Flora och jag: Likvärdiga makar i Herrens verk
När vi får veta mer om det stödjande, kärleksfulla kompanjonskap som president Ezra Taft Benson åtnjöt med sin hustru Flora, får vi en djupare insikt om hans ledarskap.
Ibland, om vi lyssnar noga, kan en kort fras vara lika mäktig som en predikan. Så var fallet den 11 november 1985. Frasen lydde ”Flora och jag”.
President Ezra Taft Benson (1899–1994) läste dessa ord som en del av ett förberett uttalande till nyhetsreportrar dagen efter att han blev avskild som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. President Spencer W. Kimball (1895–1985) hade dött sex dagar tidigare och lämnat efter sig president Benson som seniorapostel.
President Benson och hans hustru Flora hade varit tillsammans när de tog emot budet om president Kimballs bortgång, och de ”föll genast på knä tillsammans” i bön.1 I det första stycket i uttalandet som skulle publiceras världen över, placerade president Benson återigen sig själv bredvid Flora. Han sade: ”Den här dagen hade jag inte förväntat mig. Min hustru Flora och jag har bett oavbrutet att president Kimballs dagar skulle förlängas på jorden och ännu ett underverk ske för hans del. Nu när Herren har talat ska vi göra vårt bästa för att under hans vägledning föra verket framåt på jorden.”2
Efter 59 års äktenskap kom orden ”Flora och jag” naturligt för president Benson. Och när han sade ”vi ska göra vårt bästa för att under hans vägledning föra verket framåt”, använde han inte ordet vi för att syfta på sig själv och de andra generalauktoriteterna, även om han förvisso skulle vara enad med dem. I dessa ord talade kyrkans profet, siare och uppenbarare om att vara förenad med sin hustru i Herrens verk.
Och varför skulle han inte det? Han och Flora hade varit förenade i Herrens verk i nästan sex årtionden. Även om många aspekter av deras liv hade förändrats genom åren, hade deras kompanjonskap varit en ständig källa till styrka för dem båda.
I år innebär studiekursen för Hjälpföreningens systrar och melkisedekska prästadömsbärare möjligheten att ta emot lärdomar av president Ezra Taft Benson. När du studerar hans lärdomar kanske du vill få veta mer om hans personlighet. Den här artikeln ger oss några glimtar ur hans liv och verksamhet, ur hans hustru Flora Amussen Bensons perspektiv. Alla kapitel och sidnummer i artikeln hänvisar till Kyrkans presidenters lärdomar: Ezra Taft Benson.
”Jag skulle vilja gifta mig med en bonde”
På hösten 1920 reste 21-årige Ezra Taft Benson från familjens gård i Whitney i Idaho i USA, till Logan i Utah, där han började studera på Utah Agricultural College (numera Utah State University). En dag när han var tillsammans med några vänner på universitetsområdet, fångade en ung kvinna hans uppmärksamhet. Han berättade senare:
”Vi var i närheten av mejerierna då en ung kvinna – mycket tilldragande och vacker – körde förbi med sin lilla bil på väg till mejeriet för att köpa litet mjölk. När pojkarna vinkade åt henne vinkade hon tillbaka. Jag frågade: ’Vem är den där flickan?’ De svarade: ’Det är Flora Amussen.’
Jag sade till dem: ’Vet ni vad, jag fick just en känsla av att jag kommer att gifta mig med henne.’”
Ezras vänner gjorde sig lustiga över hans uttalande. De sade: ”Hon är för populär för en bondpojke.” Hans svar? ”Det gör det hela intressantare.”3
Ezras vänner kunde inte haft mer fel i sin bedömning av Flora Amussen. Sedan tonåren hade hon sett något speciellt i män som arbetade med jorden. En dag när hennes mor, Barbara, sade till henne ”att hon inte kunde uppnå den högsta härlighetsgraden utan celestialt äktenskap, sade Flora, kanske naivt men med en viss insikt, ’Då vill jag gifta mig med en man som är materiellt fattig men andligt rik, så att vi kan få det vi får tillsammans.’ Efter en paus tillade hon: ’Jag vill gifta mig med en bonde.’”4
Flora och Ezra träffades senare under 1920 och deras vänskap övergick snart i uppvaktning. I Ezra Taft Benson fann Flora en ung man som hade börjat samla på sig de andliga rikedomar hon värderade så högt. Och som hon måste ha förväntat sig, hade hans andliga styrka rötter som gick djupt ned i myllan på hans familjegård.
Se sidorna 2–5 i Kyrkans presidenters lärdomar: Ezra Taft Benson för att läsa om hur livet på gården formade Ezra Taft Bensons karaktär.
Att arbeta tillsammans på att sätta Gud främst
Just som Flora och Ezra började komma närmare varandra, fick de veta att de skulle vara åtskilda i två år. Ezra kallades att verka i den Brittiska missionen. Han och Flora gladde sig åt hans möjlighet att tjäna, och de ”talade om sitt förhållande. De ville att deras vänskap skulle fortsätta, men de insåg också att Ezra behövde vara en hängiven missionär. ’Innan jag åkte, hade Flora och jag beslutat oss för att bara skriva [brev] en gång i månaden’, sade han. ’Vi bestämde oss också för att våra brev skulle handla om uppmuntran, tillit och nyheter. Och så blev det.’”5
Med den inställningen till missionskallelsen visade de exempel på en sanning som Ezra skulle komma att undervisa de heliga om många år senare: ”När vi sätter Gud främst kommer allt annat att falla på plats eller försvinna ur vårt liv. Vår kärlek till Herren avgör vad som gör anspråk på vår tillgivenhet, hur vi använder vår tid, vilka intressen vi ägnar oss åt och hur vi prioriterar.”6
När Ezra närmade sig slutet av sin mission såg han och Flora fram emot att träffa varandra. Men Flora ”såg inte bara fram emot den förestående möjligheten att få umgås med honom. Hon såg verkligen framåt – mot hans framtid och hans potential. Hon var nöjd med Ezras uppenbara önskan att slå sig ner på familjens gård i Whitney i Idaho. Hon kände dock att han behövde avsluta sin utbildning först.”7 I sina ansträngningar att hjälpa honom med detta, satte hon liksom han Gud främst. Mindre än ett år efter att han återvänt från sin mission, överraskade hon honom genom att berätta att hon själv skulle gå ut som missionär. Se sidorna 10–11 för att få veta mer om hennes beslut.
Se sidorna 9–10 och 103–104 i lektionsboken för att läsa skildringar om Ezra Taft Bensons tjänande som heltidsmissionär. Se sidorna 17–21, 54–55, 69–70, 264 och 268 för att läsa om hans tjänande i efterkrigstidens Europa under sitt apostlaskap.
En oslipad diamant
Flora och Ezra beseglades i templet i Salt Lake City den 10 september 1926. Trots Ezras inneboende godhet och hans framgång i skolan, ”[fortsatte] en del människor att ifrågasätta Floras omdöme. De förstod inte hur någon som var så bildad, förmögen och populär kunde nöja sig med en bondpojke. Men hon fortsatte säga att hon ’alltid hade velat gifta sig med en bonde’. Ezra var ’praktisk, förnuftig och pålitlig’, sade hon. Och, sade hon, ’han var älskvärd mot sina föräldrar, och jag visste att om han respekterade dem så skulle han respektera mig’. Hon insåg att han var en ’oslipad diamant’ och hon sade: ’Jag ska göra allt jag förmår för att hjälpa honom att bli känd för sin godhet, inte bara i det här lilla samhället, utan i hela världen.’”8
Med denna vision för sin makes potential, begav sig Flora glatt varthelst de behövde bege sig för att ta hand om sina barn och tjäna kyrkan, sitt samhälle och sitt land. Detta krävde ibland av henne att hon levde ett enklare liv än vad hon var van vid, men hon antog utmaningen.
Till exempel var ”den enda festligheten efter vigseln … en frukost för släkt och vänner. Efter frukosten gav sig det nya paret omedelbart av i sin T-Ford pickup till Ames i Iowa” där Ezra skulle arbeta på ett magisterprogram i jordbruksekonomi. ”Längs vägen tillbringade de åtta nätter i ett läckande tält. När de kom fram till Ames, hyrde de en lägenhet ett kvarter från collegeområdet. Lägenheten var liten, och Bensons delade utrymmet med en stor kackerlacksfamilj, men Ezra sade att ’den snart såg ut som den mysigaste lilla stuga man kan föreställa sig.’”9
Allteftersom Ezra blev mer ”diamant” och mindre ”oslipad”, blev han alltmer involverad i tjänande utanför hemmet. Detta ledde till en förfinande process även för Flora. När han var bortrest kämpade hon ibland med ensamhet och modfälldhet. Men hon älskade att vara hustru och mor, och hon uttryckte tacksamhet för sin makes godhet och för hans hängivenhet mot familjen. Se sidorna 12–15 för att få veta mer om Floras och Ezras tidiga äktenskap och föräldraskap.
Två livsomvälvande telefonsamtal
Den 27 juni 1943 fick Flora ett telefonsamtal från sin man. Han var i Salt Lake City i Utah och förberedde sig för att återvända från en affärsresa med deras son Reid. Hon var i deras hem nära Washington, D.C., ungefär 320 mil därifrån. Efter en sömnlös natt full av böner och tårar ringde han henne för att låta henne veta att han föregående dag hade kallats att tjäna som medlem i de tolv apostlarnas kvorum.
Nyheten förvånade inte Flora. Hon ”hade haft en stark känsla av att någonting stort skulle hända under [hennes makes] resa”.10 Hon uttryckte förtroende för Ezra, och hennes ord hade en lugnande inverkan på honom. Han berättade senare: ”Jag fick ny tillförsikt när jag talade med henne. Hon har alltid haft större tilltro till mig än jag själv haft.”11
Även om Flora hade förtroende för sin man, visste hon att han inte kunde uppfylla sin kallelse ensam – han behövde stöd från sin familj och styrka från himlen. Under en generalkonferens var ett viskat budskap ett bevis på Floras kärlek för sin make och hennes insikt om hur beroende han var av Herren (se sidorna 48–49).
Flora tog emot ännu ett livsomvälvande telefonsamtal från sin man den 24 november 1952. Den här gången var han på besök i området Washington, D.C. och hon befann sig i deras hem i Salt Lake City. Dwight D. Eisenhower, som snart skulle påbörja sin tjänstgöring som Förenta staternas president, hade just bett äldste Benson att verka som hans jordbruksminister, en hög ställning som skulle kräva en hel del uppoffringar och hängivenhet. Äldste Benson tackade ja till positionen efter att ha fått rådet av kyrkans president, David O. McKay (1873–1970), att göra det.
När äldste Benson berättade för Flora att Eisenhower som valts till president hade erbjudit honom en position och att han hade tackat ja, svarade hon: ”Det visste jag att han skulle. Och jag visste att du skulle tacka ja.” Hon insåg att det skulle bli svårt för familjen men tillade, ”det verkar vara Guds vilja”.12
Äldste Benson verkade som jordbruksminister i åtta år. Under den tiden utstod familjen perioder av separation, och äldste Benson var tvungen att handskas med den kritik och det smicker som offentlig verksamhet ofta medför. Bensons fick stora möjligheter. Till exempel tog äldste Benson en gång med sig Flora och deras döttrar Beverly och Bonnie på en fyra veckor lång resa under vilken han arbetade på att upprätta handelsförbindelser med 12 olika länder (se sidorna 181–182). En inbjudan från en nyhetsreporter ledde till en unik missionsupplevelse för familjen (se sidan 24).
Äldste Ezra Taft Benson verkade som Förenta staternas jordbruksminister i åtta år samtidigt som han även verkade som apostel. Se sidorna 21–25 och 47–48 för att läsa om hur han uppfyllde dessa ansvar.
Jämlika redskap i Herrens händer
Som alla kyrkans presidenter hade Ezra Taft Benson förutordinerats till sin kallelse. Men ensam kunde han inte ha uppfyllt den förutordinationen eller verkat med sådan styrka. Helt säkert hade ingen annan lika stort inflytande på honom som Flora hade. I kyrkan och i deras familj arbetade de sida vid sida som mäktiga redskap i Herrens händer.
Precis som president och syster Benson knäböjde tillsammans när de fick veta att han skulle presidera över kyrkan, arbetade de tillsammans på att ”föra verket framåt på jorden”.13 Som hon hade hoppats när hon var tonåring, fick de det de ville ha – tillsammans.14
Från talarstolen förmanade president Benson sista dagars heliga att översvämma jorden och sina liv med Mormons bok (se kapitlen 9–10). Hemma läste Flora Mormons bok för honom varje dag, och sedan talade de om det de läst.15 Från talarstolen förmanade president Benson de heliga att regelbundet tjäna och tillbe i templet (se kapitel 13). Privat besökte Flora och Ezra Benson templet varje fredag morgon om de hade möjlighet.16 Från talarstolen varnade president Benson för högmodets synd och ”världens applåder”.17 Men även om Flora hade lyckats med att hjälpa hela världen lära känna honom,18 nöjde de sig, tillsammans, med ”himlens applåder”.19
President Ezra Taft Benson höll hundratals tal som apostel och president för kyrkan. Det är svårt att föreställa sig något av dessa tal utan inflytandet från denna predikan på tre ord som han gav den 11 november 1985: ”Flora och jag.”