Budskap från första presidentskapet
Lycka för dem vi älskar
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Alla önskar vi lycka för dem vi älskar, och vi önskar så lite smärta för dem som möjligt. När vi läser om lycka – och om smärta – i Mormons bok, berörs våra hjärtan när vi tänker på våra nära och kära. Här är en sann redogörelse för en tid av glädje:
”Och det hände sig att det inte fanns några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan.
Och det fanns ingen avund, ingen missämja, inga oroligheter, inget hor, inga lögner, inga mord eller något slag av lösaktighet. Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand.”
Sedan läste vi:
”Och hur välsignade var de inte! Ty Herren välsignade dem i alla deras förehavanden. Ja, de blev välsignade och fick framgång ända till dess ett hundra och tio år hade förflutit. Och det första släktledet efter Kristus hade gått bort, och det fanns inga stridigheter i hela landet” (4 Nephi 1:15–16, 18).
Kärleksfulla lärjungar till Kristus ber och arbetar för en sådan välsignelse för andra och för sig själva. Av berättelser i Mormons bok och för många av oss av egen erfarenhet, vet vi att lyckans gåva är uppnåelig. Vi vet att vägen till lycka är tydligt markerad. Vi vet också att det inte är lätt att bibehålla lyckan om inte, som fallet var med nephiterna efter Frälsarens besök, ”Guds kärlek” bor i våra hjärtan.
Den kärleken fanns i nephiternas hjärtan eftersom de lydde den lag som gjorde det möjligt. En sammanfattning av den lagen finns i sakramentsbönerna, som inleds med en uppriktig vädjan till vår kärleksrike himmelske Fader. Vi ber med hjärtat fyllt av tro på, och med djup kärlek till, vår personlige Frälsare. Vi lovar ärligt att ta på oss hans namn, att minnas honom och att hålla hans bud. Till sist utövar vi tro på att den Helige Anden, den tredje medlemmen i Gudomen, alltid ska vara hos oss och vittna för våra hjärtan om Fadern och hans älskade Son. (Se L&F 20:77, 79.)
Med den Helige Anden hos oss kan våra hjärtan förändras så att vi önskar och välkomnar vår himmelske Faders och Herren Jesu Kristi kärlek. Sättet att ingjuta kärleken till Gud i våra hjärtan är enkelt, liksom sättet att förlora den kärleken i våra hjärtan. Någon kan till exempel välja att be mer sällan till sin himmelske Fader eller att inte betala ett fullt tionde eller att sluta mätta sig med Guds ord eller vägra se de fattiga och behövande.
Valet att inte hålla Herrens bud kan få Anden att dra sig bort från vårt hjärta. Med den förlusten minskar lyckan.
Den lycka vi önskar för våra kära beror på deras val. Hur mycket vi än älskar ett barn, en undersökare eller våra vänner, kan vi inte tvinga dem att hålla buden så att den Helige Anden kan beröra och förändra deras hjärtan.
Så det bästa vi kan ge är det som leder dem vi älskar till att tänka över sina beslut. Alma gav en inbjudan som du kan vidarebefordra:
”Ödmjuka er inför Herren och åkalla hans heliga namn och vaka och be ständigt så att ni inte blir frestade mer än ni kan uthärda, och därmed leds av den Helige Anden och blir ödmjuka, saktmodiga, undergivna, tåliga, fulla av kärlek och tålmodiga i allt,
har tro på Herren, har hopp om att ni skall få evigt liv och ständigt har Guds kärlek i era hjärtan, så att ni kan upphöjas på den yttersta dagen och komma in i hans vila” (se Alma 13:28–29).
Jag ber att de du älskar ska ta emot en inspirerad inbjudan att välja vägen till varaktig lycka.