Var en riktig actionhjälte
Att sträva framåt är ingen publiksport. Sätt igång och gör något!
Tänk på den actionhjälte som du gillar mest. Färdiga, gå! Tänker du på någon som är äventyrlig och våghalsig som slåss mot oöverkomliga odds? Eller kanske någon som är äventyrlig och har perfekt hår? Kan du komma på någon i skrifterna?
Ta till exempel Nephi, Noa, Abish och Petrus. De slogs inte mot arméer med bara knytnävarna och vitsiga slagord, men de är vad man kan kalla riktiga actionhjältar. De utövade tro, litade på Gud, och satte igång! De handlade.
Undviker du att göra vissa saker därför att du inte har fått tydliga, steg-för-steg-instruktioner? Kanske finns det någon i din klass eller ditt kvorum som inte har kommit till kyrkan. Tvekar du att kontakta honom eller henne därför att du inte vet exakt hur du ska göra? Inspiration är viktig, och vi bör alltid söka den. Men det betyder inte att vi ska sitta och vänta på ett textmeddelande från en ängel innan vi gör något bra. Vår himmelske Fader vill att du blir vän med den där personen. Han vill att vi ska sätta igång och göra något!
Tänk om Nephi, Noa, Abish och Petrus hade väntat! De hade alla svåra saker att göra. Tänk om de hade valt att sätta sig ner med något att dricka och en kaka tills de fick ytterligare instruktioner. Saker och ting skulle ha blivit mycket annorlunda då …
Vänta och se?
”Jag skall vänta med att göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem, så jag gör inget förrän jag vet exakt vilken utväg det är” (obefintlig version av 1 Ne. 3:7).
Strax efter att Lehis familj hade lämnat sitt hem i Jerusalem befallde Herren Lehis söner att gå tillbaka och hämta plåtarna från Laban. Men så vitt vi vet gav han dem inte några tips för hur de skulle göra det. Allt Nephi och hans bröder visste var att Herren hade befallt dem att hämta plåtarna. Känns det någonsin som om du inte har en aning om hur du ska göra det som det är meningen att du ska göra? (Kanske är det en anledning till att Laman och Lemuel klagade!) Det var upp till Nephi att använda sitt huvud och utöva tro och gå och göra. Men tänk om han hade stannat kvar och tagit det lugnt. Tänk om Nephi hade vägrat göra något förrän Gud gav honom en plan! Det var svårt att hämta plåtarna. Han och hans bröder försökte två gånger och misslyckades! Tänk om Nephi bara hade slagit sig ner, lutat sig mot Jerusalems murar och väntat på att Gud skulle tala om för honom vad han skulle göra?
Plåtarna kanske fortfarande hade varit kvar i Labans skattkammare. Vad bra att Nephi inte väntade.
I stället följde han Anden ”utan att på förhand veta vad jag skulle göra. Ändå gick jag framåt” (1 Ne. 4:6–7; kursivering tillagd). Han satt inte och väntade. Han lät inte det han inte visste hindra honom. Han visste att Gud skulle bereda en väg, och han hade rätt. När Nephi satte igång och gjorde något och strävade framåt vägledde och hjälpte Herren honom.
Men varför?
”Och Noa ifrågasatte allt som Herren hade befallt honom” (obefintlig version av 1 Mos. 7:5).
Ibland ger Gud exakta instruktioner. Ta Noa till exempel. När Gud befallde Noa att bygga en ark gav han Noa måtten, förklarade vilka material han skulle använda, och gav honom en passagerarlista. Kanske har du fått sådana detaljerade instruktioner, och vi har alla fått tydligt angivna befallningar, som principerna i häftet Vägledning för de unga. Men tvekar du ändå ibland, fastän du vet exakt vad du ska göra? Frestas du ibland att ifrågasätta Herren i stället för att lyda honom?
Tänk om Noa hade hört Herren och sedan sagt: ”Men varför? Jag förstår det inte.” Tänk om han hade sträckt ut sig på soffan och vägrat flytta på sig förrän han förstod exakt varför Herren tänkte sända en översvämning, och hela tiden undrat om instruktionerna verkligen kom från Gud?
Det hade blivit översvämning, men hade det funnits någon ark? Och tänk på alla människor! Det är verkligen bra att Noa inte lutade sig tillbaka och ifrågasatte allting.
I stället ”gjorde [han] i allt som Herren hade befallt honom” (1 Mos. 7:5). Han ifrågasatte inget. Han handlade i tro. Om frågor ställs med rätt anda kan de vara bra. De kan hjälpa oss växa och leda oss till mer sanning. Men när vi vägrar att göra något tills vi får svaren vi vill ha, kan frågor hålla oss tillbaka. Noa kanske hade frågor, men han lät dem inte hindra honom. Fastän det verkade konstigt byggde han båten på torra land, samlade alla djuren och stängde in sin familj i arken. Och när det började regna var han förmodligen mycket glad för att han hade gjort det. Noa handlade i tro, och Gud välsignade honom och hela hans familj.
Vänta och titta på?
”När hon såg att alla Lamonis tjänare hade fallit till marken … [visste hon] att det var Guds makt. Och i tron … att åsynen av denna syn skulle få [andra] att tro på Guds makt, väntade hon och hoppades att någon annan skulle samla folket” (obefintlig version av Alma 19:17).
Abish var en lamanitisk kvinna. Hon hade varit omvänd till Herren i många år, men eftersom hon bodde bland otroende lamaniter höll hon sin tro hemlig. När Ammon undervisade kung Lamoni om evangeliet, överväldigades kungen och hans hushåll av Herrens kraft. Abish såg det här som ett tillfälle för hennes vänner och grannar att äntligen se och tro på Guds kraft. Det var upp till henne att samla folket så att de kunde se miraklet.
Men tänk om hon inte hade gjort det? Efter att ha fått dölja sin tro i många år var det förmodligen lite skrämmande att springa från hus till hus och berätta för alla. Har du någon gång känt dig manad att säga något men sedan blivit nervös? Det kan vara svårt att berätta om sin tro! Tänk om Abish bara hade väntat och hoppats på att folket skulle komma dit av sig själva? Eller att någon annan skulle säga något?
Men då skulle ingen ha kommit för att se kung Lamoni och hans hushåll ligga på marken som om de var döda, eller deras mirakulösa tillfrisknande. De skulle inte ha varit där och hört kung Lamoni, drottningen och Ammon undervisa om evangeliet.
Vad bra att hon inte bara väntade. I stället ”sprang hon … från hus till hus och kungjorde detta för folket” (Alma 19:17; kursivering tillagd). Hon hade ett vittnesbörd om Herren, och lät inte rädslan hindra henne. Hon väntade inte på att någon annan skulle säga något. När hon fick chansen tvekade hon inte – hon sprang! Abish handlade, och Herren välsignade henne och hon fick se många av sina landsmän bli omvända till evangeliet (se Alma 19).
Lyssna på världen?
”Jesus sade: ’Kom!’ Petrus satte sig ner i båten, han gick inte på vattnet fram till Jesus” (obefintlig version av Matt. 14:29).
Som fiskare visste Petrus mycket om båtar. Petrus visste till exempel att när det stormar på sjön så stannar man i båten. Han visste att om man gick ner i vattnet så skulle man genast sjunka. Kan du föreställa dig vad han måste ha tänkt när han såg Kristus gå på vattnet?
Men tänk om han hade stannat kvar i båten. Alla vet att man inte kan gå på vattnet. Tänk om Petrus hade fokuserat på vad världen ”visste”. Ibland verkar Kristi och hans profeters undervisning motsäga det som världen säger. Och världen är övertygande och lätt att lyssna på. Tänk om Petrus hade sagt till Kristus att det var ovetenskapligt eller ologiskt att gå på vattnet. Tänk om Petrus hade varit för rädd för att kliva ner och gå fram till Kristus.
Han skulle ha gått miste om en otrolig upplevelse tillsammans med Mästaren. Han skulle ha gått miste om en chans att stärka sin tro, och han kanske hade tvivlat i framtiden när han behövde styrka. Det var bra att Petrus inte stannade kvar i båten. Trots vågorna, stormen och hans upplevelser till sjöss ville Petrus kliva ut ur båten och gå till Kristus. Trots allt som världen ”visste”, gick Petrus på vattnet. Också när han började tvivla var Kristus där och fångade upp honom (se Matt. 14:28–31).
Jag? En actionhjälte?
Du sändes hit för att vara actionhjälte i ditt eget äventyrliga liv! Det innebär inte att du hoppar från exploderande byggnader eller kör flyktbilar varje dag. Det betyder att du gör val, handlar och strävar framåt.
Herren lär att vi ”skall verka med iver för en god sak”. Han säger inte exakt vad den goda saken är utan vill i stället att vi ska ”göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet” (L&F 58:27). Det innebär att han litar på att du fattar egna beslut och bestämmer dig för hur du ska åstadkomma rättfärdighet. Ofta kommer hjälpen när vi har utövat tro och tagit de första stegen.
Herren är alltid där och vägleder oss när vi behöver det, men om du vägrar att handla och sträva framåt på egen hand och förväntar dig att Gud säger till dig precis allt som du ska göra, blir du ”en lat och oförståndig tjänare” (se L&F 58:26). Och vem vill vara en lat tjänare när man kan vara actionhjälte?