Biskopsrådet
Sorg och förlust

”Sorg och förlust”, Resurser för rådgivning (2020)

”Sorg och förlust”, Resurser för rådgivning.

Sorg och förlust

Sorg kan vara en överväldigande känsla. Nästan alla upplever sorg någon gång i livet. Döden är en del av Guds plan för vår lycka, men trots den kunskapen är det svårt för många människor att hantera känslorna kring förlusten av någon de älskar. Och döden är inte den enda källan till sorg. Andra typer av förlust framkallar känslor av sorg, såsom att förlora ett jobb, en relation, hälsan och så vidare. Sorg är en normal reaktion på förlust och en känslomässig övergång på vägen mot glädje, inte ett uttryck för svaghet eller bristande tro på Gud och hans kärlek.

De som lidit en förlust behöver tid att sörja, och de behöver stöttande vänner och familjemedlemmar som finns hos dem under den upplevelsen. Den tid som behövs för ett naturligt och sunt sorgearbete varierar från person till person beroende på flera faktorer. Var det en plötslig eller en smärtsamt förväntad förlust? Om det gäller ett dödsfall, hur känslomässigt nära stod den sörjande den som avlidit? Hur beroende var personen av den eller det som han eller hon förlorat? Dessa och andra omständigheter ökar vår förmåga att förstå hur vi kan hjälpa den som sörjer.

En del människor kan behöva undvika sådant som påminner dem om deras förlust, medan andra kanske finner tröst i minnen. Vissa behöver kanske dra sig undan innan de känner att de kan vara sociala eller besöka kyrkans möten och aktiviteter, medan andra kan ha ett omedelbart behov av kontakt. Alla är olika och deras vägar framåt ser olika ut.

När du hjälper någon som sörjer ska du först och främst visa kärlek. Sådana ord som följande kan hjälpa dig att förmedla empati:

  • ”Jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill att du ska veta att jag bryr mig om dig.”

  • ”Du behöver inte prata om du inte vill, men jag finns här för att lyssna om du vill.”

  • ”Det är okej om känslorna ändras från en dag eller ett ögonblick till nästa. Det finns inte bara ett rätt sätt att känna. Tillåt dig bara att uppleva känslorna allteftersom de kommer.”

  • ”Jag är verkligen ledsen att du måste gå igenom det här.”

Förstå situationen

När du hjälper någon som sörjer bör du överväga att ställa frågor som dem nedan på ett vänligt och kärleksfullt sätt för att försöka förstå personens bekymmer, behov och omständigheter.

  • Hur går det för dig?

  • När du har en bra dag, vad är det då som verkar göra en positiv skillnad?

  • Vart vänder du dig för att få känslomässigt stöd?

  • Vilka specifika saker har människor sagt eller gjort som har hjälpt dig? Vad har inte varit till hjälp?

Det kan också hjälpa att vara medveten om sorgens olika faser. De flesta går igenom fem känslomässiga faser i sin sorg: förnekelse, vrede, köpslående, depression och acceptans. Faserna kan infinna sig i vilken ordning som helst och några kanske uteblir, eller så kanske de upprepas mer än en gång. De olika faserna i sorgeprocessen kan kräva att de som hjälper närmar sig den sörjande på olika sätt. Här är en grundläggande beskrivning av varje fas:

  • Förnekelse: Förnekelse är vanligtvis sorgens första fas. Personer som upplever förnekelse förnekar kanske det som hänt, blir avtrubbade eller upplever chock. När någon upplever den här fasen är det ofta bäst att prata empatiskt eller bara tillbringa tid i tystnad tillsammans.

  • Vrede: I den här fasen kan personen rikta sin ilska mot Gud, sig själv eller mot andra människor omkring sig. Det kan vara bra att uppmuntra personen att föra dagbok över sina känslor av vrede. Personen i fråga beslutar sig kanske för att förstöra dagboken efter att ha lämnat den här fasen, men för tillfället kan den utgöra ett tryggt sätt att ventilera vreden.

  • Köpslående: Den som befinner sig i den här fasen kan försöka köpslå med Gud och lova att han eller hon ska behandla personen bättre eller besöka templet varje vecka. De sörjande känner ofta skuld över att de inte kunde skydda den avlidne eller förhindra olyckan som inträffade. När en sörjande upplever den här fasen när det gäller dödsfall kan det hjälpa att fråga hur hon eller han tror att den avlidna personen skulle vilja att den sörjande går vidare i livet.

  • Depression: I den här fasen kan de sörjande känna tomhet, hjälplöshet, hopplöshet och kanske bristande intresse för att delta i vardagslivet. De kan börja dra sig undan från andra. Om den sörjande blir kvar i den här fasen en längre tid (fyra till sex veckor) kan han eller hon behöva få kontakt med en stödgrupp för sörjande eller med någon inom vården.

  • Acceptans: I den här fasen anpassar sig de sörjande gradvis till sin nya verklighet. Deras känslor stabiliseras och de lär sig att hantera sorgen. Det kan hjälpa att försäkra dem om att det är okej att anpassa sig och, när det gäller dödsfall, att deras avlidna närstående skulle vilja att de försöker bli lyckliga.

Hjälp personen

I dina försök att hjälpa personen kan du överväga följande information:

  • Hjälp personen veta att det är okej att sörja. Vissa kanske ser sorgen som ett uttryck för bristande tro, men det är viktigt att de sörjande tillåter sig själva att sörja. Genom att prata om att även Jesus kände sorg kan du hjälpa medlemmar förstå att det inte är ett tecken på bristande tro (se Joh. 11:32–36).

  • Hjälp personen inse att alla sörjer på sitt eget sätt. Det finns inte bara ett sätt att hantera förlust, och alla reagerar på olika sätt. Personen i fråga bör inte känna skuld över att känna eller inte känna på vissa sätt.

  • Förmedla empati (och fortsätt göra det länge efter förlusten).

    • Be om vägledning för vad du ska säga. Det kan kännas som en överväldigande uppgift att trösta, men oftast är det bättre att försöka och säga något än att vara tyst. Det är viktigt att människor som sörjer vet att du bryr dig om dem och vill stötta dem.

    • Kom ihåg att vara lyhörd. En del av det som sägs i välmening uppfattas kanske inte som empatiskt av dem som sörjer. Följande exempel kan göra mer skada än nytta:

      • ”Det är en del av Guds plan.”

      • ”Åtminstone … ” (Hon [eller han] behövde åtminstone inte lida”, ”Nu kan du åtminstone dejta andra”, ”Nu kan du åtminstone hitta ett jobb du faktiskt gillar”, och så vidare).

      • ”Jag har varit med om något liknande.”

      • ”Tjäna mer.”

      • ”Det blir bättre med tiden.”

      • ”Du borde …” eller ”du kommer att …”.

      • ”Han [eller hon] är på en bättre plats nu.”

    • I stället kan du säga:

      • ”Jag vet inte vad jag ska säga mer än att låta dig veta att det är många som älskar dig, jag också.”

      • ”Jag ber för dig.”

      • Låt den sörjande veta genom dina ord och handlingar att du tänker på honom eller henne. Att räcka ut en hand kan vara något så enkelt som att skicka ett sms.

      • Tillbringa tid med den sörjande.

  • Lyssna. Att ge råd eller att prata med personen är inte det enda sättet att hjälpa till. Om du lyssnar och låter personen uttrycka sina känslor tas den gesten oftast väl emot och gör gott. Att bara sitta ner med personen är ett icke-verbalt sätt att förmedla stöd. Att bara lyssna kan vara svårt eftersom du kan känna att du inte gör tillräckligt för att ta bort smärtan, men lyssnandet i sig är en hjälpande och stöttande gärning.

  • Reagera inte. När de sörjande går igenom de känslomässiga sorgefaserna kan de säga eller göra saker som inte är likt dem. Ha tålamod och förståelse för att sådana beteenden ofta är ett tecken på att personen befinner sig i sorgeprocessen.

  • Fortsätt trösta efter förlusten. Uppmuntra ledare i kyrkan, stödbröder och stödsystrar, församlingsmedlemmar och vänner att fortsätta vara känslomässigt stöttande långt efter det att händelsen inträffat. Sorg är en process som kan ta månader och kanske år.

  • Var uppmärksam på kommentarer och beteenden som för tankarna till självmord. Om en sörjande person pratar om självmord ska det alltid tas på allvar. Se Självmord på Resurser för rådgivning. Om du är orolig för någons säkerhet ska du genast kontakta en lokal jourmottagning eller kyrkans familjeservice (där sådan finns tillgänglig). Kyrkans ledare kan också kontakta kyrkans hjälplinje för vägledning i den här frågan. Gå till suicide.ChurchofJesusChrist.org eller Självmord i appen Evangeliebiblioteket för att finna gratis hjälplinjer runt om i världen och resurser för att hjälpa personer som lider av en självmordsrelaterad kris.

Vid en närståendes död kan sorgeprocessen bland annat innebära att familjen får hjälp med begravningsceremonin och jordfästningen. Att planera och närvara vid en begravning kan vara svårt för dem som sörjer. Det är viktigt att vara lyhörd för deras behov när du ger stöd och tröst. Information om hur man förrättar begravningar och liknande gudstjänster finns i kapitel 29.6 i Allmän handbok: Tjäna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (JesuKristiKyrka.org). Här följer några ytterligare riktlinjer att tänka på:

  • Begravningsgudstjänster är ämnade att hedra den bortgångnes liv och att hjälpa dem som sörjer att finna tröst och frid. En begravning är ofta en nödvändig del av att ta sig vidare i sorgearbetet. Med tanke på det är det viktigt att vara lyhörd till de sörjande personernas eller familjemedlemmarnas behov och önskningar. Det kan vara till hjälp att prata om frälsningsplanen och Jesu Kristi kraft att trösta. Det är också viktigt att tillräckligt mycket tid ges till att hedra den bortgångne personen och minnas hans eller hennes relationer och positiva personlighetsdrag.

  • Sörjande personer kan välja att tala eller delta i gudstjänsten, eller att inte göra det. Det är ett personligt val som de får göra.

  • I allt du säger på begravningen ska du komma ihåg att förmedla empati. Uppmuntra andra som talar (ledare i kyrkan, stödbröder och stödsystrar, grannar och så vidare) att också de tar hänsyn i det de säger.

Ekonomi kan vara ett bekymmer inför begravningen och även efteråt. Om en person eller familj har förlorat sin familjeförsörjare oroar de sig kanske för hur de ska gå vidare ekonomiskt. Sök andlig vägledning när du överväger hur hjälp från kyrkan eller kyrkans program kan avhjälpa en del av de här bekymren.

Stötta familjen

Beroende på situationen kan familjemedlemmar och andra nära vänner också lida av sorg, särskilt om sorgen kommer av förlusten av en närstående. Fundera över informationen under ”Hjälp personen” för varje familjemedlem och nära vän.

Även om det bara är en familjemedlem som har drabbats av sorg kan du höra med familjen för att få veta hur de andra mår. De behöver kanske stöd i att hjälpa sin sorgdrabbade familjemedlem.

Använd resurser i församlingen och staven

När så är lämpligt kan du be församlingsledare eller andra betrodda personer att ge fortlöpande stöd. Be personen om tillstånd innan du diskuterar situationen med andra.

  • Uppmuntra personens utökade familj och stödbröder eller stödsystrar att vara extra uppmärksamma. Sorgearbetet kan ta lång tid och personen i fråga behöver troligtvis extra stöd ett tag framöver. Detta stöd måste fortsätta långt efter begravningen.

  • Det finns de som kan ha nytta av att gå till en stödgrupp. Grupper kan speciellt vara till hjälp för personer som känner att ingen förstår deras situation eller hur de känner. En del grupper kan man kontakta genom sociala medier. Familjeläkare, bårhus och palliativa vårdavdelningar kan kanske också hjälpa dig att hitta stödgrupper i närområdet. Kyrkans familjeservice erbjuder inte stödgrupper för sörjande, men du kan rådfråga ditt lokalkontor för kyrkans familjeservice (där ett sådant finns) för att få hänvisningar eller rekommendationer.

  • Hjälp personen att få professionell hjälp om så är nödvändigt. Sorg kan vara en komplicerad känsla, och den som sörjer kan behöva professionell hjälp. Se sidan om psykisk ohälsa i Resurser för rådgivning.