Tillbedjan genom vördnad
Vördnad innebär mycket mer än frånvaron av oljud. Innerlig vördnad innebär att man lyssnar, tänker på det som hör Gud till och känner respekt, kärlek och högaktning gentemot vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus.
Rådet från president David O McKay (1973–1970) sätter ämnet vördnad i rätt perspektiv: ”Vördnad är djup respekt blandad med kärlek.”1 Det här perspektivet blir ännu tydligare av orden till en sång från Barnens sångbok:
Vördnad är mer än att sitta helt stilla
och visa ett vördnadsfullt sätt.
Ja, vördnad är känslan jag har för min Fader,
för vördnad och kärlek är ett.2
De vanligaste orden i skrifterna som har att göra med vördnad är respekt och kärlek. Med hjälp av de här normerna kan vi se att vördnad återspeglar något som händer i hjärtat och inte bara en tyst mun.
Vördnad är en väsentlig del av tillbedjan. Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
”Tillbedjan innefattar ofta handlingar, men sann tillbedjan inbegriper alltid en speciell inställning.
En vördnadsfull inställning framkallar djupa känslor av lojalitet, beundran och respekt. Tillbedjan sammanför kärlek och vördnad till ett tillstånd av hängivenhet som för vår ande närmare Gud.”3
Och vårt främsta syfte med att gå till en plats för tillbedjan är ju att komma närmare Gud.
När vi studerar Jesu Kristi liv och lärdomar och lär oss uppskatta den anmärkningsvärda inverkan — både tillfällig och evig — som hans försoning har i vårt liv, är det naturligt att vi får uppleva känslor av respekt, kärlek och högaktning. Lydnad mot evangeliet och kristuslikt tjänande följer sedan som lämpliga uttryck för de här känslorna. Men utan vördnad är uttrycken för respekt, kärlek och högaktning ofullkomliga.
När vi utvecklar vördnad för Jesus Kristus har vi större förmåga att forma vårt liv efter hans fullkomliga exempel. Det finns många aspekter på sådan vördnad: tro på att han lever, tillit till hans utlovade välsignelser och lydnad mot evangeliets normer. Men en av de viktigaste aspekterna är känslan i vårt hjärta — respekten, kärleken och högaktningen vi känner gentemot gudomen. Vi som respekterar, älskar och högaktar Herren vanärar aldrig hans namn och vi känner oss illa till mods över nedlåtande eller förringande skämt om honom. I stället lovordar vi och vördar vår himmelske Fader och honom som vi dyrkar som vår Herre och vår Frälsare.
Herren ger tydliga anvisningar om vad han förväntar sig i fråga om vördnad i Tredje Moseboken 19:30, där han säger: ”Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är HERREN.” Den respekt vi visar för hans tempel och kapell är en återspegling av den vördnad vi känner för honom i vårt hjärta. Vår grad av respekt, kärlek och högaktning gentemot Herren återspeglas direkt i vår vördnad, vilken vi visar både genom vår inställning och vårt uppträdande.
Vördnadens välsignelser
Profeten Joseph Smith förmedlade en intressant insikt om vördnad i sin bön vid invigningen av templet i Kirtland 1836. Joseph bad om att de som omvände sig skulle få återvända och ”återfå de välsignelser som du har bestämt skall utgjutas över dem som vördar dig i ditt hus”. (L&F 109:21) Profetens bön visar vilka de här välsignelserna kan vara: Visdomsord, den Helige Andens fullhet, nåd inför Herrens ögon, Guds kraft och förlåtelse. (Se verserna 14, 15, 21, 22 och 34.) Belöningarna för vördnad är sannerligen stora!
Mycket av det vi säger i kyrkan om vördnad handlar ofta om att vara tyst i platser för tillbedjan, med särskild betoning på att barnen ska vara tysta. Tystnad är visserligen en viktig del av vördnad men den fullständiga, rika betydelsen av begreppet vördnad innefattar mycket mer än frånvaron av ljud och oväsen. Tystnad är inte nödvändigtvis detsamma som vördnad.
Våra kapell är först och främst hus för tillbedjan där vi bör ha möjlighet att sitta tysta under preludiet och meditera över det återställda evangeliets skönhet, förbereda vårt hjärta och sinne för sakramentet och begrunda vår himmelske Faders majestät och storslagenheten i Frälsarens försoning. Var kan vi bättre reflektera över heliga och viktiga ämnen? De här manifestationerna av vår tillbedjan åtföljs naturligt av en vördnadsfull inställning.
Sådana tillfällen för tillbedjan är grundläggande för att vår tro ska stärkas och kan vara en kanal varigenom vittnesbördets och uppenbarelsens anda kan flöda in i vår själ. Ett exempel på det visades för mig på ett dramatiskt sätt en sabbatsdag under preludiet före sakramentsmötet. Min hustru och jag hade sökt andlig vägledning i en särskild fråga som gällde vårt liv. Svaret kom genom den psalm som spelades. I samklang med den ljuva melodin angav Anden tydligt det rätta tillvägagångssättet för oss. Tråkigt nog böjde sig någon som satt nära mig fram och började prata med mig innan psalmen var över, och Anden försvann omedelbart. Den dyrbara och ljuva uppenbarelsen avbröts på grund av brist på vördnad.
Av den upplevelsen fick jag en särskild uppskattning för heligheten i preludiets stilla ögonblick. President Boyd K Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, betonade den sanningen när han sade: ”Vanvördnad passar motståndarens avsikter genom att den sätter de känsliga kanalerna för uppenbarelse till både sinnet och anden ur funktion.”4
Tillvägagångssätt
Tillvägagångssättet för att komma i en vördnadsfull stämning är inte komplicerat. I stället för att låta våra tankar vandra till sådant som är världsligt bör vi skola dem på platser och under tillfällen som inbjuder till vördnad så att vi tänker på sådant som hör Gud till: det majestätiska i försoningen, eviga familjer, evangeliets återställelse i sin fullhet. Det här tillvägagångssättet innebär också att vi skolar vårt beteende så att det återspeglar en inställning av respekt, kärlek och högaktning. Det innebär att vi klär oss passande i våra finaste kläder, undviker dagens slappa modeinriktningar och låter bli att prata högt och uppföra oss på ett störande sätt i kyrkan. Och när vi är i kyrkan bör vi sänka ”volymen” ytterligare, särskilt när sakramentet administreras.
Vår önskan att vara vördnadsfulla bör förmå oss att planera i förväg om vi skulle behöva lämna mötet av någon anledning så att vi sitter nära en utgång och tyst kan gå ut. Att gå mitt under ett möte, särskilt under ett tal eller en presentation, distraherar talaren och dem som sitter nära oss. Av respekt för andra och för Herren bör vi undvika sådana olämpliga förflyttningar.
Ofta likställer vi vördnaden i en församling med hur de barn som är närvarande uppför sig. Det är sant att små barn kan utgöra en särskild utmaning i fråga om vördnad. Men den första regeln när det gäller barn är att ta med dem! De kan undervisas, de kan tas ut och de kan tas tillbaka till mötet. Och i undervisningen är det bättre att minimera antalet hjälpmedel som tas med till kyrkan, till exempel leksaker och mat. Sista dagars heligas församlingar är vanligtvis välsignade med ett stort antal barn och ungdomar, och vi bör vara tacksamma för det. De är kyrkans framtid.
Innerlig vördnad är en viktig del av vår tillbedjan av vår himmelske Fader och av Herren. Må vi i alla aktiviteter och tankar under dagens gång undvika sådant som visar brist på vördnad för dem. Må vi på alla våra möten försöka utvidga och berika vår respekt, kärlek och högaktning gentemot vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Sådana känslor är kännetecknen på en sann kristen karaktär.
Fotoillustrationer Cary Henrie