Hur jag vet
Svaret i vers åtta
Joseph Smith hittade sitt svar i Jakobs brev 1:5. Jag hittade mitt några verser senare.
Klockan var elva på kvällen och jag satt i mitt sovrum efter att ha varit ute med några vänner från high school. Jag visste att jag inte hade fattat de bästa besluten den kvällen. ”Men”, intalade jag mig, ”jag har inte fattat de sämsta besluten heller.”
Jag tog frustrerad fram en läxuppgift. Jag var så trött att jag bara ville få det gjort och gå och lägga mig. ”Jag måste läsa skrifterna också. Men jag hoppar över dem ikväll”, tänkte jag.
Jag började tänka på allt som jag förväntades göra. Läsa skrifterna, vara med på morgonseminariet, gå till kyrkan och veckoträffarna, få bra betyg, vara engagerad i aktiviteter i skolan, ha ett deltidsjobb … Listan var lång.
Jag kände så stort tryck från alla håll i mitt liv, särskilt eftersom jag var den enda kvinnliga sista dagars heliga i min high school. Jag påminde mig själv om och om igen att jag kanske var den enda kvinnliga sista dagars heliga som mina kamrater någonsin träffade, så jag behövde vara ett gott exempel. Men jag insåg att jag hade börjat glida bort.
”Jag önskar jag kunde vara lika bekymmerslös som mina vänner”, tänkte jag. Jag önskade också att det inte skulle kännas så hemskt när jag var på en fest och kom med en svordom, men sanningen var den att det gjorde det. Jag mådde riktigt dåligt när jag gjorde val som jag visste inte var rätt. Men av någon anledning fortsatte jag med det.
Det var nästan midnatt när jag var klar med läxan. Om fem timmar skulle väckarklockan ringa. Jag skulle vakna, släpa mig till seminariet och försöka ta mig igenom ännu en dag på high school.
Sedan insåg jag plötsligt något. Jag behövde inte följa alla regler. Jag kunde sluta gå till kyrkan, seminariet och veckoträffarna om jag ville. Bara för att min familj gick dit så betydde inte det att jag var tvungen att göra det.
Det var verkligen en befriande tanke. Jag kröp ner i sängen och hade nästan somnat när jag fick en stark känsla av att jag skulle läsa skrifterna. ”Nej”, tänkte jag. ”Jag är klar med det nu.”
Jag kände det igen. Den här gången tänkte jag: ”Kanske bara en sista gång.”
I seminariet det året hade vi studerat Nya testamentet. Jag slog upp sidan där min markeringspenna låg i Jakobs brev kapitel 1. Det var det här kapitlet Joseph Smith hade läst som inspirerade honom att gå till den heliga lunden och utgjuta sitt hjärta till sin himmelske Fader. ”Vilket sammanträffande”, tänkte jag. Jag började läsa.
Jag kände igen vers 5: ”Om någon av er brister i visdom …” Men det var vers 8 som verkligen öppnade mina ögon den kvällen. Den lyder: ”[En] splittrad [människa] … är … ostadig på alla sina vägar.” Jag stelnade till. Sedan läste jag det på nytt.
Jag var splittrad. Jag gjorde anspråk på att vara en sista dagars helig men mina handlingar började visa något annat. Och om jag fortsatte, oavsett vilken stig jag valde, skulle jag bli ostadig och osäker och därför mycket olycklig.
Jag behövde få veta om evangeliet var sant. Jag behövde veta om det var värt besväret att gå upp klockan fem varje morgon och studera evangeliet. Jag behövde få veta att jag försökte leva efter bästa förmåga, trots att jag blev retad ibland, för det var verkligen det som skulle ge mig störst lycka och glädje.
Klockan var nästan ett på natten vid det laget, men jag knäböjde bredvid sängen och utgöt mitt hjärta till min Fader i himlen. Jag bad honom hjälpa mig att veta vad som var rätt, att veta vilken stig jag skulle ta, att leda mig vid handen och ta bort den förvirring jag kände.
Enkelt, tydligt och fridfullt kom tanken: ”Du vet redan.” Och det gjorde jag.
Jag ställde mig upp, släckte lampan och gick och lade mig. Fyra timmar senare ringde väckarklockan. Jag stängde sömnigt av den. En minut senare var jag uppe och gjorde mig klar för ännu en dag, med morgonseminarium.
Det har gått många år sedan den underbara midnattsupplevelsen. Mitt vittnesbörd växer fortfarande. Ibland är det starkare än andra gånger. Skillnaden är att jag vet, och jag har inte tittat tillbaka en enda gång.
Illustration Taia Morley