Budskap från första presidentskapet
Hemma i jul
Det finns en sång som jag hörde när jag var liten — en sång om julen och att vara hemma. Det var krig då och många människor var borta från sitt hem och sin familj — en mörk tid för dem som var rädda att de kanske inte skulle få återse sina nära och kära i det här livet. Jag minns hur jag kände för mitt hem och min familj när jag gick förbi ett hus på vägen till skolan vid juletiden och såg en liten flagga med en guldstjärna som hängde i fönstret. Det var huset där en flicka bodde som jag kände från skolan. Hennes bror som inte var så mycket äldre än jag hade dött i kriget. Jag kände hans föräldrar och delade en del av deras sorg. På vägen hem från skolan kände jag en tacksam förväntan inför det glada välkomnandet som jag visste väntade mig.
När jag satte på radion i vårt vardagsrum under julen hörde jag ord och musik som fortfarande ekar inom mig. Några rader i den där sången rörde vid mitt hjärta med en längtan efter att få vara med familjen. Jag bodde med mina föräldrar och mina bröder i ett lyckligt hem, så jag visste på något sätt att den längtan jag kände handlade om mer än att vara i ett hus eller en del av familjen. Det handlade om en framtida plats och tillvaro som var ännu bättre än den jag kände till eller kunde föreställa mig.
Den rad från sången som jag bäst kommer ihåg är ”Jag är hemma i jul/om så bara i mina drömmar.”1 Huset där jag klädde julgranar med min mor och far under de där lyckliga barnaåren är i stort sätt oförändrat. För några år sedan åkte jag tillbaka dit och knackade på dörren. Det var främlingar som öppnade. De lät mig komma in i rummet där radion hade funnits och där min familj hade samlats runt julgranen.
Jag insåg då att mitt hjärtas önskan inte handlade om att vara i ett hus. Det handlade om att vara tillsammans med min familj, och det var en önskan att känna sig omfamnad av Kristi kärlek och ljus, ännu mer än vad vår lilla familj hade känt sig i mitt barndomshem.
Längtan efter evig kärlek
Det vi alla längtar efter i vårt hjärta, på julen och alltid, är att känna oss sammanbundna av kärlek med en ljuv förvissning om att den kan vara för evigt. Det är löftet om evigt liv som Gud har kallat sin största gåva till sina barn. (Se L&F 14:7.) Det möjliggörs genom hans älskade Sons gåvor till oss: Frälsarens födelse, försoning och uppståndelse. Det är genom Frälsarens liv och mission som vi har en försäkran om att vi kan få vara tillsammans i kärlek och leva för evigt som familj.
Längtan efter vårt hem är något som vi föds med. Den underbara drömmen kan inte bli verklig utan stor tro — tillräckligt stor för att den Helige Anden ska kunna leda oss till omvändelse, dop och att vi ingår och håller heliga förbund med Gud. En sådan tro kräver att man modigt uthärdar jordelivets prövningar. I nästa liv kan vi sedan välkomnas av vår himmelske Fader och hans älskade Son till våra drömmars hem.
Också under det här livet kan vi ha en övertygelse om att den dagen ska komma och känna en del av den glädje vi får uppleva när vi till slut får komma hem. När vi firar Frälsarens födelse under julen får vi särskilda tillfällen att uppleva den glädjen under det här livet.
Hitta den utlovade glädjen
Många av oss har förlorat närstående som dött. Vi omges kanske av personer som försöker förstöra vår tro på evangeliet och Herrens löften om evigt liv. En del av oss plågas av sjukdomar och fattigdom. Andra får uppleva stridigheter inom familjen eller har ingen familj alls. Ändå kan vi inbjuda Kristi ljus att lysa på oss och låta oss se och känna något av den utlovade glädje som ligger framför oss.
När vi samlas i det himmelska hemmet kommer vi till exempel att omges av personer som blivit förlåtna för all synd och som har förlåtit varandra. Vi kan känna en del av den glädjen nu, särskilt när vi tänker på och firar Frälsarens gåvor till oss. Han kom till jorden för att vara Guds Lamm, för att betala priset för alla de synder som hans Faders barn hade begått under jordelivet så att alla kan bli förlåtna. Under julen har vi en större önskan att komma ihåg och begrunda Frälsarens ord. Han sade att vi inte kan bli förlåtna om vi inte förlåter varandra. (Se Matt 6:14–15.) Det är ofta svårt att göra så du behöver be Herren om hjälp. Den hjälpen att förlåta kommer oftast när vi tillåts se att vi har orsakat lika mycket eller mer smärta än vad vi själva har känt.
När du följer svaret på din bön om styrka att förlåta känner du att en börda lyfts från dina axlar. Att hysa agg är en tung börda att bära. När du förlåter får du känna glädjen av att bli förlåten. Nu under julen kan du ge och ta emot förlåtelsens gåva. Den glädje du då känner är en glimt av det vi kan känna tillsammans i det eviga hemmet som vi längtar efter.
Glädjen av att ge
Det finns en annan glimt av det glada framtida hemmet som vi lättare kan se under julen. Det är känslan av att ge med ett generöst hjärta. Den kan komma när vi tänker på andras behov mer än på våra egna och när vi känner hur generös Gud har varit mot oss.
Den hjälper oss se andra människors vänlighet under julen. Hur många gånger har du gått för att lämna en julklapp vid en dörr, med hopp om att inte bli upptäckt, bara för att se att det redan ligger en omärkt julklapp där? Har du, liksom jag, känt dig manad att hjälpa någon och upptäckt att du inspirerades att ge exakt det som personen i fråga behövde just då? Det är en underbar försäkran om att Gud känner till alla våra behov och räknar med att vi ska uppfylla behoven hos andra omkring oss.
Gud sänder sådana budskap till oss med större tillförsikt under julen eftersom han vet att vi lyssnar då, när våra hjärtan är mer lyhörda för Frälsarens exempel och för hans tjänares ord. Under julen är det troligare att vi nyligen har läst och berörts av kung Benjamins ord. Han lärde sitt folk, och han lär oss, att den överväldigande förlåtelsens gåva vi får bör göra oss överflödande generösa mot andra:
”Och se, just nu har ni åkallat hans namn och tiggt om förlåtelse för era synder. Och har han låtit er tigga förgäves? Nej, han har utgjutit sin Ande över er och har gjort så att era hjärtan fyllts med glädje och har gjort så att era munnar blev tillslutna så att ni inte kunde tala, så utomordentligt stor var er glädje.
Och om nu Gud, som har skapat er och av vilken ni är beroende för era liv och för allt ni har och är, ger er allt ni i tro ber om som är rätt, med tro på att ni skall få, o, borde då inte ni ge av de ägodelar ni har till varandra.
Och om ni dömer honom som bönfaller er om era ägodelar för att inte förgås, och fördömer honom, hur mycket mer rättvis blir då inte er fördömelse för att ni undanhållit era ägodelar, som inte tillhör er utan Gud, som även ert liv tillhör. Och ändå uppsänder ni inte någon bön, inte heller omvänder ni er från det som ni har gjort.
Jag säger till er: Ve den som gör så, ty hans ägodelar skall förgås med honom. Och nu säger jag detta till dem som är rika på det som hör världen till.” (Mosiah 4:20–23)
Du har redan fått känna glädjen av att ge och ta emot allmosor. Den glädjen i det här livet är en glimt av det vi kommer att känna i nästa liv om vi är generösa här av tro på Gud. Frälsaren är vårt stora föredöme. Under julen begrundar vi på nytt vem han är och den generositet han har visat oss genom att komma till världen för att vara vår Frälsare.
Som Guds Son, född av Maria, hade han makt att stå emot alla frestelser och all synd. Han levde ett fullkomligt liv så att han kunde bli det yttersta offret, det obefläckade Lammet som utlovats från världens begynnelse. (Se Upp 13:8.) Han genomled våndan för våra synder och för alla synder som vår himmelske Faders barn har begått så att vi skulle kunna bli förlåtna och komma hem rena.
Han gav oss den gåvan till ett pris som vi inte kan föreställa oss. Det var en gåva som han inte behövde själv. Han hade inget behov av att bli förlåten. Den glädje och tacksamhet vi känner över hans gåva nu kommer att utökas och vara för evigt när vi hedrar och dyrkar honom i vårt himmelska hem.
Julen uppmuntrar oss att tänka på honom och på hans oändliga generositet. När vi tänker på hans generositet får vi hjälp att känna och följa inspirationen om att det finns någon som behöver vår hjälp, och vi ser Guds hand sträckas ut mot oss när han sänder någon att hjälpa oss, som han så ofta gör. Vi känner glädje när vi ger och tar emot den generositet som Gud inspirerar till, särskilt under julen.
Välsignade med hans ljus
Det finns ännu en glimt av himlen som blir lättare att se under julen. Det handlar om ljus. Vår himmelske Fader använde ljus för att tillkännage sin Sons, vår Frälsares födelse. (Se Matt 2; 3 Nephi 1.) En ny stjärna blev synlig, både på det östra och på det västra halvklotet. Den ledde de vise männen till barnet i Betlehem. Också den ondskefulle kung Herodes kände igen tecknet. Han var rädd för det eftersom han var ond. De vise männen gladde sig åt Kristi födelse, han som är världens ljus och liv. Tre dagar av ljus utan mörker var tecknet Gud gav Lehis efterkommande för att tillkännage sin Sons födelse.
Under julen tänker vi inte bara på ljuset som tillkännagav Kristi födelse till jorden utan också på ljuset som kommer från honom. Många har vittnat om det ljuset. Paulus vittnade om att han såg det på vägen till Damaskus:
”Jag [fick] … se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare.
Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.
Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Apg 26:13–15)
Pojken Joseph Smith vittnade om att han såg ett underbart ljus i en träddunge i Palmyra i New York i början av återställelsen:
”Just i detta skrämmande ögonblick såg jag en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig.
Så snart den syntes fann jag mig befriad från den fiende som hållit mig bunden. När ljuset vilade på mig såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsar all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn och sade, medan han pekade på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom!” (Joseph Smith — Historien 1:16–17)
Ett sådant ljus får vi se i vårt himmelska hem. Det kommer att ge oss glädje. Men också i det här livet har du välsignats med en del av den underbara upplevelsen genom Kristi ljus. Varje människa som föds på den här jorden får det ljuset som gåva. (Se Moroni 7:16.) Tänk på de gånger du har haft en upplevelse som gör dig till ett vittne om att Kristi ljus är verkligt och dyrbart. Av följande underbara försäkran ser du hur du har vägletts av det ljuset:
”Och det som inte uppbygger är inte av Gud utan är mörker.
Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen.
Och … jag säger det för att ni skall kunna känna igen sanningen, så att ni kan jaga bort mörkret från er.” (L&F 50:23–25)
I en värld som förmörkas av ondskefulla bilder och oärliga budskap har du välsignats med att lättare kunna känna igen blixtarna av ljus och sanning. Du har lärt dig att ljuset blir allt klarare när du tar emot det med glädje. Det blir klarare och klarare till den fullkomliga dagen när vi får vara nära Källan till ljuset.
Det ljuset är lättare att urskilja under julen när det är troligare att vi ber för att få veta vad Gud vill att vi ska göra och att vi läser i skrifterna och därför är mer benägna att gå Herrens ärenden. När vi förlåter och får förlåtelse, när vi lyfter upp händerna som hänger ner (se L&F 81:5), då blir vi själva upplyfta allteftersom vi flyttar oss närmare ljusets Källa.
Du kommer kanske ihåg att Mormons bok beskriver en underbar tid när Frälsarens trofasta lärjungar återspeglade hans ljus så att andra kunde få se det. (Se 3 Nephi 19:24–25.) Vi använder ljus för att fira julen. När vi dyrkar Frälsaren och tjänar honom släpper vi in ljus i vårt liv och i andra människors liv.
Vi kan tillitsfullt sätta upp ett mål att göra den här julen ljusare än den förra och varje år som följer ännu ljusare. Jordelivets prövningar ökar i intensitet, men för oss behöver mörkret inte fördjupas om vi riktar vår blick enbart på det ljus som strålar ner på oss när vi följer Mästaren. Han leder oss och hjälper oss längs vägen som leder uppåt till det hem som vi längtar till.
Det har funnits gånger, ofta under julen, när vi har känt en del av det som vi får uppleva när vi till slut kommer hem till Fadern som älskar oss och besvarar våra böner, och till Frälsaren som har lyst upp vårt liv och lyft upp oss.
Jag vittnar om att tack vare honom kan du vara övertygad om att du inte bara får komma hem till jul, utan att du också får leva för evigt med en familj som du älskar och som älskar varandra.
Fotoillustration Steve Bunderson; Julkrubban, © Gemaldegalerie, Dresden, Tyskland/A.K.G. Berlin/Superstock; fotografi av järneksblad, Lana Leishman
Kristi födelse förkunnas för herdarna, av Del Parson
Illustration Paul Mann