Oberoende och evangeliestudier
När vi blir oberoende i våra evangeliestudier vet vi hur vi mättar oss andligt och stärker vår relation till Gud.
En förskollärare iakttog en gång sin klass medan de ritade. När hon gick omkring och tittade på varje barns teckning, frågade hon en liten flicka: ”Vad är det du ritar?” Flickan svarade: ”Jag ritar Gud.” Något förvånad sa läraren: ”Men det finns ingen som vet hur Gud ser ut.” Utan tvekan svarade flickan: ”Men det gör de om en liten stund.”
Skulle det inte vara härligt att ha ett sådant självförtroende? Faktum är att vår himmelske Fader vill att vi ska ha gott självförtroende när det gäller vår kunskap om honom. Herren sa till Jeremia att vi inte skulle berömma oss av vår vishet eller vår styrka eller vår rikedom. Han sa i stället: ”Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig” (se Jer. 9:23–24).
Profeten Joseph Smith (1805–1844) lärde: ”Gud har inte uppenbarat någonting för Joseph som han inte tänker kungöra för de tolv, och även den obetydligaste av de heliga kan lära känna allt så fort han är i stånd till att uthärda det, för dagen måste komma då ingen människa skall behöva säga till sin nästa: Lär känna Herren, för alla skall känna honom … från den minste till den störste.”1
Att bli säker i vår kunskap om Gud händer inte utan personliga ansträngningar. Föräldrar och lärare kan hjälpa till, men vi måste bli oberoende i våra evangeliestudier. Liksom vi behöver lära oss att mätta oss fysiskt för att stärka våra kropp, måste vi lära oss att mätta oss andligt för att stärka våra andar.
För många år sedan svalt fiskmåsarna i S:t Augustine, Florida. Under generationer lärde fiskmåsarna sig att lita till avskrädet som räktrålarna lämnade efter sig. Räktrålarna försvann så småningom från området. Fiskmåsarna hade inte lärt sig att fiska, inte heller lärde de sina ungar hur man fiskar. Följaktligen dog de stora vackra fåglarna trots att det fanns gott om fisk runtomkring dem i vattnet.2
Vi har inte råd att bli som fiskmåsarna. Vi kan inte heller låta våra barn gå genom livet beroende av oss, eller andra, för sin kunskap om Gud. ”Våra ansträngningar”, sa president Marion G. Romney (1897–1988), förste rådgivare i första presidentskapet, ”måste alltid vara inriktade på att göra arbetsföra människor oberoende.”3 När vi blir oberoende i våra evangeliestudier vet vi hur vi mättar oss andligt och stärker vår relation till Gud.
President Boyd K. Packer (1924–2015), president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde: ”Andligt oberoende är den kraft som bär upp kyrkan. Om vi stjäl det från er, hur kan ni då få uppenbarelse om att det finns en Guds profet? Hur kan ni få svar på era böner? Hur kan ni veta? Om vi handlar så snabbt för att besvara alla era frågor och ger er så många sätt att lösa alla era problem, slutar det med att vi försvagar er i stället för att stärka er.”4
Vi tycker om att lära och få inspiration i kyrkan, men vi kan inte lita enbart på det för vår andliga näring. President George Albert Smith (1870–1951) förklarade: ”Jag är rädd att vi som medlemmar i kyrkan litar för mycket till biorganisationerna, och på råd och vägledning från personer utanför våra egna hushåll. Vi har redan fått höra om många av de välsignelser som Herren har gett oss i de heliga uppteckningar som bevarats till vår tid och som innehåller en allvis Faders råd och undervisning. Det är märkligt att så många av våra medlemmar inte är förtrogna med innehållet i dessa heliga uppteckningar.”5
Jag tycker om att lära mig om evangeliet i kyrkan, men jag känner större iver inför evangeliet när jag upptäcker inspirerade insikter under mina personliga studier. Det finns inget mer spännande för mig än att hitta en liten skatt av sanning i skrifterna som upplyser mitt förstånd och fyller mig med Herrens ande.
Att lära sig hur man lär sig
När jag hade återvänt från min mission blev det nödvändigt för mig att gå på brasaftnar och andakter nästan varje vecka för att behålla min andlighet. Talarna mättade mig med deras insikter om evangeliet, och jag uppskattade hur de insikterna fick mig att känna. Jag hade studerat och undervisat om evangeliet i två år, men jag verkade inte ha de nödvändiga kunskaperna för att mätta mig själv regelbundet. Jag läste bara skrifterna i stället för att ivrigt söka i dem.
Att studera evangeliet är mycket som att lära sig måla. Det är inte intuitivt eller naturligt för alla. Vi skulle inte ge någon en målarpalett och förvänta oss att personen omedelbart blev en konstnär. Det är samma sak med att bli oberoende i våra evangeliestudier. Vi kan inte förvänta oss att upptäcka stora insikter regelbundet om vi inte har lärt oss några grundläggande studiefärdigheter. President Packer sa att skrifterna ”innehåller det eviga evangeliets fullhet, en evighet av kunskap. Men man måste lära sig använda dem, annars blir sökandet en nedslående upplevelse.”6
Det var så det var för mig – nedslående – när jag först försökte se innebörden och få vägledning från mina skriftstudier. Så jag började analysera hur talarna fick sina insikter. Det tog ett tag, men så småningom såg jag hur de hittade olika uttalanden om läror i skrifterna, hur de utvann meningsfulla lärosatser om Frälsaren ur verserna, hur de formulerade vägledande principer ur meningar i skrifterna, hur de tolkade symboler och hur de hittade samband mellan profeters och apostlars lärdomar och vissa verser i skrifterna.
När jag fortsatte studera skrifterna och profeternas och apostlarnas lärdomar, började jag ställa frågor:
-
Vilken lärosats undervisar de här verserna om, och vad lär jag mig om den lärosatsen?
-
Var och när har jag sett hur den här evangelieprincipen har tillämpats på ett bra sätt?
-
Vad lär jag mig om min himmelske Fader och hans plan för min lycka?
-
Vad lär jag mig om Jesus Kristus och hans försoning?
-
Vad vill Herren att jag ska lära mig av det här?
-
Vilka inspirerande tankar och känslor får jag medan jag läser?
-
Finns det något här som kan hjälpa mig med en utmaning jag har i livet just nu?
-
Vad lär jag mig som hjälper mig att leva från dag till dag?
Starka, övertygande lärare
När mina studier i evangeliet förändrades, förändrades också min undervisning. Jag blev mer intresserad av att hjälpa andra upptäcka evangeliesanningar som skulle vägleda dem än jag var av att berätta för dem vad skrifterna betydde för mig.7 Det gladde mig att se glädjen hos andra när de upptäckte något nytt. Det var, och är, en av de mest tillfredsställande upplevelserna i min undervisning.
Jag upptäckte också att när jag hjälpte dem jag undervisade att ständigt använda färdigheterna och frågorna ovan så stärktes deras förmåga att bli oberoende i sina evangeliestudier. De behövde inte gå igenom den långa process som jag hade gått igenom.
Studier kommer före undervisning, och bra elever blir mer andligt inspirerande lärare. ”Sök inte efter att förkunna mitt ord”, sa Herren, ”utan sök först efter att få mitt ord, och sedan skall din tunga lossas. Därefter skall du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft till att övertyga människorna” (L&F 11:21). Vem skulle inte vilja ha den underbara välsignelsen!
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har betonat det ökande behovet av att vi blir oberoende i våra evangeliestudier:
”Jag tror att vi betonar och vet mycket mer om att undervisa genom Anden än vi gör om att söka efter kunskap genom tro. Klart är att både undervisningens och inlärningens principer och tillvägagångssätt är andligen väsentliga. Men när vi ser mot framtiden och väntar oss att världen blir alltmer förvirrad och orolig att leva i, tror jag att det blir mycket viktigt för oss alla att öka vår förmåga att söka efter kunskap genom tro. …
I slutändan är det så att ansvaret för att lära sig genom tro och tillämpa andliga sanningar vilar på var och en av oss personligen. Detta är ett allt allvarligare och viktigare ansvar i världen vi lever i nu och i framtiden. Vad, hur och när vi lär oss stöds av – men är inte beroende av – en lärare, en presentationsmetod eller ett särskilt ämne eller en särskild lektionsutformning.”8
Välsignelser av oberoende evangeliestudier
Vi välsignas absolut av föräldrars och evangelielärares inspirerade undervisning, men kanske ännu viktigare är att vi lär oss att inspirera oss själva. När vi blir oberoende i våra evangeliestudier har vi större förmåga att ta emot personlig uppenbarelse. Som oberoende i våra evangeliestudier behöver vi inget lockbete för att studera regelbundet förutom vetskapen om att nästa gång vi studerar så blir vi upplyfta i stället för uttråkade. När man blir oberoende i sina evangeliestudier har man också lättare att överleva anstormningen av spetsfundigt ordklyveri som är så flitigt förekommande i 2000-talets samhälle.
Minst ett av Herrens löften verkar till stor del vara riktat till dem som är oberoende i sina evangeliestudier: ”Den som bevarar mitt ord skall inte bli bedragen” (JS–M 1:37).
President Thomas S. Monson har lovat: ”Om du studerar skrifterna flitigt så ökar din förmåga att undvika frestelser och ta emot den Helige Andens ledning i allt du gör.”9
Den som är oberoende i sina evangeliestudier får uppleva Frälsarens löfte:
”Om någon törstar, så kom till mig och drick!
Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger” (Joh. 7:37–38).
Jag har fortfarande mycket att lära mig förstå, men att bli oberoende i mina evangeliestudier är något av det bästa jag har gjort. Det har välsignat mig varje aspekt av mitt liv.