”22–28 juli. Apostlagärningarna 16–21: ’Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet’” Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Nya testamentet 2019 (2019)
”22–28 juli. Apostlagärningarna 16–21”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2019
22–28 juli
Apostlagärningarna 16–21
”Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet”
Läs under bön Apostlagärningarna 16–21 innan du tittar på lektionsförslaget, och ha dina klassdeltagare i åtanke. Följande idéer kan fungera som tillägg till den inspiration du får av Anden.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Fundera på att be klassdeltagarna berätta om ett stycke i Apostlagärningarna 16–21 som påminde dem om en erfarenhet de själva har haft av att berätta om evangeliet.
Undervisa om läran
Som medlemmar i kyrkan vittnar vi om Jesus Kristus och berättar om hans evangelium.
-
Eftersom Apostlagärningarna 16–21 beskriver två av Paulus missionsresor kanske klassdeltagarna kan lära sig av de här kapitlen hur man vittnar om Jesus Kristus och berättar om hans evangelium på ett effektivt sätt. För att inspirera klassdeltagarna till samtal om det här ämnet kanske du kan be några av dem komma till lektionen förberedda att berätta om insikter de har fått av Apostlagärningarna 16–21 angående hur man berättar om evangeliet. För att fördjupa samtalet kan de kanske också berätta om sådant som sagts nyligen på generalkonferensen om missionsarbete. De kanske hittar ett tal själva, eller så kan du föreslå något av budskapen i ”Övriga resurser”.
-
Ett tydligt budskap i de här kapitlen är hur viktig den Helige Anden är när vi berättar om evangeliet. Klassdeltagarna kan till exempel upptäcka hur den Helige Anden hjälpte Paulus och Silas i Apostlagärningarna 16:6–15. De kan också läsa 2 Nephi 33:1 och Läran och förbunden 42:14 och berätta om de sanningar de finner angående vikten av att ha Anden med sig när man berättar om evangeliet (se även uttalandet av äldste Dallin H. Oaks i ”Övriga resurser”). Klassdeltagarna kanske kan berätta om upplevelser de har haft av den Helige Andens vägledning när de försökte berätta om evangeliet. Vilka upplevelser har vi haft av att berätta om evangeliet för någon Herren hade sänt i vår väg? (Se även Predika mitt evangelium, s. 3–4).
-
Hur kan du använda Paulus upplevelser för att hjälpa dina klassdeltagare fatta mod när de känner sig manade att bära sina vittnesbörd? Fundera på att tillsammans gå igenom skriftställen som beskriver hur Paulus vittnade, som till exempel hans upplevelser i Makedonien (se Apg. 16:19–34), i Aten (se Apg. 17:16–34), och i Korint (se Apg. 18:1–11). Vad hittar vi som vittnar om Paulus mod och frimodighet? Vilka lärdomar undervisade Paulus om (och förstod) som gav honom trygghet i sitt budskap? Varför är vi ibland rädda för att berätta om evangeliet, och hur kan vi övervinna rädslan? Kanske heltidsmissionärerna kan besöka klassen och berätta hur de har fått modet att vittna. Uppmuntra klassdeltagarna att komma på ett sätt att följa Paulus exempel och bli modigare i att bära sina vittnesbörd om Kristus.
Vi är av Guds släkt.
-
På Areopagen undervisade Paulus om vår himmelske Fader inför en grupp människor som visste väldigt lite om Guds sanna natur. För att undersöka de här lärdomarna kan klassdeltagarna läsa Apostlagärningarna 17:24–31 och skriva på tavlan de sanningar de finner om vår himmelske Fader, vår relation till honom, och våra relationer till varandra. Vilka upplevelser kan klassdeltagarna berätta om då de har känt sanningen i Paulus uttalande att Gud ”inte är långt borta från någon enda av oss” (v. 27)?
-
När ni undersöker de här verserna tillsammans kanske ni kan samtala om den sanning som lärs ut i vers 29: ”Vi [är] … av Guds släkt”, vilket betyder att vår himmelske Fader är våra andars bokstavlige far. För att göra det kan ni skriva Eftersom vi är Guds barn och Om vi inte visste att vi är Guds barn på tavlan. Be klassdeltagarna komma med förslag på hur man skulle kunna avsluta de här meningarna. Vad lär vi oss till exempel om Gud av det faktum att vi är Guds barn? Vad lär vi oss om oss själva? Vad lär vi oss om hur vi bör behandla varandra? Hur skulle våra liv vara annorlunda om vi inte kände till vår sanna relation till Gud? Det här kan leda till ett samtal om hur vi kan hjälpa andra förstå att de är Guds barn. Uttalandet av äldste Dallin H. Oaks i ”Övriga resurser” kan också bidra till samtalet.
Dopet måste följas av mottagandet av den Helige Andens gåva.
-
Apostlagärningarna 19 utgör en bra grund för att betona hur viktigt det är att konfirmeras efter dopet. Du kanske kan läsa upp det här uttalandet av profeten Joseph Smith: ”Dopet i vatten är bara ett halvt dop och är till ingen nytta, om det inte åtföljs av den andra hälften – det vill säga dopet av den Helige Anden” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 95). Hur bekräftar Paulus lärdomar i Apostlagärningarna 19:1–7 Joseph Smiths uttalande? Klassdeltagarna kanske också har nytta av att gå igenom ”Helige Andens gåva, den” i Handledning för skriftstudier för att lära sig mer om välsignelsen av att ta emot den Helige Andens gåva.
Uppmuntra till lärande i hemmet
För att uppmuntra klassdeltagarna att läsa Apostlagärningarna 22–28 under nästa vecka kan du fråga dem något i stil med ”Om du hade möjligheten att berätta för landets ledare om evangeliet, vad skulle du säga?” Berätta för dem att de i Apostlagärningarna 22–28 kan läsa vad Paulus sa till några av sin tids mäktigaste ledare.
Övriga resurser
Budskap om missionsarbete.
-
Dallin H. Oaks, ”Att sprida det återställda evangeliet”, Liahona, nov. 2016, s. 57–60.
-
David A. Bednar, ”Kom och se”, Liahona, nov. 2014, s. 107–110.
-
Neil L. Andersen, ”Ett vittne om Gud”, Liahona, nov. 2016, s. 35–38.
-
Mervyn B. Arnold, ”Till undsättning: Vi klarar det!”, Liahona, maj 2016, s. 53–55.
-
S. Gifford Nielsen, ”Påskynda Herrens verk!” Liahona, nov. 2013, s. 33–35.
Vi är alla Guds barn.
I ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” lär vi oss grundläggande sanningar om vår relation till Gud: ”Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar” (Liahona, nov. 2010, s. 129).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum talade om vikten av att se oss själva först och främst som Guds andebarn:
”Var försiktig med hur du beskriver dig själv. Karaktärisera eller definiera inte dig själv efter någon tillfällig egenskap. Den enda egenskap som ska karaktärisera oss är att vi är en son eller dotter till Gud. Det faktumet är viktigare än alla andra karaktärsdrag, inklusive ras, sysselsättning, fysiska egenskaper, utmärkelser eller ens religiös tillhörighet. …
Vi har vår handlingsfrihet, och vi kan välja vilken egenskap som helst för att karaktärisera oss själva. Men vi måste veta att när vi väljer att definiera eller framställa oss själva baserat på en egenskap som är tillfällig eller trivial ur ett evigt perspektiv minskar vi tonvikten på våra viktigaste egenskaper och ger för stor tonvikt till det som är relativt oviktigt. Det kan leda oss på fel väg och hindra vårt eviga framåtskridande” (”Be Wise”, [andligt möte vid Brigham Young University–Idaho, 7 nov. 2006], byui.edu).
Förbättra vår undervisning
Be ungdomarna vara delaktiga i lektionen. Om du undervisar ungdomar, kom då ihåg att de ofta kan förstå vad deras jämnåriga går igenom. När en ung människa bär sitt vittnesbörd eller undervisar om läran kan de påverka andra ungdomar på ett sätt som du inte kan efterlikna. Ge ungdomar möjlighet att undervisa varandra. (Se Undervisa på Frälsarens sätt, s. 28.)