Vad vi tror på
Vi tror på att vara ödmjuka
”De högmodiga fruktar människors domar mer än Guds domar. ’Vad ska människor tänka om mig?’ väger tyngre än ’Vad ska Gud tänka om mig?’” – President Ezra Taft Benson
När vi blir medlemmar i Jesu Kristi Kyrka sluter vi förbund att alltid minnas honom, ta på oss hans namn, och hålla hans bud (se L&F 20:77). Vilken synd som helst hindrar oss från att hålla det förbundet, men det finns framför allt en synd som vi måste undvika eftersom den leder till så många andra: högmod.
”De flesta av oss betraktar högmod som själviskhet, uppblåsthet, skrytsamhet, arrogans eller dryghet”, lärde president Ezra Taft Benson (1899–1994). ”Alla dessa är beståndsdelar i synden i fråga, men själva kärnan saknas fortfarande.” Han sa: ”Högmodets grunddrag är fiendskap [hat eller illvilja] – fiendskap mot Gud och vår nästa.”1
Fiendskap mot Gud, ”är … i andan ’ske min vilja, inte din’. … De högmodiga kan inte acceptera Guds myndighet i form av vägledning i livet. … De högmodiga önskar att Gud ska hålla med dem. De är inte intresserade av att förändra sina åsikter, så att de överensstämmer med Guds.”2
Fiendskap mot våra medmänniskor visar sig på många sätt, till exempel ”att man finner fel, skvallrar, förtalar, klagar, lever över sina tillgångar, hyser avund och begärelse, håller inne med tacksamhet och beröm till andras uppbyggelse, samt att man är ovillig att förlåta”.3
Högmod hindrar våra framsteg, skadar våra relationer och begränsar vårt tjänande. President Benson föreslog den här lösningen: ”Botemedlet mot högmod heter ödmjukhet – saktmod, undergivenhet. … Det är ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.”4 Han lärde att ”ödmjukheten besvarar Guds vilja – den fruktar hans domar och ser till våra medmänniskors behov. … Låt oss välja att vara ödmjuka.”5
Följande illustrationer visar hur vi kan välja att vara ödmjuka.
Vi kan visa ödmjukhet genom att:
Ta emot råd och tillrättavisning.
Tjäna osjälviskt.
Verka som missionär.
Släktforska och besöka templet oftare.
Be uppriktigt.
Från Kyrkans presidenters lärdomar: Ezra Taft Benson (2014), s. 237–238.
Illustrationer David Habben