Kram, från mina systrar
”Det är bra med oss”, försäkrade jag mina besökslärare. Men deras tjänande den julen förändrade allt.
Ju närmare julen vi kom, desto tyngre blev mitt hjärta. I november hade varken min make eller jag ett regelbundet jobb. Jag betalade hyran, elen och telefonräkningarna med mina förminskade förtjänster och min make betalade bilkostnaderna med sin förminskade lön. Vi klarade oss knappt på pengarna som blev över. I december fick vi mer jobb och allt återgick till det normala, men vi skulle inte få betalt förrän i januari. Under de här omständigheterna var det inte ens tal om någon julmiddag.
”Allt kommer att ordna sig”, sade jag till mig själv. Den sommaren hade min make plockat många hallon och vi hade gjort sylt. Vi skulle ha pannkakor och sylt och göra våra egna julklappar. Men när våra tre döttrar (6, 8 och 14 år) glatt började dekorera huset med girlang-er som de hade gjort, och hela tiden pratade om vad deras föräldrar kanske skulle ge dem i julklapp, blev jag missmodig.
En kväll kom mina besökslärare förbi på ett oväntat besök. Jag har inga egna syskon så hjälpföreningssystrarna i min gren — särskilt mina besökslärare — har verkligen blivit mina systrar. Den kvällen hade de ett intressant budskap och började sedan prata om den antågande julen. Jag försäkrade dem om att allt var bra men sade att det skulle bli en ganska ”fattig” jul för oss. De sade att de skulle be för vår familj.
En dag när min make kom för att hämta mig efter jobbet sade han att alla väntade otåligt på att jag skulle komma hem. En syster från vår gren hade lämnat några kartonger. Vi öppnade dem och de innehöll alla julens läckerheter: frukt, kakor, godis, annan mat, dekorationer och kärleksfullt inslagna julklappar. Mina ögon tårades av tacksamhet. Och det var inte allt. Familjen till en av mina besökslärare överraskade oss på juldagsmorgonen med en låda julklappar.
När allt kom omkring blev vår ”fattiga” jul en mycket glad jul. Vårt hem fylldes inte bara av julandan utan också av den värme och kärlek som kom från mina besökslärare och andra medlemmar i grenen. Jag insåg att Herren verkligen oftast uppfyller våra behov genom andra människor — särskilt dem han har gett i uppdrag och inspirerat att vaka över och ta hand om oss.
Illustration Gregg Thorkelson