillfällen då hans tro prövades till det yttersta, men ändå blev han inte missmodig eftersom han var fast besluten att lyda Guds vilja.

Vi tänker kanske att vi inte kan leva upp till den fullkomliga lagen, att arbetet med att fullkomna oss själva är alltför svårt. Detta är delvis sant, men faktum kvarstår att detta är en befallning från den Allsmäktige till oss, och vi kan inte bortse från den. Under prövande stunder är det dags för oss att använda och utnyttja den stora förmånen att vända oss till Herren och be om styrka och insikt, intelligens och nåd, varigenom vi kan övervinna det köttets svaghet som vi ständigt behöver kämpa mot.⁵ [Se förslag 1 och 2 på sidan 103.]

När vi rättar oss efter ett krav från Herren är vi fullkomliga inom detta område.

Abraham blev tillsagd att lämna sin släkt och sitt land [se Abraham 2:1–6]. Hade han inte rättat sig efter det kravet skulle han inte ha blivit godtagen av Herren. Men han lydde, och när han lämnade sitt hem levde han otvivelaktigt i lydnad mot denna gudomliga lag om fullkomlighet. Om han inte hade gjort det skulle han förvisso inte ha kunnat åtlyda den Allsmäktiges krav. Och när han lämnade sin fars hus, när han underkastade sig denna prövning, gjorde han det som hans eget samvete och Guds Ande rättfärdigade honom att göra, och ingen kunde ha gjort det bättre eftersom han inte gjorde något fel när han utförde detta arbete.

När de sista dagars heliga tog emot evangeliet i fjärran länder, och när den Allsmäktiges röst bjöd dem att lämna sina fäders länder, att lämna sin släkt som Abraham gjorde, så var de så långt som de fogade sig efter detta krav, så långt som de vandrade i lydnad mot denna lag, så fullkomliga som människor kan vara under rådande omständigheter och inom den sfär där de verkade. De var inte fullkomliga i kunskap eller makt, o.s.v. men i sina känslor, i sin redbarhet, i sina bevekelsegrunder och i sin beslutsamhet. Och när de färdades över det stora havet, såvida de inte gnällde och klagade, utan lydde de råd som gavs till dem och på varje sätt uppförde sig på ett tillbörligt sätt, var de så fullkomliga som Gud krävde att de skulle vara.

Herren avser att fostra oss så att vi kommer till det celestiala riket. Han har genom direkt uppenbarelse tillkännagivit att vi är hans avkomma, födda i de eviga världarna, att vi har kommit till den här jorden i den särskilda avsikten att förbereda oss att ta emot en fullhet av Faderns härlighet när vi återvänder till hans närhet. Därför måste vi sträva efter förmågan att hålla denna lag för att helga våra motiv, önskningar och känslor så att de ska vara rena och heliga och att vår vilja i allt ska vara underkastad Guds vilja, att inte ha någon egen vilja förutom den att göra vår Faders vilja. En sådan människa är i fullkomlig i sin sfär och nedkallar Guds välsignelser i allt han gör och varthelst hon beger sig.

Men vi är underkastade dårskap under köttets svagheter och vi är mer eller mindre okunniga och vi är därmed benägna att göra misstag. Ja, men det är ingen anledning till varför vi inte ska ha en önskan att foga oss efter Guds befallning, särskilt som vi inser att han inom vår räckhåll placerat medlen till att utföra hans verk. I mina ögon är detta innebörden av ordet fullkomlighet, så som den formulerades av vår Frälsare och av Herren till Abraham.

En person kan vara fullkomlig inom vissa områden men inte i andra. En person som trofast lyder Visdomsordet är fullkomlig vad den lagen beträffar. När vi omvände oss från våra synder och blev döpta till syndernas förlåtelse var vi fullkomliga i det avseendet.⁶ [Se förslag 3 på sidan 104.]

I stället för att bli modfällda när vi misslyckas kan vi omvända oss och be Gud om kraft att göra bättre ifrån oss.

Av aposteln Johannes får vi veta att ”vi är Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” [Se 1 Joh. 3:2–3.] De sista dagars heliga förväntar sig att uppnå detta tillstånd av fullkomlighet, vi förväntar oss att bli som vår Fader och Gud, lämpliga och värdiga barn att bo i hans närhet. Vi förväntar oss att när Guds Son visar sig så blir våra kroppar förnyade och härliggjorda, att han ”skall förvandla denna bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet”. [Se Fil. 3:21.]

Detta är vad vi förväntar oss. Låt nu alla närvarande ställa den här frågan till sig själva: Är våra förväntningar välgrundade? Med andra ord, försöker vi rena oss själva? Hur kan en sista dagars helig känna sig rättfärdigad i sig själv såvida han inte söker efter att rena sig själv liksom Gud är ren, såvida han inte eftersträvar ett gott samvete inför Gud och människor varje dag i sitt liv? Otvivelaktigt är det många av oss som dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, vandrar inför Gud och inte känner någon fördömelse, som handlar rätt och i all uppriktighet och i all ödmjukhet eftersträvar att bli ledda av Guds Ande under sin dagliga vandring. Men ändå kan det komma ögonblick i vårt liv då vi blir svårt prövade och kanske övervinns. Även om så är fallet är detta ingen anledning till att vi inte ska försöka igen, och dessutom med fördubblad energi och beslutsamhet för att vi ska uppnå våra mål.⁷

Herren vill visa mildhet mot sina barn på jorden, men han kräver sann omvändelse av dem när de begår överträdelser eller inte utför sina plikter. Han förväntar sig deras lydnad och att de bemödar sig om att kasta av sig all synd, att rena sig och verkligen bli hans folk, hans heliga, så att de kan vara förberedda på att komma till hans närhet, bli lika honom i allting och regera med honom i hans härlighet. För att uppnå detta måste de vandra på den trånga och smala stigen, göra sina liv ljusare och bättre, fyllas med tro och kärlek, som är Kristi rena kärlek och trofast utföra varje plikt i evangeliet.⁸

Om vi kunde läsa en detaljerad redogörelse om Abrahams liv, eller om andra stora och heliga mäns liv, skulle vi utan tvekan finna att deras försök att vara rättfärdiga inte alltid kröntes med framgång. Sålunda bör vi inte bli modfällda om vi övervinns i ett svagt ögonblick, utan istället genast omvända oss från de fel eller misstag vi har gjort och så långt möjligt gottgöra det, och därefter be Gud om förnyad styrka att gå vidare och göra bättre ifrån oss.

Abraham kunde vandra fullkomlig inför Gud dag efter dag när han lämnade sin faders hus och han visade stor klartänkthet och disciplin när hans herdar tvistade med hans brorson Lot [se 1 Mos. 13:1–9]. Men det kom en tidpunkt i Abrahams liv som måste ha varit mycket prövande. Faktum är att det knappast går att föreställa sig något svårare än när Herren uppmanade honom att offra sin älskade och ende son, ja, honom som han väntade sig skulle uppfylla det storslagna löfte som getts honom av Herren. Men genom att visa prov på en rätt inställning kunde han övervinna prövningen och visa sin tro och redbarhet mot Gud [se 1 Mos. 22:1–14]. Man kan knappast förmoda att Abraham ärvde en sådan inställning av sina avgudadyrkande föräldrar. Däremot är det följdriktigt att tro att han genom Guds välsignelse kunde förvärva en sådan efter att gå igenom liknande prövningar i köttet som vi gör. Otvivelaktigt både övervanns och övervann han tills kunde klara av ett sådant svårt prov.

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var”, sade aposteln Paulus. ”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte” [se Fil. 2:5–6]. Var och en med den målsättningen framför sig renar sig själv som Gud är ren och försöker att vandra fullkomligt inför honom. Vi har våra små dårskaper och svagheter. Vi bör försöka övervinna dem så fort som möjligt, och vi bör inpränta denna känsla i våra barns hjärtan så att de ska växa upp i gudsfruktan alltifrån den tidiga ungdomen och lära sig att vid alla tillfällen uppföra sig lämpligt inför honom.

Om en make kan leva med sin hustru en dag utan att gräla, eller utan att vara ovänlig mot någon annan, eller utan att bedröva Guds Ande på något sätt, så är allt gott och väl så långt, så långt är han fullkomlig. Låt honom därefter försöka uppföra sig på samma sätt nästa dag. Men även om han skulle misslyckas med detta när han försöker nästa dag finns det ändå ingen anledning att han inte skulle lyckas den tredje dagen. …

Sista dagars heliga bör ständigt sträva efter det som de forna apostlarna så tydligt visade prov på. Vi bör varje dag försöka leva på ett sådant sätt att vi har ett rent samvete inför alla människor. Och Gud har i kyrkan gett oss vissa medel varigenom vi kan få hjälp, nämligen apostlar, profeter och herdar, o.s.v, ”för att utrusta de heliga”, o.s.v [Se Ef. 4:11–12.] Och han har dessutom förlänat oss sin Helige Ande som en osviklig vägvisare, som likt en Guds ängel, står vid vår sida och talar om för oss vad vi ska göra och erbjuder oss styrka och tröst när svåra situationer möter oss på vår väg. Vi får inte bli missmodiga när vi upptäcker våra svagheter. Vi kan knappast finna något tillfälle i alla de härliga exempel som profeterna har gett oss, forntida som nutida, när de har låtit den onde göra dem missmodiga, utan de har ständigt försökt övervinna, vinna segerpriset och sålunda förbereda sig för en fullhet av härlighet.⁹ [Se förslag 4 på sidan 104.]

Med gudomlig hjälp kan vi höja oss över världslig dårskap och fåfänga.

Vi behöver komma på det klara med att vi verkligen har kraften inom oss själva genom det evangelium vi har tagit emot, att besegra våra passioner, våra begär och i allt underkasta vår vilja vår himmelske Faders vilja. Genom att inte framkalla obehagliga känslor i vår familjekrets, och hos dem vi umgås med, bidrar vi stort till att skapa en liten himmel på jorden och då kan striden sägas vara till hälften vunnen. En av de största svårigheterna som många lider av är att vi är benägna att glömma bort det stora syftet med livet, orsaken till att vår himmelske Fader sände oss hit till jordelivet, såväl som den heliga kallelse varigenom vi har blivit kallade. Istället för att höja oss över det som är flyktigt i livet låter vi oss alltför ofta sänkas ner till världens nivå utan att begagna oss av den gudomliga hjälp som Gud har instiftat, vilket är enda sättet att övervinna dem. Vi är inte bättre än världen i övrigt om vi inte främjar känslan av fullkomlighet, liksom vår Fader i himlen är fullkomlig.

Detta var Frälsarens uppmaning till de heliga i forna tider. De var människor som var underkastade liknande passioner och samma frestelser som vi själva, och han visste om människorna kunde stå emot eller inte. Herren har aldrig, och kommer aldrig någonsin att kräva av sina barn det som är omöjligt för dem att utföra. De äldster i Israel som ser fram emot att gå ut i världen för att predika frälsningens evangelium mitt ibland ett fördärvat och avogt släktled, bland ett folk fyllt med ondska och korruption, ska särskilt främja denna anda. Och inte bara de, utan alla, varje ung man och kvinna som tillhör denna kyrka som är värdig att kallas helig bör främja denna önskan att leva upp till detta krav så att deras samveten kan vara rena inför Gud. Det är vackert när både gammal och ung har detta i åtanke. Det är särskilt behagligt att se våra ungdomar gå på en väg där ljus och intelligens från Gud kan lysa upp deras ansikten, att de därigenom kan ha en riktig uppfattning om livet och kunna höja sig över världsliga dårskaper och fåfängligheter och människors felsteg och ogudaktigheter.¹⁰

Sista dagars heliga ska inte behöva oroa sig över världsliga ting. De kommer alla att förgå. Våra hjärtan bör vara fästa vid det som är himmelskt, vid att sträva efter den fullkomlighet som var i Kristus Jesus, som visade fullkomlig lydnad mot Fadern och därigenom fick sin storslagna upphöjelse och blev en förebild för sina bröder. Varför ska vi gräma och oroa oss över det som är timligt när vår bestämmelse är så storslagen och härlig? Om vi håller oss till Herren, håller hans bud, efterliknar hans fullkomligheter och strävar efter att uppnå de eviga realiteterna i hans himmelska rike, är allt väl med oss och vi kommer att segra till slut.¹¹

Var i allt ert uppträdande och i all er vandel medvetna om att ni nu förbereder er för ett liv som ska fortsätta genom evigheterna. Agera inte utifrån någon princip som ni skulle skämmas för eller vara ovillig att agera utifrån i himlen, gör inte något för att lägga beslag på något som ett celestialt upplyst samvete skulle avstå ifrån. Även om känslor och passioner gör er handlingskraftiga, låt alltid principer av renhet, ärbarhet, helighet och dygd råda.¹²

Vi kan inte bli fullkomliga på en gång, men vi kan bli lite bättre dag för dag.

Barnet växer ständigt tills han eller hon blivit vuxen men vet inte hur och när denna tillväxt har ägt rum. Han lägger inte märke till att han växer, men genom att lyda hälsolagarna och genom att agera klokt når han slutligen mogen ålder. Samma sak går att tillämpa på oss sista dagars heliga. Vi växer och frodas. Vi är inte medvetna om det i stunden, men efter ungefär ett år upptäcker vi att vi så att säga är på väg uppför kullen, att vi närmar oss bergets topp. Vi känner att vi har tro på Herren, att hans försyn alltid är till vår välsignelse, att vi hör samman med honom, att han verkligen är vår Fader och att han leder oss fram i livet.¹³

Förvänta dig inte ögonblicklig fullkomlighet. Om du gör det, blir du besviken. Var bättre idag än du var i går och bli bättre i morgon än du är idag. Låt inte de frestelser som kanske delvis övervinner oss idag, övervinna oss lika mycket i morgon. Fortsätt därför att vara lite bättre dag för dag och låt inte ditt liv förflyktigas utan att visa godhet mot andra och dig själv.¹⁴

Varje senaste dag eller varje senaste vecka bör vara den bästa som vi någonsin har upplevt, med andra ord bör vi utveckla oss lite varje dag, i kunskap och visdom, och i förmågan att göra gott. Allteftersom vi blir äldre bör vi leva närmare Herren varje följande dag.¹⁵ [Se förslag 5 på sidan 104.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

President Snow insåg att befallningen om fullkomlighet bekymrar vissa sista dagars heliga (s. 95–97). Sök under dina studier av det här kapitlet efter råd som kan trösta den som är bekymrad över befallningen om fullkomlighet.
I stycket som börjar på sidan 96 syftar orden ”övernaturlig hjälp” på hjälp från Herren. Hur hjälper Herren oss att bli fullkomliga?
Granska på sidan 97 president Snows kommentarer om Abraham och de tidiga sista dagars heliga pionjärerna. Vad tror du menas med att vara fullkomlig ”inom den sfär där [vi] verkar”? Fundera över vad du kan göra för att bli mer fullkomlig i ”känslor … redbarhet, motiv och beslutsamhet”.
President Snow sade: ”Vi får inte bli missmodiga när vi upptäcker våra svagheter” (s. 101). Hur kan vi höja oss över känslor av missmod? (Några exempel finns på sidorna 98–101.)
Hur är det till hjälp för dig att veta att du inte bör förvänta dig ”ögonblicklig fullkomlighet”? (Se sidan 103.) Fundera på några sätt varpå du kan följa president Snows råd att ”vara lite bättre dag för dag”.
Sök efter ett eller två uttalanden i det här kapitlet som ger dig särskild inspiration. Varför tycker du om de här uttalandena?

Skriftställen: 1 Nephi 3:7; 3 Nephi 12:48; Ether 12:27; Moroni 10:32–33; L&F 64:32–34; 67:13; 76:69–70

Undervisningstips: ”Människor berörs när det de bidrar med ges erkännande. Du kanske kan göra en extra ansträngning för att erkänna varje persons kommentarer och, om möjligt, ta med inläggen i klassdiskussionerna” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 35).

I sin bergspredikan sade Jesus: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig” (Matteus 5:48).

Herren befallde Abraham: ”Vandra inför mig och var fullkomlig” (1 Mos. 17:1).

Vi bör dag efter dag sträva efter att förbättra våra familjerelationer.