Vårt ärade pionjärarv
Vi kan alla lära oss mycket av våra första pionjärförfäder vars svårigheter och hjärtesorger bemöttes med beslutsamt mod och orubblig tro på en levande Gud.
Pionjärernas lidande
”Den första vandringen år 1847, organiserad och ledd av Brigham Young, beskrivs av historikerna som en av de största bedrifterna i Förenta staternas historia. Hundratals mormonpionjärer led och dog av sjukdomar, strapatser eller svält. Somliga som inte hade vagnar eller oxar gick till fots de 200 milen över prärien och bergen med handkärror som de sköt framför sig eller drog efter sig.”1
Inspirerande tro
”Vi kan alla lära oss mycket av våra första pionjärförfäder vars svårigheter och hjärtesorger möttes med resolut mod och en orubblig tro på den levande Guden … Ungdomar och barn fanns bland de tusentals som drog och sköt handkärror eller vandrade på pionjärleden, precis som de finns bland de heliga i vår tid som är pionjärer i sina egna områden över hela världen. Jag tror att det inte finns en medlem i denna kyrka idag som inte har rörts av berättelserna om de första pionjärerna. De som gjorde så mycket för allas bästa hade säkert som mål att inspirera till tro. De uppfyllde målet på ett magnifikt sätt.”2
De mötte svårigheter
”På de slitna sidorna i en gammal pionjärdagbok kan vi läsa: ’Vi knäböjde i ödmjuk bön till den Allsmäktige Guden med hjärtat fullt av tacksamhet till honom och invigde detta land till honom som en tillflyktsort för hans folk.’
De primitivt byggda bostäderna beskrevs i följande termer av en som var där som liten pojke: ’Det fanns inget fönster av något slag i vårt hus. Det fanns heller ingen dörr. Min mor hängde upp ett gammalt täcke som fick tjänstgöra som dörr den första vintern. Detta enda rum på ca 3,5 gånger 5 meter var vårt sovrum, sällskapsrum, vardagsrum och kök. Hur i hela världen vi kom överens vet jag inte. Jag minns att min kära gamla mor sade att ingen drottning som trätt in i sitt palats någonsin varit lyckligare eller stoltare över Herrens beskydd och välsignelser än hon, när hon första gången gick in i den färdiga jordkulan.’
Sådana var prövningarna, svårigheterna, motgångarna och hjärtesorgerna fordom. De bemöttes med resolut mod och osviklig tro på en levande Gud.”3
Pionjärer idag
”Vi hedrar dem som utstod otroliga vedermödor. Vi lovprisar deras namn och tänker på deras offer.
Hur är det i vår tid? Får vi några pionjärupplevelser? Kommer framtida generationer att med tacksamhet tänka på våra ansträngningar, våra föredömen? Ni [ungdomar] kan förvisso vara pionjärer i mod, i tro, i kristuslik kärlek, i beslutsamhet.
Ni kan stärka varandra. Ni har förmågan att uppmärksamma de ouppmärksammade. När ni har ögon som ser, öron som hör och hjärtan som förstår och känner, kan ni sträcka ut en hjälpande hand och rädda andra i er ålder.”4
Pionjärernas pionjär
”Då vi vänder historiens blad i skrifterna från början till slutet, lär vi oss om pionjärernas pionjär — Jesus Kristus. Hans födelse var förutsagd av forntida profeter. Hans inträde på livets scen kungjordes av en ängel. Hans liv och hans gärning har förändrat världen …
En mening ur Apostlagärningarna sammanfattar det hela: Jesus ’gick omkring och gjorde gott … ty Gud var med honom’ (Apg 10:38) …
Hans mission, hans verksamhet bland människorna, hans undervisning om sanningen, hans barmhärtighetsgärningar, hans osvikliga kärlek till oss framkallar tacksamhet och värmer våra hjärtan. Jesus Kristus, världens Frälsare — Guds Son — var och är den främste pionjären, för han har gått före och visat alla andra den väg de bör följa. Må vi alltid följa honom.”5
Uppifrån: fotoillustrationer Matthew Reier, John Luke, och med tillstånd av Willow Creeks stav i Sandy, Utah; Täckta vagnar, av Minverva Teichert, med tillstånd av Church History Museum