Martins val
Författarna bor i Utah, USA.
Martin visste att han inte borde dricka te. Vad skulle han göra?
”Gör rätt, var sann, och lev utan svek” (Barnens sångbok, s. 81).
Martin vaknade sakta. Hans mamma skakade hans axel.
”Martin”, sa hon, ”det är dags att vakna.”
Martin gnuggade sömnen ur ögonen. Det var fortfarande mörkt ute men han visste vad klockan var. Hans familj vaknade halv sex varje morgon för att läsa Mormons bok tillsammans. Det var inte alltid lätt att gå upp så tidigt.
Martin rullade ner från sängen och gick sakta ut i vardagsrummet. Han sträckte på sig och gäspade stort. Hans bröder och systrar såg också sömningar ut, men alla var där.
Varje person läste i fem minuter. Först ville Martin gå och lägga sig igen. Men han fortsatte att lyssna. Varje vers verkade få honom att må bättre och bättre. När de var klara kände Martin sig andligt stark.
Och andlig styrka var något som Martin behövde varje dag. I Kenya fanns det bara några få medlemmar i kyrkan i Martins ålder, och alla bodde långt borta. Efter skolan gick Martin till en pojkklubb vid en katolsk kyrka. En vecka åkte klubben iväg på ett läger.
Martin hade jätteroligt. Han sjöng lägersånger. Han högg ved. Han hjälpte också till att göra en lägerbrasa.
Men andra dagen tog en av ledarna ut en tekanna. ”Nu är det tedags”, sa han.
De andra pojkarna blev glada. De drack te hemma vid särskilda tillfällen. De tog alla varsin mugg och väntade på att ledaren skulle fylla den.
Martin blev lite nervös. Han visste att han inte borde dricka te. Men han ville inte förolämpa sina vänner.
Sedan kom han ihåg hur det känns när man håller buden. När hans familj följde profeten och läste Mormons bok tillsammans kände han sig glad. När de inte gjorde det kände han sig inte lika glad.
Martin visste vad han behövde göra.
”Nej tack”, sa han till ledaren när han kom för att fylla Martins mugg. ”Jag vill inte dricka te.”
Ledaren såg förvånad ut men han lät Martin dricka vatten medan de andra pojkarna drack te. Några av pojkarna ville veta varför Martin inte drack te, men ingen av dem retade honom. Martin kände sig glad. Och han visste att Visdomsordet skulle göra hans kropp stark. Och han var glad att han hade varit stark nog att göra det rätta.