2016
Jag hittade vägen genom en mörk dimma
Januari 2016


Jag hittade vägen genom en mörk dimma

Juventa Vezzani, Kalifornien, USA

Bild
illustration of a book of scriptures on a table by a window

Illustration Stan Fellow

För några år sedan gick jag igenom en särskilt mörk tid i mitt liv. Jag stod inför många svåra utmaningar och jag kände mig deprimerad och överväldigad av tunga bördor.

I kyrkan en söndag såg jag mig omkring på alla glada familjer som sjöng psalmer och smakade av Guds kärlek. Jag ville känna likadant, men det kändes som om jag var fysiskt sjuk.

Jag hade tidigare känt Anden, men hade en tid haft svårt att göra det. Liksom i Lehis syn om livets träd, kändes det som om jag var helt omgiven av en mörkrets dimma – jag kunde inte ens se trädet (se 1 Nephi 8:2–24).

När sakramentsbönerna började, blundade jag och sträckte mig mot min himmelske Fader och vädjade om en försäkran om hans kärlek. Jag frågade honom varför jag inte kunde smaka av frukten på livets träd.

När jag tänkte på Lehis dröm slogs jag av en insikt. ”Varför har jag inte kommit ihåg det här tidigare?” tänkte jag. Att färdas genom mörka dimmor är en helt normal del av Guds plan. Han låter oss uppleva svårigheter då och då så att vi helt kan lita till honom och hans Son. Nyckeln är att hålla fast vid ledstången av järn. Jag såg fortfarande mig själv i mörkrets dimma, men jag hade hopp.

När den här tanken lämnade mig, kände jag en ljuvlig förvissning från den Helige Anden om att mina prövningar skulle gå över. Anden vittnade om att min himmelske Fader fanns där. Jag torkade tårarna, tacksam över att jag kunnat känna Anden igen.

Jag började fördjupa mig i skrifterna. Jag hade fortfarande många mörka dagar, men jag hade tro på att om jag höll fast vid ledstången – Guds ord (se 1 Nephi 11:25) – skulle jag befrias från mörkrets dimmor. Jag är inte säker på hur lång tid det tog, men en dag kände jag till slut smaken av Guds kärlek igen. Den var som värmande solsken efter en lång vinter.

När jag kämpat från och till med livets svårigheter, har jag kommit ihåg mitt löfte att hålla hårt fast i ledstången genom att studera skrifterna och profeternas ord. Jag vet att när mörkrets dimmor kommer, har jag de redskap som behövs för att se igenom dem och löftet om ett varmt mottagande på andra sidan.