Vi får se mer av Jesus Kristus i våra liv
Frälsaren uppmanar oss att se våra liv genom honom för att kunna se mer av honom i våra liv.
Bröder och systrar, jag står ödmjukt inför er denna morgon. Jag delar helhjärtat er tacksamhet över att få samlas, var ni än befinner er i världen, för att höra tal av profeter, apostlar, siare, uppenbarare och ledare i Guds rike. Vi blir bildligt talat som folket på kung Benjamins tid, och liksom slår upp våra tält med öppningarna vända mot Guds profet på jorden1, president Russell M. Nelson.
Jag har haft dålig syn så länge jag kan minnas och har alltid behövt glasögon för att korrigera synen. När jag slår upp ögonen varje morgon ser världen mycket förvrängd ut. Allt är suddigt, grumligt och förvridet. Till och med min käre make påminner mer om ett abstrakt porträtt än den så högt älskade och tröstande gestalt som han egentligen är! Mitt reflexmässiga behov, innan jag gör något annat i början av dagen, är att sträcka mig efter glasögonen så att omgivningen blir mer begriplig och jag kan få en mer levande upplevelse när de hjälper mig att navigera genom dagen.
Med åren har jag insett att det här beteendet illustrerar mitt dagliga beroende av två saker: för det första ett verktyg som hjälper mig att se världen omkring mig med skärpa, fokus och rätt perspektiv, och för det andra påtaglig vägledning som ständigt visar mig rätt kurs. Denna enkla rutinmässiga handling återspeglar för mig en viktig observation vad gäller vår relation till vår Frälsare Jesus Kristus.
I våra liv, som så ofta fylls av frågor, bekymmer, påfrestningar och möjligheter, är vår Frälsares kärlek till oss som individer och som hans förbundsbarn, och även hans lärdomar och lagar, tillgängliga dagliga resurser som vi kan lita på är ett ”ljus som lyser, … som upplyser [våra] ögon, [och] som upplivar [vårt] förstånd”2. När vi eftersträvar Andens välsignelser får vi förmåga att, som Jakob lärde, se ”tingen som de verkligen är och … som de verkligen kommer att vara”3.
Som Guds förbundsbarn är vi unikt välsignade med riklig tillgång till gudomligt utsedda verktyg till att förbättra vår andliga synförmåga. Jesu Kristi ord och lärdomar såsom de nedtecknats i skrifterna och i budskap från hans utvalda profeter, och hans Ande som erhålls genom daglig bön, regelbundna tempelbesök och sakramentets förrättning varje vecka, kan hjälpa oss att återställa frid och ger oss den nödvändiga urskillningens gåva som för in Kristi ljus och hans kunskap i livets vrår och i en värld som kan vara dunkel. Frälsaren kan också vara vår kompass och vår lots när vi styr genom både lugna och oroliga vatten i livet. Han kan peka ut den rätta vägen som leder oss till vår eviga bestämmelse. Så vad vill han att vi ska se, och vart vill han att vi ska gå?
Vår käre profet har lärt oss att ”vi måste fokusera helt på Frälsaren och hans evangelium” och att vi måste ”sträva efter att vända [oss] till honom i varje tanke”4. President Nelson har också lovat att ”inget inbjuder Anden mer än ett stadigt fokus på Jesus Kristus … Han vägleder dig i ditt personliga liv om du tar dig tid för honom i ditt liv – varenda dag.”5 Vänner, Jesus Kristus är både syftet med vårt fokus och meningen med vår bestämmelse. För att hjälpa oss att hålla oss fast rotade och röra oss i rätt riktning, bjuder Frälsaren oss att se våra liv genom honom så att vi kan se mer av honom i våra liv. Med tiden har jag har lärt mig mer om just denna inbjudan genom mina studier av Gamla testamentet.
Moses lag gavs till de forna israeliterna som ett förberedande evangelium, utformat för att bereda folket för en högre förbundsrelation med Gud genom Jesus Kristus.6 Lagen, som är rik på symbolik och leder troende till att se ”framåt mot Kristi ankomst”7, var ämnad att hjälpa Israels folk att fokusera på Frälsaren genom att utöva tro på honom, hans offer och hans bud och lagar i sina liv8 – i avsikt att ge dem större kunskap om deras Återlösare.
Liksom vi i dag, inbjöds Guds folk i forna tider att se sina liv genom honom för att kunna se mer av honom i sina liv. Men vid tiden för Frälsarens verksamhet hade israeliterna glömt Kristus i sin tillbedjan, i det att de hade försummat honom och lagt till oauktoriserad trosutövning som saknade vägledande symbolik som pekade mot den enda och sanna källan till deras frälsning och återlösning – Jesus Kristus.9
Israeliternas vardagsvärld hade blivit förvrängd och dunkel. Israels barn trodde i det här tillståndet att det var lagens tillämpning och ritualer som var vägen till personlig frälsning och reducerade delvis Moses lag till ett protokoll som skulle styra människors privatliv.10 Det krävdes att Frälsaren återställde fokus och klarhet i sitt evangelium.
Till slut förkastade en stor del av israeliterna hans budskap och gick till och med så långt att de anklagade Frälsaren – han som hade gett dem lagen och förkunnat att han var ”lagen och ljuset”11 – för att bryta mot den. Ändå förkunnade Jesus när han talade om Moses lag i sin bergspredikan: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.”12 Sedan gjorde Frälsaren, genom sin eviga försoning, slut på de människobud, stadgar och ceremonier som Israels folk tillämpade på den tiden. Hans slutliga offer ledde till att brännoffer ersattes med vårt offer av ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”13, från offerförrättningen till sakramentsförrättningen.
President M. Russell Ballard sa när han undervisade om det här ämnet: ”På sätt och vis ändrades offret från offerdjuret till personen som offrar.”14 När vi tar vårt offer till Frälsaren inbjuds vi att se mer av Jesus Kristus i våra liv genom att ödmjukt underkasta oss hans vilja i det att vi erkänner och förstår att han fullkomligt underkastade sig Faderns vilja. När vi fäster blicken på Jesus Kristus inser och förstår vi att han är den enda källan och möjligheten till att få förlåtelse och återlösning, ja, till evigt liv och upphöjelse.
När jag som ung började leva efter evangeliet stötte jag på många som lade märke till och konstaterade förändringar i mitt beteende och i mina val efter att jag gått med i kyrkan. De undrade vad som låg bakom det de såg – varför jag valde att döpa mig och gå med i det här trossamfundet, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, varför jag avstår från vissa saker på sabbaten, varför jag trofast håller Visdomsordet, varför jag läser Mormons bok, varför jag tror på och införlivar nutida profeters och apostlars lärdomar i mitt liv, varför jag går på kyrkans möten varje vecka, varför jag inbjuder andra att ”komma och se, … komma och hjälpa till, … komma och stanna”15 och komma och känna sig hemma16.
Vid den tiden kändes de där frågorna överväldigande och ibland öppet anklagande. Men när jag brottades med människors korsförhör insåg jag att deras frågor i själva verket var en första anmodan att ta fram och sätta på mig ett par andliga glasögon för att förtydliga, fokusera och befästa vad som motiverade mig att leva efter evangeliet och dess normer. Vad var källan till mitt vittnesbörd? Utförde jag bara ”yttre förrättningar” utan att låta dessa handlingar som var kopplade till Guds lagar ”stärka [min] tro på Kristus”17 eller tydliggöra ståndpunkten att Jesus Kristus är den enda källan till kraft i min trosutövning?
Genom rigorösa ansträngningar att se till och söka Jesus Kristus i alla mina tankar och gärningar, blev mina ögon upplysta och jag fick fortare förmågan att inse att Jesus Kristus kallade mig att komma till honom18. Från det här tidiga skedet av lärjungeskap i min ungdom minns jag en inbjudan jag fick av missionärerna att följa med när de undervisade en grupp unga flickor i min ålder om evangeliet. En kväll när vi satt hemma hos en av de här unga kvinnorna, fick deras kärleksfulla fråga om varför jag tror det att hugga till i hjärtat på mig och lät mig vittna för dem med fördjupad insikt om Herrens syn på den andliga drivkraften bakom mitt lärjungeskap, och har sedan dess förfinat mitt vittnesbörd.
Jag fick veta då, liksom jag vet nu, att vår Frälsare Jesus Kristus leder våra steg mot möteshuset varje vecka för att vi ska ta del av hans sakrament, till Herrens hus för att vi ska ingå förbund med honom, till skrifterna och profeternas lärdomar för att vi ska lära av hans ord. Han styr våra munnar till att vittna om honom, våra händer till att lyfta och tjäna så som han skulle lyfta och tjäna, våra ögon till att se på världen och varandra så som han gör – ”som de verkligen är och … som de verkligen kommer att vara”19. Och när vi låter honom styra oss i allt, får vi vittnesbördet om att ”allt tyder på att det finns en Gud”20 eftersom vi finner honom där vi söker honom21 – varenda dag. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi heliga namn, amen.