Tjänande i kyrkan
Kraften i hemundervisning
Författaren bor i Arizona, USA.
Hur skulle vi kunna undervisa en familj som inte ens släppte in oss?
Jag hade fått i uppgift att göra hembesök tillsammans med broder Erickson, en äldre medlem i min församling som var en hängiven hemlärare. Han lät mig sköta planeringen, vilket jag inte hade något emot.
Familjen Wright (namnet har ändrats), som var en av våra familjer, var inte aktivt engagerade i kyrkan. När jag ringde hem till dem, sa broder Wright: ”Ring aldrig mer hem till oss.”
Jag berättade för broder Erickson om vad som hänt. När han följande månad bad mig ringa familjen Wright igen, påminde jag honom om att broder Wright inte ville att vi skulle ringa. Broder Erickson insisterade på att jag skulle ringa ändå, så jag gjorde det. När broder Wright svarade, bad jag honom att inte lägga på, och sa till honom att min hemlärarkamrat hade insisterat på att jag skulle ringa. Jag frågade om vi kunde få kontakta honom genom att bara ringa varje månad. Han gick med på det.
Efter det ringde jag familjen Wright varje månad. Varje gång jag ringde sa broder Wright: ”Du har ringt ditt samtal.” Sedan lade han på. Det gjorde mig ingenting, och broder Erickson krävde inte mer än så.
Men efter att några månader gått, föreslog broder Erickson att vi skulle fasta för familjen Wright. Jag höll med, så en söndag bad och fastade vi för att finna ett sätt att nå broder Wright. När jag nästa morgon körde förbi familjen Wright på väg till jobbet, var broder Wright på väg ut ur huset. Jag kunde se en leksakslastbil under ett av bakhjulen på hans bil, så jag stannade till och uppmärksammade honom på det. Han tackade mig.
”Det är förresten jag som är din hemlärare”, sa jag.
Han tackade mig igen och jag körde iväg till jobbet.
Jag ringde broder Erickson och berättade vad som hänt. Han bad mig ringa broder Wright för att boka in ett hemlärarbesök nästa kväll, vilket jag gjorde. Broder Wright var både trevlig och tillmötesgående. Vårt besök hos familjen gick väldigt bra, och vi bokade in ännu ett besök. Jag lämnade deras hem med ett starkare vittnesbörd om fasta och bön och om vikten av att vara hemlärare.
Senare den veckan fick vi veta att broder Wright hade låtit heltidsmissionärerna börja undervisa hans 15-åriga dotter. Hon hade i flera månader bett om att hennes pappas hjärta skulle mjukna och att han skulle låta henne döpa sig. Så småningom började familjen besöka kyrkan, och broder Wright gav till slut sitt samtyckte till dotterns dop. Det var faktiskt han som döpte henne.
Jag är tacksam för att broder Erickson var lyhörd för Anden. Hans insikter under den här upplevelsen hjälpte mig att få ett starkare vittnesbörd om kraften och potentialen i hängiven hemundervisning.