Med små medel
Jag trodde att allting var bra. Jag hade verkat som missionär, tagit examen från college, fått ett heltidsjobb och äntligen flyttat in i egen lägenhet. Jag gick till kyrkan varje söndag och ibland till aktiviteter. Jag hade många vänner, ensamstående och gifta, och fick plötsligt tid till att läsa, min favoritsyssla som barn. Men trots allt detta kände jag mig vilsekommen.
I Alma kapitel 37 kan vi läsa om Almas råd till sin son Helaman. I verserna 41–42 talar Alma om Lehis familj och Liahona. Han säger att Liahonan inte skulle fungera om de var försumliga och glömde att utöva sin tro och flit och att de inte skulle göra några framsteg på sin resa. Därför skulle de bli kvar i vildmarken eller färdas på fel väg. När jag läste de här verserna insåg jag att jag inte gjorde några framsteg. Jag utövade inte min tro och var inte på något sätt flitig. Jag hade slutat arbeta mot ett mål. Jag väntade bara på att något skulle hända.
Jag kan inte peka på något särskilt tillfälle när jag gjorde en lista och skrev ner allt jag behövde ändra på. Förändringarna kom i stället bit för bit. Först började jag gå upp tidigt och ge mig ut och springa eller motionera på annat sätt. Sedan började jag titta på utbildningsprogram som kunde hjälpa mig att avancera i mitt jobb eller hitta ett annat. Jag hittade ett program och förberedde mig sedan för att göra de nödvändiga proven som krävdes innan man kunde söka till programmet. Skriftstudier och bön blev viktigare för mig och jag försökte varje dag ta mig tid till att mätta mig med Kristi ord och söka Anden. Jag ansträngde mig för att vara mer engagerad i församlingen — fastän det innebar att jag fick ge upp en del av min personliga tid.
Sedan jag började göra de här små förändringarna har jag känt mig gladare. Jag känner att jag utvecklas och min himmelske Fader ger mig nya utmaningar. Jag kan möta utmaningarna med hopp istället för med rädsla eller missmod. Jag har lärt mig att när vi slutar arbeta eller utöva vår tro och röra oss i en viss riktning så kan vår himmelske Fader inte hjälpa oss utvecklas och vi når inte vårt slutmål. Jag är så tacksam för de små ändringarna i mitt liv som har hjälpt mig att se en väg framför mig.