2015
Ett härligt återseende
Augusti 2015


Vårt hem, vår familj

Ett härligt återseende

Författarna bor i Utah och verkade i Ghanamissionen Accra.

Årtionden av separation och smärta fick ett slut när Herren sammanförde en far och hans son i templet.

Det var en vacker morgon i april 2012 när John Ekow-Mensah trädde in i templet i Accra i Ghana. Den gamle brodern, nu över 80 år, hade rest dit tillsammans med en grupp heliga från Nkawkaw, där han bodde ensam. Gruppen planerade att sova över i rum för tempelbesökare i närheten och tillbringa två dagar med att tjäna i templet.

Broder Ekow-Mensah satt i templet och väntade på att delta i förberedande förrättningar när en yngre man satte sig bredvid honom. Den yngre mannen, 54 år gammal, hade planerat att delta i en begåvningssession med sin fru denna morgon, men de kom för sent till den sessionen, så han beslöt sig för att delta i förberedande förrättningar.

”Varifrån kommer du?” frågade broder Ekow-Mensah.

”Sekondi”, svarade mannen.

”Vilken del av Sekondi?” frågade broder Ekow-Mensah.

”Ketan”, svarade den yngre mannen, ”i området där skolorna ligger”. Under det att samtalet fortsatte, kände båda männen vart dessa frågor kunde leda.

Rörd av en tilltagande känsla av igenkänning, såg den yngre mannen på broder Ekow-Mensah. ”Du är min far”, deklarerade han. ”Vad heter du?”

”John Ekow-Mensah.”

”Så heter jag också”, svarade sonen.

Bild
illustration of a father and son meeting in the temple.

Illustration Brian Call; foto med tillstånd av författarna

Efter att ha tjänat i templet satt de två männen länge i celestiala rummet för att åter lära känna varandra och återuppväcka kärleken. Även om broder Ekow-Mensah visade tillbörlig respekt i allt han sa och gjorde verkade han inte riktigt redo att helhjärtat omfamna sin far – förrän han fick veta varför hans far var tvungen att ge sig av och varför han inte kunde kontakta sin familj.

För nästan 50 år sedan hade broder Ekow-Mensah gift sig med en kvinna vars mormor – den äldsta matriarken på den tiden – hade all makt i deras stam. Olyckligtvis hade matriarken motsatt sig Johns giftermål med hennes barnbarn. På grund av hennes påtryckningar separerade paret till slut när deras äldste son, John Jr, bara var fyra eller fem år gammal. John Jr hade känt sin gammelmormor som en stark, hårt arbetande kvinna och inte som den som hade berövat honom allt samröre med sin biologiske far i nästan 50 år.

Uteslutningen från familjen hade skurit av alla band. På grund av bristen på telefoni eller posttjänster hade John Sr inget sätt att hålla kontakt med sin familj. Hans försök att få jobb tog honom många timmar därifrån. Han bodde i Mankessim från cirka 1963 till 1989 där han drev ett litet måleri. Därifrån flyttade han till Ada, där en kvinna vars byggnad han målade berättade för honom om Jesu Kristi evangelium. Broder Ekow-Mensah Sr blev medlem i kyrkan 1991.

Eftersom broder Ekow-Mensah Jr var så liten när hans föräldrars äktenskap upplöstes, visste han inte så mycket om sin bakgrund. Ibland sa hans mamma att han var en kopia av sin pappa, men mer än så visste han inte.

Efter att John vuxit upp och gift sig, ville han och hans fru Deborah hitta en kyrka som de kunde gå med i. John var på universitetet i Accra när han såg ett nummer av Liahona på en hylla. Han började läsa i den och upptäckte att innehållet intresserade honom. John lade märke till utgivaren: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

När John återvände från skolan till sitt hem i Sekondi, var hans fru angelägen om att berätta för honom om en kyrka som en vän talat med henne om. Hon sa att den hette Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. John berättade för henne att han hade läst om den kyrkan i en tidning på universitetet.

John och Deborah fick undervisning om evangeliet och döptes 1999. Tio år senare beseglades de i templet i Accra, och de tre yngsta av deras fem barn beseglades till dem.

Sedan, i templet i april 2012, kom tårarna när far och son kände igen varandra. Deras glädje förstärktes av insikten att de var för sig hade slutit sig till kyrkan och tagit sig till templet denna vackra morgon.

Far och son återförenade i templet efter att ha levt åtskilda i nästan 50 år.