Tjänande i kyrkan
En potatis till läraren
Författaren bor i Utah, USA.
Jag lärde mig att jag inte måste tjäna på ett storslaget sätt varje gång. En enkel handling som visar kärlek betyder lika mycket.
Foto Feng Yu/iStock/Thinkstock
Jag har varit lärare i grundskolan i över 25 år och har fått alla möjliga intressanta saker från mina unga elever. Tokiga lappar, ritade bilder och fantasirikt pyssel är vanliga gåvor. Men förra året fick jag för första gången en potatis.
”En potatis till läraren”, sade unga Emma stolt när hon kom fram till katedern, ”för jag hade inget äpple”. Det var en mellanstor potatis, renskrubbad och så vacker som en potatis kan vara. Jag tackade henne och lade den på katedern. Jag såg hur Emmas stora blå ögon lyste av stolthet varje gång hon tittade på den under dagen.
När jag satt och arbetade vid katedern när skolan var slut kunde jag inte låta bli att le mot potatisen. Barn ser saker ur ett sådant enkelt perspektiv och med den anspråkslösa potatisen lärde Emma mig något viktigt. Jag lät den ligga kvar på katedern i en vecka som en påminnelse.
Jag hade en önskan som besökslärare och syster i församlingen att tjäna andra, men jag väntade alltid tills jag hade ett ”äpple” innan jag tog mig tid att hjälpa. Om jag var upptagen och inte hade tid att göra extra mat eller om jag ville ge bort en vacker blomma men inte hann gå till blomsteraffären, så ignorerade jag Andens stilla, tysta röst om att någon behövde min hjälp.
”Jag hittar på något till helgen, när jag har mer tid”, brukade jag rationalisera för mig själv. ”Ingen behöver mig i dag.”
Men tänk om någon verkligen behövde mig? Vad hade hänt om jag inte hade ignorerat maningen att besöka en äldre granne eller den unga änkan som just förlorat sin man? Kunde jag ha hjälpt eller tjänat dem, med det som jag hade att erbjuda just då – en ”potatis”?
Emma lärde mig något viktigt som jag verkligen försöker anamma. Om jag inte har ett äpple så ger jag bort en potatis istället, och jag gör det på en gång. Jag väntar inte tills jag kan laga extra mat eller min specialpaj. Jag köper ett paket med kakor istället. Jag hinner inte ofta gå till floristen, men jag kan titta in för ett kort besök utan blomman. Ett hemmagjort kort skulle vara perfekt, men det är ett snabbt telefonsamtal också. Jag måste inte tjäna på ett storslaget sätt varje gång. En enkel handling som visar kärlek betyder lika mycket.
Jag tog hem potatisen till slut, men jag kommer nog aldrig att äta den. Den påminner mig ständigt om att tjäna när jag känner mig manad till det. Jag ger det jag har nu istället för att vänta till senare. En potatis till läraren blev den bästa gåvan jag kunde ha fått.