Förberedelser för en ny resa
Författaren bor i Paraná, Brasilien.
Liksom Nephi när han seglade ut mot det okända, behövde jag utöva tro på Herren för att bilda familj.
Foto © Getty Images
Under veckorna före mitt bröllop och min tempelvigsel började jag bli lite nervös för allt jag behövde göra innan jag började bilda familj. Trots den stora glädjen inför händelsen kände jag mig stressad över att behöva organisera vår nya rutin, få ordning på vår ekonomin, hitta förrådsutrymme för våra tillhörigheter, och alla mina nya ansvar som fru. Jag ville se till att vi började vårt äktenskap på rätt sätt genom att ta oss tid till sådana viktiga saker som att hålla buden och tillbringa tid tillsammans som man och fru trots vårt hektiska liv.
När bröllopsdagen närmade sig överraskades jag av en rad mardrömmar om alla slags problem som en familj kan råka ut för. Eftersom jag kommer från en kärleksfull men drabbad familj, hotad av ideliga intensiva bråk och brustna hjärtan, påverkade mardrömmarna mig mer än vad de borde. Så en natt, efter flera andra liknande nätter, vaknade jag svettig och bestämde mig för att följa rådet som syster Neill F. Marriott, andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap, gav i sitt tal ”Överlämna hjärtat åt Gud” (Liahona, nov. 2015, s. 30–32). Jag blundade och bad: ”Käre himmelske Fader, vad kan jag göra för att inte allt det här ska hända min familj?
Svaret kom så snabbt och starkt som om någon hade öppnat dörren i huvudet på mig och satt tanken där. Den stilla, tysta rösten manade mig: ”Gör bara det du ska göra. Var trofast i varje steg.” Anden viskade några råd och jag kände att om jag följde dem så skulle allt ordna sig.
Jag log och kände hur bröstet fylldes av värme. All oro var plötsligt glömd, för jag visste att det var sant. Jag hade känt den Helige Anden tidigare, men aldrig så starkt som den natten. Jag kände min himmelske Faders och Frälsarens kärlek omge mig, och jag visste att min familjs välgång och frälsning var lika viktig för dem som de var för mig.
Och som en extra försäkran kom jag att tänka på en berättelse från skrifterna – det ögonblick när Herren befallde Nephi att bygga ett fartyg. ”Och det hände sig att Herren talade till mig och sade: Du skall bygga ett fartyg på det sätt som jag skall visa dig så att jag kan föra ditt folk över dessa vatten” (1 Ne. 17:8; kursivering tillagd).
Nephi och hans familj hade varit i vildmarken i många år och uthärdat alla slags prövningar. Han kunde ha varit rädd för att påbörja en resa över havet och låta rädslan bli starkare än hans tro. Men det gjorde han inte. Han tog emot och följde instruktionerna från Gud. Han trodde på att hans löften skulle uppfyllas. Herren sa aldrig till Nephi att han inte skulle råka ut för några stormar eller att vågorna inte skulle slå mot skeppet. Men han sa till Nephi att om han följde instruktionerna så skulle han kunna vägleda sin familj tryggt över havet till det utlovade landet.
Jag insåg att jag också hade vandrat genom en vildmark i många år, men nu stod jag framför havet och förberedde mig för en ny resa: äktenskap. Jag har kallats – och jag tror att så är fallet för alla sista dagars heliga familjer – att bygga ett fartyg med hjälp av Guds instruktioner.
När min man och jag väl hade gift oss, fick vi problem. Jag blev sjuk, och vi kämpade för att få en balanserad ekonomi och praktisera alla goda vanor som vi hade bestämt oss för att ha.
Men råden som jag hade fått den där natten blev kvar i hjärtat. Vi försökte dagligen lära oss och värdesätta Guds ord, följa våra kära ledares goda exempel – bland annat Jesus Kristus – och förbättra vårt beteende. Jag fick ett starkare vittnesbörd om bön och kände verkligen Faderns kärlek till oss. Jag började känna större tillit och mindre rädsla. Vi insåg att svårigheterna vi mötte hade blivit steg mot förbättring. I dag känns vårt hem som en liten bit av himlen.
Vi befinner oss fortfarande i början av vår resa, men att gifta mig och bilda familj var det bästa valet jag någonsin har gjort. Mitt hjärta fylls av glädje när jag tänker på tempelförrättningen vi fick och vet att den beseglades av Guds myndighet. Ju mer jag förstår om familjens betydelse i vår himmelske Fader plan och hur heliga förbunden som vi ingick är, desto mer vill jag hjälpa andra familjer att få samma förrättning.
Jag lärde mig att vi inte behöver oroa oss för vad som ska hända, för ”den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande” (2 Tim. 1:7). Vi behövde helt enkelt vara lydiga, följa instruktionerna i skrifterna och orden från nutida profeter, och be om mer personliga instruktioner. Om vi gör allt det här kan vi ta oss över de här sista dagarnas hav, försäkrade om att oavsett vilka problem vi får så kommer våra nära och kära att vara trygga.