Ta dig tid att prata och lyssna

Rosemary M. Wixom

Primärföreningens generalpresident

Från en satellitutsändning av en stavskonferens i Salt Lake City som hölls den 24 oktober 2010.

Vår medvetna ansträngning att kommunicera bättre i dag välsignar vår familj i evigheten.

Bild

Rosemary M. Wixom

I en fullkomlig värld skulle alla barn komma hem från skolan och välkomnas av en tallrik nybakta kakor, ett stort glas mjölk och en mamma som är redo att ta sig tid att prata om och lyssna på hur barnets dag har varit. Vi lever inte i en fullkomlig värld, så du kan hoppa över det där med kakor och mjölk om du vill, men hoppa inte över delen ”att ta dig tid att prata och lyssna”.

President James E. Faust (1920–2007), andre rådgivare i första presidentskapet, beklagade för tjugonio år sedan att familjerna har så lite tid tillsammans. Tänk på det — för 29 år sedan — sade han följande i generalkonferensen: ”Ett av de stora problemen i familjerna i dag är att vi tillbringar mindre och mindre tid tillsammans … Tiden tillsammans är dyrbar — det är tid som behövs till uppmuntran och till att visa hur man utför saker och ting.”¹

När vi tillbringar tid tillsammans och pratar med våra barn, lär vi känna dem och de lär känna oss. Våra prioriteringar, vårt hjärtas verkliga känslor, blir en del av våra samtal med varje barn.

Vilket är det främsta budskapet från ditt hjärta som du skulle ge ditt barn?

Profeten Mose lär oss i Femte Moseboken:

”Du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.

Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat.

Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp” (5 Mos. 6:5–7; kursivering tillagd).

Och jag vill tillägga ännu en: ”Och när ni äter tillsammans vid middagsbordet.”

Om vi vill att vår familj ska vara tillsammans för evigt så påbörjar vi processen i dag. Tiden vi använder till att prata med våra barn är en investering i vår eviga familj medan vi vandrar tillsammans på vägen mot evigt liv.

En mor från Illinois i USA berättar hur hon tog sig tid till att prata med sina barn:

”När våra barn var små hade jag för vana att titta på några olika teveprogram … Tyvärr inföll programmen samtidigt som barnen skulle gå och lägga sig …

Det kom till en punkt när jag insåg att jag hade satt programmen överst på min lista och barnen längre ner. Ett tag försökte jag läsa godnattsagor med teven på, men innerst inne visste jag att det inte var det bästa sättet. När jag funderade över hur många dagar och veckor jag hade gått miste om på grund av den dåliga vanan fick jag dåligt samvete och bestämde mig för att göra en förändring. Det tog ett tag att övertala mig själv att jag faktiskt kunde stänga av teven.

När jag hade låtit teven vara av i två veckor kände jag hur bördan på något sätt lyftes från mig. Jag insåg att det kändes bättre. Jag kände mig renare och jag insåg att jag hade gjort rätt val.”²

En utmärkt tid för att prata är vid sängdags.

Helaman sade om de unga krigarna: ”De upprepade sina mödrars ord för mig och sade: Vi tvivlar inte på att våra mödrar visste det” (Alma 56:48).

Det var deras ”mödrars ord” som hade undervisat dem. När dessa mödrar pratade med sina barn, undervisade de om Guds ord.

Bevara den personliga kommunikationen

Mycket gott kommer av att prata, och motståndaren är medveten om kraften i det talade ordet. Han skulle tycka om att ta bort anden som finns i vårt hem när vi pratar, lyssnar, uppmuntrar varandra och gör saker tillsammans.

Satan ansträngde sig förgäves för att hindra återställelsen av Jesu Kristi evangelium i den här tidsutdelningen när han försökte avbryta samtalet mellan Joseph Smith och Gud Fadern och hans Son, Jesus Kristus.

Med Josephs ord: ”Jag [greps] omedelbart … av en makt som helt och hållet överväldigade mig och hade ett så häpnadsväckande inflytande över mig att min tunga bands, så att jag inte kunde tala” (Joseph Smith — Historien 1:15).

Motståndaren skulle gärna binda våra tungor — allt för att hindra oss från att verbalt uttrycka vårt hjärtas känslor ansikte mot ansikte. Han gläds åt avstånd och distraktioner. Han gläds åt oljud. Han gläds åt opersonlig kommunikation — allt som hindrar oss från att känna värmen i någons röst och uppleva de personliga känslor som kommer när vi kommunicerar öga mot öga.

Lyssna till barnens hjärta

Att lyssna är lika viktigt som att prata. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Om vi lyssnar med kärlek, behöver vi inte undra över vad vi ska säga. Det ges till oss — genom Anden.”³

När vi lyssnar ser vi in i hjärtat hos människorna runtomkring oss. Vår himmelske Fader har en plan för vart och ett av sina barn. Tänk om vi kunde få en glimt av den personliga planen för vart och ett av våra barn. Tänk om vi kunde få veta hur vi ska främja deras andliga gåvor. Tänk om vi kunde få veta hur vi ska motivera ett barn att nå sin potential. Tänk om vi kunde veta hur vi ska hjälpa varje barn i övergången från att ha en barnslig tro till att ha ett vittnesbörd.

Hur kan vi få veta det?

Vi kan börja få veta det genom att lyssna.

En sista dagars helig far sade: ”Jag gör mycket mera gott när jag lyssnar på mina barn än när jag pratar med dem … Jag har efter hand lärt mig att mina barn inte vill ha mina färdigsydda, beprövade och kloka svar … För dem är det viktigare att kunna ställa sina frågor och prata om sina problem än att få mina svar. När de har pratat klart, och om jag har lyssnat tillräckligt länge och väl, behöver de oftast inte mitt svar. De har redan upptäckt svaret.”⁴

Det tar tid att fokusera på det som betyder mest. Att prata, lyssna och uppmuntra är inget som händer snabbt. Man får inte ha bråttom med det eller bestämma en tid för det — det blir bäst när det sker spontant. Det händer när vi gör saker tillsammans: när vi arbetar tillsammans, skapar tillsammans och leker tillsammans. Det händer när vi stänger av media, lägger bort världsliga distraktioner och fokuserar på varandra.

Det är inte lätt. När vi stannar och stänger av allting måste vi vara redo för det som händer sedan. Först kanske tystnaden känns kvävande. En obehaglig känsla av förlust kan uppstå. Var tålmodig. Vänta bara några sekunder och njut sedan. Ge full uppmärksamhet åt dem som är omkring dig genom att ställa en fråga om dem och sedan börja lyssna. Föräldrar, prata om ett intresse som ditt barn har. Skratta åt sådant som har hänt — och dröm om framtiden. Ett lustigt samtal kan utvecklas till en meningsfull diskussion.

Prioritera vårt eviga syfte

Förra våren när jag besökte en klass med unga kvinnor, bad läraren klassen att skriva ner våra tio främsta prioriteringar. Jag började snabbt skriva. Jag måste erkänna att min första tanke började med: ”Nummer 1: Rensa i lådan med pennor i köket.” När vi var klara med listorna bad ledaren för de unga kvinnorna oss att läsa vad vi hade skrivit. Abby, som just hade fyllt 12, satt bredvid mig. Det här var Abbys lista:

Gå på college.
Bli inredningsdesigner.
Gå på mission till Indien.
Gifta mig i templet med en återvänd missionär.
Få fem barn och ett hem.
Skicka ut mina barn på mission och till college.
Bli en farmor eller mormor som bakar kakor.
Skämma bort barnbarnen.
Lära mig mer om evangeliet och njuta av livet.
Återvända och bo hos min Fader i himlen.

Jag säger: ”Tack, Abby. Du har lärt mig att man ska ha en vision av planen som vår himmelske Fader har för oss. När man vet att man går längs den vägen, oavsett vilka omvägar som kan dyka upp, så klarar man sig. Om man är fokuserad på att nå det slutliga målet — att bli upphöjd och återvända till vår himmelske Fader — då kommer man dit.”

Varifrån har Abby fått denna känsla för sitt eviga syfte? Det börjar hemma. Det börjar i familjen. Jag frågade henne: ”Vad gör ni i din familj för att skapa sådana prioriteringar?”

Detta var hennes svar: ”Förutom att vi läser skrifterna så studerar vi Predika mitt evangelium.” Sedan tillade hon: ”Vi pratar mycket — på hemaftnarna, när vi äter middag och i bilen när vi åker någonstans.”

Nephi skrev: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus.” Varför? ”Så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder” (2 Nephi 25:26).

Genom att prata, lyssna och uppmuntra varandra, och göra saker tillsammans som familj, kommer vi närmare vår Frälsare, som älskar oss. Vår medvetna ansträngning att kommunicera bättre i dag — just i dag — välsignar vår familj i evigheten. Jag vittnar om att när vi talar om Kristus, gläds vi också i Kristus och åt försoningens gåva. Våra barn lär sig ”till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”.